Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Appropå Jesper Juul, så kan manju heller inte bara rycka loss ett kort citat. Läser och lyssnar man mer på Juul så hamnar det citat som tagits upp i den här tråden i ett något annat ljus. Han tycker att begreppet "trots" är missriktat, vilket jag fullt ut delar. Han är däremot mycket tydlig med vikten av gränssättning. Han säger ju till och med att det mest kärleksfulla man kan göra är att säga "Nej". Vad han däremot trycker på är ju autenciteten. Att inte säga nej och sätta gränser kring barnet av gammal hävd och slentrian i något slags syfte att "kuva", utan att sätta gränser runt sig själv istället vilket inte skapar missriktad skuld. Vi är inte sena och stressade pga av barnet, barnets envishet, barnets långsamhet, utan för att JAG som förälder och ansvarig har en tid att passa (jobb, läkartid what ever) och har missberäknat tiden. Mitt ansvar, mitt fel, men likväl har vi bråttom och måste iväg......och det är OK, mänskligt, och då kan jag behöva sätta en gräns vad gäller påklädning och 2-åring, men inte för att barnet är fel utan pga mig......och att man är tydlig med det.
är "det bara är så" - och just i framställningen att samhället "bara är så". 
Vem lever utifrån vad som är status. Eget hus när man har barn verkar vara det. Vi väljer bort hus och bor i lägenhet för att få bättre ekonomi och mer tid för oss själva och barnen. Det är ju något som möter frågetecken, ska ni inte flytta snart? Nej tack, vi kan lägga vår tid på annat än rensa stuprännor, klippa gräs, måla fasader, skotta snö och allt husägare får göra. Men det möts av förvåning.
Vem lever utifrån vad som är status. Eget hus när man har barn verkar vara det. Vi väljer bort hus och bor i lägenhet för att få bättre ekonomi och mer tid för oss själva och barnen. Det är ju något som möter frågetecken, ska ni inte flytta snart? Nej tack, vi kan lägga vår tid på annat än rensa stuprännor, klippa gräs, måla fasader, skotta snö och allt husägare får göra. Men det möts av förvåning.
Gällande den kulturella aspekten så gäller det väl, som så ofta, att försöka se det med lite perspektiv. Vissa saker är bra andra inte. Vi i Sverige har våra fördelar men också nackdelar - precis som i så många andra länder och kulturer. Men jag håller absolut med om att det ofta finns en tendens att romantisera bilden av "ursprungsbefolkningar" eller bara andra kulturer i världen samtidigt som det finns en tendens att svartmåla stora delar vår kulturs sätt att fostra barn. I slutändan handlar det väl om att plocka russinen ur kakan, göra sitt bästa och försöka hitta balans i familjelivet. Ibland kanske det är så att det - sett ur ett helhetsperspektiv - är bättre att försöka lära barnet att sova i egen säng för att det bidrar till piggare och gladare föräldrar som faktiskt orkar möta sina barn med respekt (med det sagt menar jag absolut inte att man ska metoda sitt barn med allt vad det innebär). För mig personligen ville jag gärna ha dottern hemma mycket nu när lillebror kom och jag kämpade med dåligt samvete när hon var där. Till slut insåg jag att Jag behövde lite tid hemma utan henne och bestämde därför att hon fick gå på dagis. Kanske hade det varit bättre för henne att vara hemma om vi bara såg till just den aspekten. Men nu är vi en hel familj där alla ska må bra och därför får hon vara på dagis och vips har hon fått en mamma som faktiskt längtar efter henne och orkar möta henne för allt hon är.
Jag tycker nog att mitt föräldraskap har förändrats drastiskt sedan barn nummer två kom. Det är liksom en helt annan sak att ha två små som har sina behov som dessutom ska balanseras med övriga familjen så att alla i slutändan mår bra. Med första barnet kunde jag verkligen gå in för det hela på ett helt annat sätt. Jag tror inte att jag längtade ut från huset och ifrån henne förrän hon var över året. Lillebror är nu dryga fyra månader och jag är redan iväg på mina små korta ärenden (han är dock lite "lättare" än storasyster i den aspekten).
Kanske seglade jag iväg från ämnet lite men jag tycker ofta det handlar så himla mycket om att ge, ge och åter ge. Och visst, det är jätteviktigt att ge men det är också så otroligt viktigt att ge sig själv och inte bara ge av sig själv. Det är något som jag tycker har förändrats oerhört mycket när andra barnet kom. Fler med den erfarenheten?
Visst är det så mycket svårare att vara förälder till två än till en och mycket av ens tankar och ambitioner fick stryka på foten när tvåan kom. Det var rätt tufft att ta. Jag landade i samma beslut som du, kanske med samma ångest inför dem men nu känns det ändå bra till slut. Jag har utmanat mig själv i att inte ha dåligt samvete, jag vill verkligen bli av med det för det gynnar ju ingen.
Ni är väl flera som sagt här inne att det var lättare att vara AP under första levnadsåret?
Jag verkar ju ensam numera här inne med att ha ett barn som passerat två års ålder.
Visst är det de facto skillnad för mig - hemma med ett barn - jämfört med en mamma som jobbar och har två barn. Å andar sidan är ju jag som person på ett sätt, en annan människa är på ett annat sätt.
Visst är det på ett samhälleligt plan mer effektiv, ekonomiskt på gruppnivå bättre att barnen sover i eget rum så att föräldrarna kan ha sex och inte skilja sig, jobba och driva maskineriet vidare.
Det är ju inte klokt att folk skulle vara hemma.
Pratade med min mamma som fick sitt första barn under 60-talet. Då, som hon sa, då var det inte tal om att ha hus som trettioåring, ingen självklarhet att ens ha bil eller att två skulle arbeta (hel)tid. Det är det idag. Medelklassen har inte råd att vara medelklass, samtidigt som alla har råd med allting. Alla har råd att åka på semester, köpa gymkort, iPhone, bygga kataloghus, köpa månadsmagasin, märkesskor (som aldrig används) till sina små 1-åringar.
Som K girl skrev så upplever jag inte att vara hemma med barn är status. Jag upplever snarare att det är de materiella tingen som ännu ligger i topp.