Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag personligen har inte tid och engagemang just nu med mattrender. Vi äter det vi orkar och sista året har mat på bordet varit fokus. Mattrender har jag inte så mycket för eftersom de kommer och går och vips så vart nåt helt plötsligt farligt. Så vi kör frukt, spannmål, kött, fisk, ägg och det mesta fast i lagom mängd. Nu tänker jag släppa ännu mer och låta honom peta i makaroner, ris och vad han vill ha. Smoothies för mig är helt enkelt mjölk, frysta bär och lite banan. Tillsatte lite lite olja i morse.
En undran bara, vad är skillnaden mellan att fråga "vad det gott" eller "vad duktigt du åt". För mig ligger det en otrolig förväntan på barnet i om det var gott. Har mamma gjort god mat? Barn har stenkoll på vad de förväntas svara för att göra den vuxna glad. Jag säger hellre ingenting, eller "idag var vi hungriga".
Jag tänker att det är kombinationen "äter lite" + "liten kroppshydda" som skapar oron till maten. Det är ju sällan bara det ena som oroar, att ett barn är lite liten men äter som en häst eller en som ligger över kurvan men som väljer att inte äta men som i övrigt verkar må bra leder inte till samma oro. Min dotter tillhör det senare, dvs ganska bastant i kroppen men äter oftast lite (fast det har förändrats lite nu). Jag kan ju med lätthet behålla mitt lugn då hon dels ligger "bra till på kurvan" och dels har mängder med energi. Att prata med någon som är insatt och som kan hjälpa en med ens egna tankar tycker jag är en jättebra idé.
Gällande detta med att prata om maten så är vi nog en familj där vi vuxna kommenterar att "det här tyckte jag om", "det här var gott" eller i vissa fall "det här tyckte jag inte om". På så vis får de följa vårt förhållande till mat men ändå ställs ingen fråga till någon om vad man tyckte. Sen frågar vi säkert ibland utan att jag tänker på det men i det stora hela så pratar vi nog mest om maten utifrån oss själva.
Ang sömn: när slutade era sova middag? Ålder?
och;
När somnar/vaknar de då?
Ååå, på tal om sömn! Min son har inte sovit varje dag på rätt länge, men nu verkar tiden vara här när han inte vill sova ALLS på dagen. Ever.
Det har tidigare funkat, han blir lite gnällig precis innan läggdags, men i övrigt pigg och glad. Nu helt plötsligt är han helt förstörd, ögonen går i kors på em, men sova? Nej.
Utbrott, frustration, tårar och skrik blir resultatet. Vi tröstar, lugnar, erbjuder vila och lugna stunder, men han går liksom in i en ond cirkel.
Hur lång blir övergången tror ni tills kroppen liksom vant sig?
Jag blir så påverkad av detta också... Fast jag önskar att det inte vore så. Blir trött. Frustrerad och irriterad efter ett par timmar och det vill jag inte bli!
Angående frågan "var det gott?" eller konstaterandet "det här tyckte du visst var gott!" brukar vi säga det när vi märker att vår son sitter och smaskar och säger "mmm!". Jag tycker ju att man självklart ska kunna prata om mat... lika väl som man ska kunna fråga om en bok eller en film var bra. Det är ju inte direkt mammas kockkunskaper som är avgörande när vi sätter fram grillad kyckling och ris på bordet. En del mat tycker man är god och en del tycker man mindre om, det är ju så det är helt enkelt. Vi har ju en son som heller inte direkt pratar, så vi försöker givetvis också sätta ord på det han verkar uttrycka.