Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Å, tack för boktips!
Gavelinboken är min absoluta favorit! Jag har läst det mesta som Juul skrivit, gillat detta men inte riktigt fått ihop det med min verklighet. Men när jag läste Gavelin föll det liksom på plats! Och mycket som hon skriver är ju också influerat av mindfulnesstänket.
Lars H -boken har jag också läst, den kan ju också ge lite tankar.
chokladkaffe: Jag har fyra barn (femte i magen) och fascineras ständigt av att de kan vara så olika trots att de är helsyskon. Mycket viktigt att komma ihåg när man betraktar andra familjer/föräldrar/barn tänker jag. Allas utmanande sidor kanske inte syns lika tydligt utåt, juh!
Acelise: Usch så jobbigt att se dem så frustrerade, då blir man ju väldigt lätt själv frustrerad! I vissa lägen när ett barn helt tappat fattningen gällande val av kläder eller liknande så tror jag trots allt att man måste ta över situationen på ett lugnt sätt och bara klä på sitt barn trots div. protester. När frustrationen bara blir FÖR mycket för barnet, liksom.
Mat verkar roa nåt oerhört. Bara att gå omkring med ett päron och gnaga på i en halvtimma-timma liksom Eller ut och leka järnet. Det svåra är ju då att komma ut... men snart slipper man ju kläderna!
Ett annat boktips är "Fem gånger mer kärlek". Handlar bl.a. om konflikter och hur man kommer runt dem genom att ge fem gånger mer uppskattning och positiv uppmärksamhet som negativ. Kortfattad och lättläst med mycket tips.
Acelise, jag vill nog mest säga att jag känner igen mig. Det var däromkring det blev en ny typ av utmaning att vara förälder. De gamla redskapen som du nämner funkar inte längre och det man eftersträvat i sitt föräldraskap är inte helt lätt att uppnå längre. Med det menar jag att undvika såna situationer som du beskriver. Det tar ett tag att hitta sina strategier och inse att det är en ny fas hos barnen, var lite jobbigt tyckte jag. Sen vänjer man sig vad att det är annorlunda
Acelise: hög igenkännande faktor på det 
. Jätte jobbigt och frustrerande att vara förälder i dessa lägen. Det är jobbigt att inte förstå varför det händer och det är jobbigt att inte hitta någon bar strategi - eller jag tycker det är jobbigt i alla fall. Dottern har perioder då hon går in i detta beteende. När hon är i dessa perioder är ALLT fel och ALLT leder till utbrott och när hon är i en lugnare period är hon världens mest samarbetsvilliga och påhittiga. Det är ett evigt omställande att vara förälder . Några rent praktiska saker som jag tycker underlättar i dessa lägen är 1. Vatten - så fort jag ser att dottern har en period där allt låser sig stup i kvarten så badar hon i badkar, diskar i köket eller öser och leker med vetepuffar som vi har hällt upp i en balja. 2. Mat - under dessa perioder äter hon nästan jämt känns det som. Mycket frukt eller plockmat. 3. Så få småförändringar som möjligt - kan vi undvika bilen så gör vi det då det lätt skapar enorm frustration att gå i/ur bilen. 4. Gemensam time-out - en skön paus där vi bara myser och pratar om allt och inget brukar också ge lite återhämtning - för oss båda! 5. Eget utrymme - gör saker utan barnet för att inte gå under! Ta små pauser, åk och handla, prata ostört i telefonen, ta en promenad eller vad som nu tilltalar. Se iaf till att ta en egen paus för att hämta energi!
Tusen tack, ni är så kloka...
Läste nu på morgonen detta: petrakrantzlindgren.wordpress.com/
och fick ännu fler bra tips.
Ni har helt rätt, det där med kosten tror jag påverkar enormt. Jag tror också att sonen fått en ganska stor obalans i kolhydrater nu. Han har varit sjuk och ätit det han är sugen på (självklart) som pannkakor, macka, pasta m.m. Mycket socker och mycket "död" mat liksom. Ska försöka boosta honom lite i veckan! Tror inte att en vissen kost liksom underlättar...
Frukt är kanon! Ska genast iväg och inhandla lite extra bär och sånt...
jag håller helt med om att han måste igenom detta, är verkligen helt införstådd med det, men det är så jobbigt...
Tror jag kommer bli "luttrad" nu och inte ta åt mig lika mycket när han bryter ihop. Jag känner liksom på ett ointelligent plan (mest känslomässigt) att jag misslyckat som mamma som inte kan hjälpa honom. Precis som att det är någon instinkt som bara kickar in och får mig att bli helt förstörd...
Nu är han på dagis för första gången på 10 dagar och olägligt nog skulle de iväg på utflykt (första gången)... Får väl se hur detta har gått. Förändring, hög ljudnivå m.m. är ibland oerhört jobbigt för honom, framförallt i såna här utvecklingsfaser. Satt på mina egna händer i förmiddags för att inte ringa dagis och höra hur det gick.
TACK fina ni. Det hjälper SÅ att höra hur ni andra gör och mår i allt detta.
Acelise: Petra träffade ju helt rätt idag . Gällande hennes sätt att kommunicera så är jag väldigt intresserad av nonviolent communication och läste precis "Föräldraskap från hjärtat" av Inbal Kashtan och kan rekommendera den. Det finns risk att den upplevs pretantiös men om en kan se till helheten så tycker jag att den ger en bra bild av hur viktigt det är att skapa kontakt i vår kommunikation till barn (och vuxna). Att skapa kontakt och känna empati för både sig själv och barnet är grundstenen i boken. Den ger verkligen en underbar bild av vad en kan få för relation till sina barn bara en som förälder lyckas skapa kontakt. Lättläst är den också!
Vad bra tips Me like coffe Vet ju att du kämpat mycket med de här bitarna men jag är glad du delar med dig. Vi har ju det här rätt ofta också, inte gilla förändringar t ex. Bada är faktiskt en klockren akitvitet tycker jag, fördriver tid och de gillar det
Vi är sjuka här hemma, jag har mått riktigt illa men maken har tenta snart så det är mest att bita ihop idag. En ny värld i mer ro har öppnat sig. Jag märker att vi 1. inte dör av att bara ligga på sängen eller i lekrummet och leka en timme medan disk och annat ligger och ansamlas. 2. det är okej att bara vara inne, jag måste inte stressa ut direkt för storebror måste vara ute. 3. Vi dör inte heller av att äta lite sisådär mat. Dags att sänka kraven och bara vara
Acelise:Det är bra att fundera över varför man reagerar starkt på vissa grejer. Om ni minns när jag pratade om ordning coh reda vid bordet, efter ni kommit med era synpunkter släppte vi det här då jag insåg det mest var ett meningslöst arv från min uppväxt. Massa andra saker som kanske är mindre tydliga men en varningsklocka är ju när man reagerar väldigt starkt på något. Då brukar jag försöka tänka efter vad det egentligen handlar om.
chokladkaffe: jag har läst och begrundat. Jag vill bara få klarhet i vad du menar med att det läggs en börda på barn som är hemma med en förälder? Gäller det upp till en viss ålder?
Jag håller ju inte med dig (det vet du och tanken har aldrig ens slagit mig. Det finns ju flera här inne (K girl) och (flickan och Kråkan) som varit/är hemma med sina barn, så därför tar jag upp det här för att få lite input från fler valt bort barnomsorg under de första åren.
En mamma/pappa som är i "obalans" är ju inte heller så stabil (enligt mig).