Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Vi använde:
www.miwana.se/renassans_nasdroppar.asp
Tack för råd och tips. Det är inte riktigt nästäppan som är problemet, han har helt enkelt inte velat ha bröstet och om han har tagit det har han bitits. Jag har suttit och lusläst på la leche leagues hemsida, där fanns mycket matnyttigt. Det är tydligen rätt vanligt med bröststrejk och några av anledningarna kan vara förkylning och täppt näsa (check), tandsprickning och ont i munnen (check) och moderns negativa reaktion vid bitning (check).
I morse började dock bra med att han inte tvärvände bort sig från bröstet när han vaknade vid det. Han har velat amma en gång utan att vara trött, också. Jag tror att det gick lite troll i att han börjat bita mig, för han inledde med att försöka bitas tidigare idag och då tryckte jag bara till hans haka lite lätt, inte mer än så, och nu har han inte bitits nåt. Däremot gör nästäppan att han inte riktigt kan amma när han väl gör ett försök. Jag hyser en försiktig förhoppning om att få tillbaka min tuttglada kille, men än så länge är han inte lika entusiastisk som han brukar.
Jag ringde till BVC och hoppades att de inte skulle säga det jag trodde att de skulle säga. Men det sade det. Det första hon sade var "ja, de brukar ju vilja sluta amma i den här åldern", trots att jag berättat att sonen var täppt i näsan bl a. Och där sitter jag och tänker "BULLSHIT!" för jag vet att det är ovanligt att barn vill avsluta amningen när de är under ett, för jag vet att ett barnlett amningsavslut inte är så tvärt som att barnet älskar att amma och gör det många gånger under dagen och sedan tvärvägar, och för att jag vet att min son är täppt i näsan och sjuk och har fått nya tänder. Men nä, han vill förstås sluta amma. Inga tips om hur jag skulle bära mig åt, eller hur jag skulle få ner hans nästäppa. "Var inte besviken om han vill minska på amningstillfällena".
Jag sade lite snällt att jag hade läst på, och att jag tyckte det här verkade vara en tillfällig amningsstrejk, men hon insisterade på att han nog ville minska på amningen. Det är fanimej bedrövligt, jag har tappat all tilltro jag någonsin haft för vårt BVC.
.Tack för råd och tips. Det är inte riktigt nästäppan som är problemet, han har helt enkelt inte velat ha bröstet och om han har tagit det har han bitits. Jag har suttit och lusläst på la leche leagues hemsida, där fanns mycket matnyttigt. Det är tydligen rätt vanligt med bröststrejk och några av anledningarna kan vara förkylning och täppt näsa (check), tandsprickning och ont i munnen (check) och moderns negativa reaktion vid bitning (check).
I morse började dock bra med att han inte tvärvände bort sig från bröstet när han vaknade vid det. Han har velat amma en gång utan att vara trött, också. Jag tror att det gick lite troll i att han börjat bita mig, för han inledde med att försöka bitas tidigare idag och då tryckte jag bara till hans haka lite lätt, inte mer än så, och nu har han inte bitits nåt. Däremot gör nästäppan att han inte riktigt kan amma när han väl gör ett försök. Jag hyser en försiktig förhoppning om att få tillbaka min tuttglada kille, men än så länge är han inte lika entusiastisk som han brukar.
Jag ringde till BVC och hoppades att de inte skulle säga det jag trodde att de skulle säga. Men det sade det. Det första hon sade var "ja, de brukar ju vilja sluta amma i den här åldern", trots att jag berättat att sonen var täppt i näsan bl a. Och där sitter jag och tänker "BULLSHIT!" för jag vet att det är ovanligt att barn vill avsluta amningen när de är under ett, för jag vet att ett barnlett amningsavslut inte är så tvärt som att barnet älskar att amma och gör det många gånger under dagen och sedan tvärvägar, och för att jag vet att min son är täppt i näsan och sjuk och har fått nya tänder. Men nä, han vill förstås sluta amma. Inga tips om hur jag skulle bära mig åt, eller hur jag skulle få ner hans nästäppa. "Var inte besviken om han vill minska på amningstillfällena".
Jag sade lite snällt att jag hade läst på, och att jag tyckte det här verkade vara en tillfällig amningsstrejk, men hon insisterade på att han nog ville minska på amningen. Det är fanimej bedrövligt, jag har tappat all tilltro jag någonsin haft för vårt BVC.
Tack för råd och tips. Det är inte riktigt nästäppan som är problemet, han har helt enkelt inte velat ha bröstet och om han har tagit det har han bitits. Jag har suttit och lusläst på la leche leagues hemsida, där fanns mycket matnyttigt. Det är tydligen rätt vanligt med bröststrejk och några av anledningarna kan vara förkylning och täppt näsa (check), tandsprickning och ont i munnen (check) och moderns negativa reaktion vid bitning (check).
