• Me like coffee

    AP-snack & babbeltråd

    Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.

  • Svar på tråden AP-snack & babbeltråd
  • örtagård
    chokladkaffe skrev 2010-08-31 11:49:22 följande:
    Ja jag tappar tålamodet med min. När han är jättehungrig vägrar sätta sig i stolen, sparkar ut gröten som jag ställt fram all världens väg som jag med stor möda gjort på darrande ben men lågt blodsocker, då tappar jag humöret. Men jag försöker verkligen vara likgiltlig och ta ett djupt andetag och hälla upp lite fil och musli istället

    Vad gulliga svar jag fick av er som svarat på mitt inlägg. Ni har så rätt. Inte ställa för höga krav på sig själv, jag bär minstingen, sambon får sköta den stora om jag inte orkar. Sen dör han inte av att leka inne ibland och äta lite mat för han slänger det mesta på golvet. Jag inser ju också när jag skriver det här att ofta har det att göra med att jag blir så akut hungrig och det går ju att förebygga med att äta ofta, samma för sonen.

    När jag tänker efter så handlar det väl alltid om att inte ha för stora krav på sig själv och det gäller ju allt. Sen har man väl sina grundtankar kvar om närhet och allt det där.
    Ja, varsegod - jag bjuder verkligen på  mina tillkortakommanden om de kan vara till lite tröst.-)!

    Mat är a och o. Till alla i vår familj. Vi organiserar oss helt utifrån det. Jag ser till att få äta innan maken går till jobbet när jag är fl eller att något annat blir gjort så jag kan äta direkt när han gått. Annars är jag livsfarlig . Barnen jobbar vi hårt med regelbunda måltider och blodsockerreglerande mat.
  • Marlene
    k girl skrev 2010-08-31 20:54:52 följande:
    Hur kommer det sig att ni blev de föräldrar ni blev? AP, var det något ni läste in er på innan ni blev föräldrar?
    Jag hade inte den blekaste om vad ap var när sonen föddes, jag gjorde bara det som kändes rätt för mig Dvs ha sonen nära mig konstant (eller hans pappa), amma fritt osv Sen upptäckte jag att det fanns nånting som kallades AP och insåg att det låg ganska nära hur jag ville vara som förälder.
  • Hundägare i Gbg
    k girl skrev 2010-08-31 20:54:52 följande:
    Hur kommer det sig att ni blev de föräldrar ni blev? AP, var det något ni läste in er på innan ni blev föräldrar?

    Funderar på om det kanske är så att vi kanske har lite likartade barn, jag brukar säga att det var sonen som formade oss som förälder. Vägrade napp och ville amma, amma, amma. Sov på oss både dagtid och nattetid, sov hela nätter bara han fick sova i min armhåla och med bröstvårtan i läpphöjd. Ville bli buren istället för att ligga på golvet eller i babysitter.

    ...alla brukar säga att sonen är så "snäll" (de skulle bara veta, brukar jag tänka ibland), han har sedan han varit nyfödd varit krävande, men vi har ju lyssnat på honom istället för att försöka göra honom till nåt han inte är.
    Det där påminner om oss fast vår dotter har inte varit fullt så krävande. Men visst, missnöjd när man la ner henne och efter ett tag i barnvagnen vilket ledde till mycket bärande. Hon vägrade napp och då kan jag tänka mig att man ammar mer. Sen har jag varvat det med en hel del läsande, bland annat en kurs i spädbarnspsykologi och det har bara gett mig vatten på min kvarn. Så en kombination av att dottern format oss och en hel del läsning har nog påverkat oss.

    Jag har inte upplevt vår dotter som så jättekrävande men jag undrar hur jag hade känt om vi inte burit henne massor till exempel. Eller ammat till sömns. Eller samsovit...
     
  • Marlene
    Hundägare i Gbg skrev 2010-09-01 19:44:19 följande:
    Det där påminner om oss fast vår dotter har inte varit fullt så krävande. Men visst, missnöjd när man la ner henne och efter ett tag i barnvagnen vilket ledde till mycket bärande. Hon vägrade napp och då kan jag tänka mig att man ammar mer. Sen har jag varvat det med en hel del läsande, bland annat en kurs i spädbarnspsykologi och det har bara gett mig vatten på min kvarn. Så en kombination av att dottern format oss och en hel del läsning har nog påverkat oss.

    Jag har inte upplevt vår dotter som så jättekrävande men jag undrar hur jag hade känt om vi inte burit henne massor till exempel. Eller ammat till sömns. Eller samsovit...
    Jag har inte upplevt min son som krävande över huvudtaget. Men han accepterade inte att sova själv hela första året och en bra bit in på andra, vägrade äta annat än tutte före 10 månaders ålder och var allmänt skeptiskt till barnvagnen dom första månaderna så endel kanske hade tyckt det men jag tyckte bara det var naturligt att följa honom.
  • k girl

    Det är möjligt att jag hade upplevt honom som mindre krävande om han hade kunnat sova i ett bärhjälpmedel. Men det har verkligen varit så att jag inte har fått lägga ner honom varken sovandes eller i vaket tillstånd - sov han så vaknade han på två röda sekunder. Fram till för någon månad sedan sov han under dagtid enbart om jag låg bredvid honom och vid några enstaka tillfällen i vagnen så länge jag gick. Klev jag upp ur sängen vaknade han på några minuter. Kvällstid låg han på amningskudden och sov, jag var alltså rätt låst i soffan. Om min man försökte ta över vaknade sonen och blev helt utöver sig. Jag tycker att det är en DRÖM att både dag- och kvällstid kunna lägga ifrån mig honom i soffan bredvid mig, och tvärt kunna hämta en kopp kaffe och sitta och läsa en tidning eller en bok. Med undantag för att han faktiskt sover bra så länge han sover med oss och att han är väldigt nyfiken och social och inte så mycket "äggskal", så passar han väldigt väl in i beskrivningen av en "high need baby".

