Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Jag håller med tidigare talare men har också ett annat förslag/tanke... Absolut att avdramatisera, men också visa på vilken njutning mat kan vara. Om jag trodde att mat är ren pasta och päron skulle jag själv tröttna och han kanske har fastnat lite på så basic grundingredienser.
Min son ammade länge men sedan har vi också kört med BLW. Kanske tack vare det - att han aldrig fått smaklös babymat ur en burk - så uppskattar han oftast smakrik mat och älskar sådant som fetaost, oliver och salami.
Kanske kan en idé vara att erbjuda lite mer näringsrik/kaloririk mat, som ofta är mer smakrik, och se om han kan väcka smaklökarna till liv? Hellre en msk pesto än två msk pasta, liksom... Vi ger ofta sonen smörgås med jordnötssmör och ibland äter han det som det är, utan bröd. Det är ju väldigt näringsrikt. Han gillar rå lök, också. Lingonsylt, bacon... allt som har stark smak brukar gå ner. Vi kallar broccoli för blommor och han äter dem med händerna, doppade i olivolja och flingsalt. Jag kan inte servera lufttorkad skinka eller vin för då äter han upp allt utan sådant får vi smyga med när han somnat. Ställ fram en smakrik ostbricka på fredagskvällen och njut själva av den, och se om han blir frestad. Detta är bara min idé.
Instämmer i mycket Kryssarinnan skriver - även här ska det gärna vara "starkt & gott", som dottern säger. Oliver slukar hon i ett nafs, gillar starka såser, likväl som päron 
I mitt hem ser jag gärna att stora sitter ner och äter, för hon tillhör definitivt de kladdandes skara. Med en liten aning avundsjuka har jag sett hur hennes 7 mån yngre kusin kunnat avveckla haklapp för ett år sedan, medan min fortfarande behöver det. När hon njutningsfullt slickat av smör och honung från knäckemackan innan hon låååångsamt knaprar i sig resten, har hon sedan klibbkladd upp till öronen och till armbågarna. Inte läge att fritt springa och hoppa i sängen eller soffan då...
Makadam: gröna smoothies och det du beskrev låter egentligen som en idealbild för mig, jag skulle gärna införa lite mer av det. Innan barnen kom levde jag tämligen vegetariskt en period, och lärde mig mycket av min vegankompis. Du är mycket inne på hälsospåret förstår jag, för min del är det miljöaspekten som ligger främst. Numera har jag en unge som säger "jag gillar inte kikärtor/linser/bönor" etc, så jag har förlorat lite av det gröna. Ekologiskt dövar samvetet lite grann i alla fall.
Ett stickspår till matdiskussionen. Numera är det så hypat med mat, framför allt god och läcker och lyxig mat. Jämfört med förr, salt sill och potäter varje dag... Jag tycker det kan vara lite stressande att behöva laga en massa varierad mat hela tiden, man blir lite itutad av medmera-tidningar och annat att det ska vara guldkant på vardagen vareviga dag. Puh, med en bebis på höften så blir det allt lite enahanda här hos oss.
Dottern och jag skriver inköpslista tillsammans och så gör vi våra storhandlingar tillsammans. Dottern sköter scannern och skriker; "Mangooooo!" eller "Blåbääääär!" Gett mig så mycket energi och alla i familjen dricker det.
Många goda och sunda matråd, men samtidigt kan jag inte låta bli att i mitt stilla sinne tänka att det liksom är sådant som fungerar fint och lätt med barn där man inte har några svårigheter med maten. Det är ju just precis så det är med vår yngsta. Han är matnyfiken, testar gärna, gillar smakrik mat etc etc. Han plockade själv på direkten och har alltid velat äta sjäv etc från det att han började med annan mat än bröstmjölk. Det har alltid varit lätt med honom, eller kanske snarare "normalt". Med storebror som främsta referensram så har vi alltid upplevt lillebror som fantastisk matlätt (i brist på bättre ord ), men när man hör andra föräldrars materfarenheter så inser jag att han är alldeles vanlig. Det är så det fungerar för de flesta barn. Det är och har alltid varit annorlunda med vår äldsta. Och det har varit så från första början.
Jag tänker inte gå in i någon vidare matdiskussion utan ville mest ge en liten hälsning till chokladkaffe om att hon inte är ensam om den där känslan. Vet inte var er specifika svårighet är, men jag vet hur det är när maten inte fungerar, när de inte äter och är små storleksmässigt på alla håll och kanter. Det är oerhört stressande......på ett sätt som jag faktiskt inte tror någon som själv inte har den erfarenheter vet vad innebär. Vår minsting äter inte heller mycket alltid. Så fungerar barn. Ibland äter de mer ibland mindre, som andra också gett uttryck för här. Men det är något helt annat. Lillebror äter också på det viset, ibland plockar han i sig rätt mycket, periodvis blir det rätt lite.......men det är något helt annat än storebror ändå. De spelar i totalt olika ligor så att säga .
