AP-snack & babbeltråd

Haha, eller är jag en hönsmamma som inte vågar lämna en av dem kvar i bilen?! Det är rätt länge sedan jag bar in stora nu, men hon tenderade ibland att vakna upp och hon vill INTE bli lämnad ensam då. Och lillebror lär ju definitivt vakna upp, det gör han ju av att ligga helt stilla i sängen med .

Hur är det med mackor och sånt för storebrors del? Inte helt optimalt förstås, men jag vet att mina kusiner alltid varit struliga med maten, och i princip vuxit upp på hembakt rågbröd med vitlöksmajonäs och en och annan ostskiva... Ibland tänker jag att man hellre kan servera mackor som barnet faktiskt äter, än en tillagad måltid som det bara petas i.

Möjligtvis ogenomtänkta tankar i all hast, han sover oroväckande lätt den där bebisen i afton.

chokladkaffe:

Utan någon som helst erfarenhet av "större" barn som äter lite tänkte jag dela med mig av mina tankar. 

Vår kotte är 17 månader och har alltid varit liten i maten. Jag ammar honom fortfarande rätt mycket, men inte på dagtid då jag studerar och pappan är hemma med honom. Han var stor när han föddes (53 cm och 4270 gram, trots att jag bara är 153 cm och själv vägde 2710 gram efter tre veckors övertid i magen) och var knubbig sitt första halvår, men sedan började han dala på kurvan. Eftersom han är väldigt bestämd skulle det aldrig funka att truga utan vi har varit tvungna att släppa vår oro om att han får i sig för lite (inte lätt!) och istället låtit honom äta helt själv. Och ja, vissa dagar har han bara fått i sig några majskorn utöver bröstmjölken, vilket förstås inte känns helt bra då han numer rör sig mycket. Jag försöker tänka att det viktigaste är att han ändå verkar må bra - är pigg, orkar leka, kissar, bajsar och så vidare.

Det sägs att väldigt få barn svälter sig själva, så mest troligt kommer ditt barn att äta när han behöver det. De tog upp det här ämnet (barn som äter lite) på Knattetimmen för ett tag sedan och om jag inte minns fel var deras tips att låta saken bero. Att fortsätta duka upp mat på bordet till alla familjemedlemmar, även till matvägraren, men inte lägga någon som helst värdering i huruvida barnet får i sig mat eller inte. Alltså, inga kommentarer så som "ska du inte ta lite till?" eller "vad bra att du äter!" utan bara vanligt middagssnack. De menade att man ska undvika att göra matsituationen till en maktkamp och kanske speciellt när barnet är inne i en utvecklingsfas.

Förstår att ni säkert redan har provat detta och att det är sjukt svårt att hålla sig avslappnad, men det var det jag kom att tänka på.

Glömde en sak: Ibland kan jag tycka att de där kurvorna skapar mer stress och oro än de är till hjälp. Barn växer ju så olika.

Här har ni ett till "stort" barn som är litet . Min äldsta fyllde 4 år i julas. Han nådde vid sin 4-årskontroll 97 cm över havet och vägde in på aktningsvärda 14.4 kilo. Han har varit magsjuk här under en vecka med kräkningar och diarée (frisk och pigg och glad nu), men har säkert tappat en del. 

Han har alltid varit liten i maten och liten till kroppshydda så att säga......eller tja, det är väl en sanning med modifikation för så länge han helammade så var han en riktig michelingubbe, men efter det gick det "utför" på alla kurvor.

Det är påfrestande med barn som inte äter när de är små i sin kroppshydda.Vår kille växte lite dåligt mellan 2-2,5 år så vi fick extramäta en gång innan 3. Numera följer han sin kurva igen. Han har alltid varit väldigt begränsad vad gäller sitt matintag. Det han äter är inte dålig mat - tvärtom, han gillar bra mat om man säger så - men han äter mycket få saker. Dessutom dricker han inte mjölk, äter inte ost och ratade länge smör. Inga såser överhuvudtaget. Han har ett mycket välutvecklat luktsinne och har svårt för många lukter. Han har alltid varit med vid matlagning och gillar att vara med och hjälpa till. Att smaka något skulle däremot inte falla honom in förutom eventuellt någon gurkskiva .

Lillebror har en helkass matperiod just nu, men det är ju åldersrelaterat. Tar hans petande och "mätt nu" efter en halv tugga med ro. Han har varit lätt med maten jämnt,  smakat allt och väger mer än storebror.

Vi bollade lite med en psykolog kring maten och vår stora kille. Det var rätt skönt. Hon var inte minsta bekymrad. Hon verkade inte tycka att vi hade några svåra problem utan att han helt enkelt är en kille som behöver lite tid på sig. Och han är ju på det viset med allt. Han kastar sig inte in i något utan är väldigt försiktig. Vi har nog generellt varit mer avslappnade kring det hela sedan dess. Var ungefär ett år sedan.