  • Pocahontas
    k girl skrev 2010-08-31 20:54:52 följande:
    Funderar på om det kanske är så att vi kanske har lite likartade barn, jag brukar säga att det var sonen som formade oss som förälder. Vägrade napp och ville amma, amma, amma. Sov på oss både dagtid och nattetid, sov hela nätter bara han fick sova i min armhåla och med bröstvårtan i läpphöjd. Ville bli buren istället för att ligga på golvet eller i babysitter.
    Är inte alla bebisar så? Mina skulle också bara sitta på oss non-stop om de fick. Men med två stycken räcker armarna inte till för att de alltid ska få precis som de vill (bara nästan).

    Jag tror att en majoritet av alla spädbarn skulle välja att amma större delen av dygnet och aldrig behöva separeras från mamma/pappa. Det är ju deras natur att söka denna trygghet. Men barn anpassar sig också otroligt snabbt till det som ges (också överlevnadsstrategi antar jag)...
  • k girl
    Pocahontas skrev 2010-09-01 22:08:31 följande:
    Är inte alla bebisar så? Mina skulle också bara sitta på oss non-stop om de fick. Men med två stycken räcker armarna inte till för att de alltid ska få precis som de vill (bara nästan).

    Jag tror att en majoritet av alla spädbarn skulle välja att amma större delen av dygnet och aldrig behöva separeras från mamma/pappa. Det är ju deras natur att söka denna trygghet. Men barn anpassar sig också otroligt snabbt till det som ges (också överlevnadsstrategi antar jag)...
    Nej, faktiskt inte alla. Varken min systerson eller mitt kusinbarn är eller har någonsin varit så. De är dock båda prematura, födda i samma vecka, det kanske har med saken att göra?
  • Pocahontas
    k girl skrev 2010-09-01 22:35:26 följande:
    Nej, faktiskt inte alla. Varken min systerson eller mitt kusinbarn är eller har någonsin varit så. De är dock båda prematura, födda i samma vecka, det kanske har med saken att göra?
    Då kanske jag också har såna bebisar som ni..? Mina är nämligen också tidiga (slapp dock neo) och extremt snuttsnugna ändå.
  • k girl
    Pocahontas skrev 2010-09-01 23:05:54 följande:
    Då kanske jag också har såna bebisar som ni..? Mina är nämligen också tidiga (slapp dock neo) och extremt snuttsnugna ändå.
    Snuttiga är nog alla barn.Men inte sådär närhetstörstande. På våra föräldraträffar satt majoriteten av alla ungar i babyskydd eller vagn och var hur nöjda som helst. Min son satt jämt i knäet, jag hade ALDRIG fått honom att vara så nöjd i något annat än famnen.
  • Makadam
    k girl skrev 2010-08-31 20:54:52 följande:
    Hur kommer det sig att ni blev de föräldrar ni blev? AP, var det något ni läste in er på innan ni blev föräldrar?

    Funderar på om det kanske är så att vi kanske har lite likartade barn, jag brukar säga att det var sonen som formade oss som förälder. Vägrade napp och ville amma, amma, amma. Sov på oss både dagtid och nattetid, sov hela nätter bara han fick sova i min armhåla och med bröstvårtan i läpphöjd. Ville bli buren istället för att ligga på golvet eller i babysitter.

    ...alla brukar säga att sonen är så "snäll" (de skulle bara veta, brukar jag tänka ibland), han har sedan han varit nyfödd varit krävande, men vi har ju lyssnat på honom istället för att försöka göra honom till nåt han inte är.
    Det var inget vi läste på om under graviditeten.

    Det föll sig bara naturligt helt enkelt.
    Hade aldrig hört talas om AP innan.

    Hade läst någon intervjun med Jorun Modén (låååångt innan jag blev gravid), jag visste att det fanns de som delade säng med sina barn, det var väl allt

    Att lyssna på och se dottern, det är liksom så självklart, och jag har svårt att få ihop i min hjärna hur de som inte gör det - gör det.
    Jag trodde innan att vi skulle: 1)ha napp 2)ha spjälsängen en bit från vår säng vid ~5 månaders ålder 3)sluta amma vid 6 månader.
    Men, se så fel jag hade!
    1) köpte napp i ett förvirrat ögonblick - aldrig använd
    2) spjälsängen stod dikt an mot vår, men är nu borta från sovrummet - dottern på tvären mitt i sängen
    3) ammar fortfarande
    - och så jävla bra vi har det :)
Svar på tråden AP-snack & babbeltråd