Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
.
Ja det allra värsta är när man ser att föräldrar inte ens försöker tillfredställa ett barn som gråter. Det som om de inte känner det som många runtikring känner... det är liksom emot vår natur att inte göra något när ett barn gråter.
Jag blir illa till mods när jag ser små barn (ca. 4 mån) som matas med flaska framåtvända i en babybjörn för att sedan somna så. Än värre är när detta sker på en plats med massor med människor med människor i rörelse. När de här föräldrarna även är bekanta sedan tidigare blir allt så mycket mer problematiskt. Jag kan inte umgås med sådana människor längre för jag tar så illa vid mig. Det finns liksom ingenting man kan göra åt det. Vissa barn får nog inte särskilt mycket närhet och "kontakt" med sina föräldrar. De ligger mycket ensamma på filtar, föräldrarna ska hinna med så mycket och densover i egna sängar osv. Det är ledsamt...
Har han mått bra sen då?
Ibland undrar jag varför en del krånglar till det så dant' för sig?
Som det här med att amma, eller sova tillsammans.
Har hört flera säga att barnet somnar så gott av att ammas till sömns, för att sedan säga att det är ju inget man kan vänja dom vid. Det ska vara så hårt upplever jag, enligt en del :(
Näe, hörrni!
Vi måste berätta om lite bra saker också.
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid dottern, som redan sover gott av att ha ammats till sömns :)
Tåren alltså. och (över)analyserandet. Jag tycker det är jätte svårt att veta hur mycket man ska lägga in i att de blir ledsna... Men jag försöker tänka så att 1) om det går över direkt när jag eller min man har gått, 2) hon inte är helt hysterisk vid lämnandet (då blir det inte heller lämna innan hon är lugn) och 3) det inte påverkar henne i någon större utsträckning när hon kommer hem på em och kvällen, då är det nog ingen fara.
Tåren alltså. och (över)analyserandet. Jag tycker det är jätte svårt att veta hur mycket man ska lägga in i att de blir ledsna... Men jag försöker tänka så att 1) om det går över direkt när jag eller min man har gått, 2) hon inte är helt hysterisk vid lämnandet (då blir det inte heller lämna innan hon är lugn) och 3) det inte påverkar henne i någon större utsträckning när hon kommer hem på em och kvällen, då är det nog ingen fara. 
Då kanske de inte slutar i första taget.
Tåren alltså. och (över)analyserandet. Jag tycker det är jätte svårt att veta hur mycket man ska lägga in i att de blir ledsna... Men jag försöker tänka så att 1) om det går över direkt när jag eller min man har gått, 2) hon inte är helt hysterisk vid lämnandet (då blir det inte heller lämna innan hon är lugn) och 3) det inte påverkar henne i någon större utsträckning när hon kommer hem på em och kvällen, då är det nog ingen fara. Vad är det som gjort att ni kanske måste fundera om? Något som hänt?