Att fika med mina barn säger det mesta. Storebror äter upp halva bullen och lämnar sedan tillbaka resten. Lillebror äter upp sin bulle, storebrors kvarlämnade halva och vill ha en till samt ett par kakor . Smäller gärna i sig smörgås med om det bjuds.

Barn är olika . 

Min storasyster levde under ett par barnaår på ostomelett. Det blev folk av henne med .

chokladkaffe:

Glömde: Vi stödmatade stora länge. Mitt råd är att göra det om han äter då och inte verkar ha något emot det. Sedan är det faktiskt inte heller fel att äta på andra håll om det slinker ner där. Vår stora har under besvärligare perioder exempelvis ätit vid TV:n för där har det slunkit ner en del. Ute brukar han äta mer för det mesta. Vi har även undvikit alltför mycket frukt och liknande till mellanmål eftersom det liksom har fungerat som bukfylla och sedan har han inte velat äta mat. har kört på frukt i snar anslutning till lunch och middag istället, efter. Han kan liksom leva på äpplen och päron annars. Det har långsamt blivit mycket bättre. Det har hänt mycket senaste året.

Tycker era barn om att dricka frukt? Genom att göra smoothies så får ju barnet i sig mycket nödvändigt utan att det behöver märkas på smaken menar jag. Blanda i hampa, avokado, spenat, linfrö, kokosolja - oändliga möjligheter! Går även utmärkt att göra som glass

Oj vad mycket bra ni kommit med trots jag bara hann halvvägs i mina tankar innan lillebror vaknade till igår och behövde tröstas.

Jo han kan peta i sig vid diskbänken, grejen är att han då kan vara så hungrig att han som igår, äter ugnspannkakerester ur formen..som stått i vatten för att blöta upp. Det är väl sånt som provocerar mig för sen vid bordet rör han inte maten.
Jag har också tänkt på smoothies på morgonen, vi är ju olika. Jag och lillebror dukar upp gröt, mackor, ägg och frukt 6.00 och slukar med god aptit, redan där har lillebror ätit merän storebror gör under hela dagen Två timmar senare kommer pappa och storebror upp griniga som sjutton och vill inte äta. Då kanske smoothies kan vara nåt för storebror.
En grej med mig är att jag själv är uppväxt med att det ska vara ordning och reda kring bordet. Man sitter på sin plats, man väntar till alla har ätit klart (inom rimliga gränser) och man äter det som serveras. Man äter inte mellan måltider, springa omkring med mat görs inte. Jag blir väldigt påverkad av min mamma i detta än idag när hon är här och även när hon inte är här fysiskt  Därför har jag lite svårt att låta honom gå ifrån och komma tillbaka, nån gång har det gjorts och det gick bra men jag hör mammas fördömande ord inom mig. Inte för att skylla ifrån mig men utöver detta är svärföräldrarna väldigt mycket på honom att han ska äta, var det gott, nu blev farmor glad när du åt, han åt bra  och duktigt osv. Han är där kanske 2-3 dagar per månad så det borde inte vara nåt som påverkar egentligen. 
Känner igen det där med såser och att vissa saker rörs inte. Ris, pasta och grönsaker är det han vill ha. Jag låter honom äta det men det som gör mig irriterad och frustrerad är när han äter extremt lite samt springer omkring. Hjälp mig gärna i det här med hur man ska se på att sitta vid bordet eftersom jag inte egentligen tror det finns något rätt och fel bara att jag är väldigt påverkad av mamma i detta och hur vi hade det. Tror inte det är nödvändigt men jag blir så stressad och otrygg med spring kring maten för det fördömts så hårt hos mig.

Sen tänker jag ju att småätande också skapar mindre hunger men just nu äter han ju ändå inte vid bordet om han är hungrig så det kanske inte spelar nån roll.   

Jag bryr mig inte så om kurvorna så länge han växer. För ett år sen stod han still ett par månader, det var då han utreddes för det är ju inte så bra. Nu växer han men långsamt. Lillebrors mat är en helt annan grej. Frukost är två portioner babygröt, 1.5 rågkaka och frukt. Får han inte mat varannan timme gallskriker han             

Jag ska nog bolla med mvc-psykologen detta, har ju en kontakt där, kanske ska ta ett tillfälle till att prata om det. Egentligen tror jag att det här med mata kan vara nån regression för det är mycker inom honom nu. Han totalvägrar ju potta och ska bara ha blöja. Vill sitta i min famn konstant och där kan han finna sig i att bli matad. Vaknar på natten och vill ligga nära och klappa och klappa. Driver förvisso familjen utför branten då lillebror också är lite orolig och vi inte vet hur vi ska lösa nätterna men det är en annan fråga