Jag tipsar ändå om att prata med någon som verkligen kan det här med mat och barn. Jag tyckte att det var fantastiskt skönt. Få bra råd och inte minst för det egna dåliga samvetet som på något sätt alltid gnager när man är i den situationen - "Vad har jag/vi gjort för fel?". Vad jag lärt mig med två väldigt olika barn (på flera sätt) är att många saker faktiskt bara är. Lillebror äter inte som han gör pga oss och inte heller storebror. Självklart påverkar vi som föräldrar, men i mångt och mycket handlar det om deras personlighet och vad vi kan göra är ju att på så bra sätt som möjligt möta deras olika personlighet, men jag tar varken åt mig kred för att lillebror är matglad eller sågar mig själv för att storebror är skeptisk till mat .
vad gäller smoothies. Nu har vi inte gjort några avancerade varianter men ändå testat på för att jag tycker att det är gott. resultat? Lillebror smakar glatt - gillar ibland, ibland inte. Storebror vill inte smaka. Vill gärna vara med och göra, men smaka....nej, det vill han inte . Ren pressad apelsin, ja det kan han dricka. Rent pressat äpple, ja det kan han dricka.....men det tog ett bra tag trots att han älskar äpplen. Ätbart som är odentifierbart är inte en väg att gå.
Ang psykolog eller dylikt: jag undrar hur länge ni haft det så här chokladkaffe?
Han är uppenbarligen frisk och pigg, och det verkar väl inte vara tal om någon födoämnesallergi eftersom han inte äter. Vore han allergisk så skulle han ju äta men inte växa.
Självklart kan jag inte känna igen din stress.
Jag var stressad under månad 6, 7, 8, 9 då vår dotter inte åt vilket dom MÅSTE!!!! annars får dom järnbrist. *skämt åsido*...och vore jag i den situationen idag så skulle jag inte känna den stress jag gjorde då. Idag har vi en matglad tjej.
Vad jag efterlyser är perspektiv: de flesta barn slutar ju med blöja, slutar amma, sover någon gång i egen säng och äter mat. Men, som sagt - hur länge har han inte ätit? Hur länge har han ätit gårdagens blötlagda fläskpannkaka? Det är inte så enkelt att ni äter på fel tid, enligt hans matklocka?
Tack alla för era tips och idéer och råd
Igår meddelade jag maken att jag tyckte vi skulle slappna av lite vid matbordet och låta sonen äta det han ville och låta honom röra sig lite mer fritt. Funkade super, han spragn inte iväg men satt lite hos pappa på kökssoffan. Dock åt han upp hela tallriken med potatismos, köttfärslimpa och grönsaker(!) Vi var helt mållösa. Imorse drack han en hel smoothie jag gjorde. Lunchen nu gick bra, han åt lite korvbitar, inga grönsaker eller makaroner men han åt. Lite frukt till efterrätt.
Jag personligen har inte tid och engagemang just nu med mattrender. Vi äter det vi orkar och sista året har mat på bordet varit fokus. Mattrender har jag inte så mycket för eftersom de kommer och går och vips så vart nåt helt plötsligt farligt. Så vi kör frukt, spannmål, kött, fisk, ägg och det mesta fast i lagom mängd. Nu tänker jag släppa ännu mer och låta honom peta i makaroner, ris och vad han vill ha. Smoothies för mig är helt enkelt mjölk, frysta bär och lite banan. Tillsatte lite lite olja i morse.
Kråkan och flickan, jag ska prata med någon, det är ju inte mitt barn det är fel på men jag ha rsåvrt att förhålla mig ibland, då kan det vara bra med lite hjälp. Förstår precis vad du menar med annan liga. Vi har precis samma här, lillebror äter på ett helt annat sätt. Han har alltid haft nåt driv för att få i sig mat. Storebror lagar gärna och så, men smaka nej nej. Desto viktigare att ha ett bra sätt så inte lillebror får ständigt beröm och uppmärksamhet för sin aptit.
En undran bara, vad är skillnaden mellan att fråga "vad det gott" eller "vad duktigt du åt". För mig ligger det en otrolig förväntan på barnet i om det var gott. Har mamma gjort god mat? Barn har stenkoll på vad de förväntas svara för att göra den vuxna glad. Jag säger hellre ingenting, eller "idag var vi hungriga".
En undran bara, vad är skillnaden mellan att fråga "vad det gott" eller "vad duktigt du åt". För mig ligger det en otrolig förväntan på barnet i om det var gott. Har mamma gjort god mat? Barn har stenkoll på vad de förväntas svara för att göra den vuxna glad. Jag säger hellre ingenting, eller "idag var vi hungriga".