I morse började dock bra med att han inte tvärvände bort sig från bröstet när han vaknade vid det. Han har velat amma en gång utan att vara trött, också. Jag tror att det gick lite troll i att han börjat bita mig, för han inledde med att försöka bitas tidigare idag och då tryckte jag bara till hans haka lite lätt, inte mer än så, och nu har han inte bitits nåt. Däremot gör nästäppan att han inte riktigt kan amma när han väl gör ett försök. Jag hyser en försiktig förhoppning om att få tillbaka min tuttglada kille, men än så länge är han inte lika entusiastisk som han brukar.
Jag ringde till BVC och hoppades att de inte skulle säga det jag trodde att de skulle säga. Men det sade det. Det första hon sade var "ja, de brukar ju vilja sluta amma i den här åldern", trots att jag berättat att sonen var täppt i näsan bl a. Och där sitter jag och tänker "BULLSHIT!" för jag vet att det är ovanligt att barn vill avsluta amningen när de är under ett, för jag vet att ett barnlett amningsavslut inte är så tvärt som att barnet älskar att amma och gör det många gånger under dagen och sedan tvärvägar, och för att jag vet att min son är täppt i näsan och sjuk och har fått nya tänder. Men nä, han vill förstås sluta amma. Inga tips om hur jag skulle bära mig åt, eller hur jag skulle få ner hans nästäppa. "Var inte besviken om han vill minska på amningstillfällena".
Jag sade lite snällt att jag hade läst på, och att jag tyckte det här verkade vara en tillfällig amningsstrejk, men hon insisterade på att han nog ville minska på amningen. Det är fanimej bedrövligt, jag har tappat all tilltro jag någonsin haft för vårt BVC.
. Hans intresse kommer säkert gå upp och ner. Min lilla åt ju helt plötsligt två mål mat per dag för två veckor sedan och jag kände att jag verkligen ammade mindre dagtid. Nu efter förkylningen helammar jag igen. Men jag vill ju hon ska äta mat och amma allt mindre dagtid i SIN takt. Jag vill inte bli av med dagamning - absolut inte men om barnet väljer bort bröst i perioder eller helt på dagen har man ju ändå kvar amningen om man ammar kvällar och nätter. Det brukar de ju gärna gilla 
. Han ammar nätter eller? Har du bara produktionen kan han ju öka den när han vill amma mer på dagen igen. Strunta i BVC. Fortsätt erbjuda bröstet. Att han inte vill amma när han är pigg, har han ju alla de andra tillfällena. Min förra slurpade rejält på natten! och med nuvarande bebis börjar det bli riktigt svårt att amma när det är distraktioner runt henne. Jag kommer amma länge och det gör säkert du också om du vill ! Lycka till.
örtagård: Jo, rent intellektuellt vet jag ju det. Känslomässigt blir jag lite halvt om halvt panikslagen. Nämen, jag har aldrig varit med om det med honom, visst att han har ammat mer vissa dagar och mindre andra när det är mycket som händer och han inte kommit till ro, men nu fick jag inte trösta med bröstet och han mer eller mindre värjde sig från det och bara bets i bröstet även om han gett signaler om att han ville amma - och bara för några dagar sedan blev han så lycklig att han skrattade när jag drog fram bröstet, som jag inte kunde få fram fort nog dessutom! Nu har han ju då i alla fall ammat ett par gånger idag och jag är lite mindre orolig.
Ang det här med amning:
Jag känner igen paniken!
Förra veckan trodde jag det var slutet på amningen, tvärt. Brösten kändes totalt tomma 
Försökte pumpa lite för hand och det kom INGENTING. Dottern ledsen, jag ledsen. Jag jättestressad! - och det är ju klart att hon kände av det.
Hon äter mat, men inga stora mål - amningen är fortfarande huvudfödan, men den dagen åt hon ett stort lass mat på kvällen.
Hönan och ägget - vad är vad - men i helgen har mjölken, kanske inte flödat, men det har ammats ordentligt. Jag vill att amningen ska trappas ner på hennes villkor, inte för att det tvärt tar slut på mjölk.
Jag blev i alla fall väldigt ledsen, sentimental och orolig - allt i en enda härlig hormonröra :)
Peap: Kanske hon har trappat ner på amningen om mjölken minskar? Hemma sinade det lite i perioder också för han nog mer snuttade än verkligen sög ut mjölk. Det behöver ju inte innebära slutet utan kanske en svacka och det kommer igen eller helt enkelt en minskning?
Jag tänker att amningen förändras när de börjar med mat och särskilt när de fattar att mat ger mättnad utöver mjölk. Att amningen får en annan karaktär, inte sämre, inte bättre, bara annorlunda. Myset och närheten kvarstår ju även om mjölken inte flödar som förr.