AP-snack & babbeltråd

Ja eller nej... Jag vill verkligen inte dra några snabba växlar utan det är mest reflektioner. Det händer mycket i dotterns liv nu. Dagisstart förra veckan + att vi flyttade i helgen = stora omställningar för henne.

Dock var hon låååångt ifrån sig själv både tisdag och onsdag efter dagis (hon går ca 9-14). Hon var i princip konstant ledsen vilket verkligen inte är hon. De dagarna var hon nog mer ledsen än vad hon har varit i hela sitt liv sammantaget. Jätte trött, ledsen och ganska tom i blicken... Verkligen inte kul att se! På dagis är hon glad och nöjd (fast i onsdags hade hon varit lite känslig och velat tanka närhet rätt ofta) och de tre första dagarna som hon var själv på dagis var hon även väldigt nöjd hemma. Men den här veckan har hon varit ett vrak! Nu är hon hemma torsdag och fredag varje vecka och nu är hon sig själv igen.

Jag förstår ju att det tar tid att komma in i nya rutiner och jag vill verkligen inte dra för höga växlar men jag har ständigt ögon och öron med mig. Men vi får ge det lite tid och se hur det utvecklar sig.

Jag är nyfiken på er här inne - namnen börjar ju kännas bekanta :)
Få (om ens någon?) har någon presentation. Det skulle vara kul att veta var ni bor, hur gamla ni är och hur gamla era barn är.
Jag har fått intrycket av att de flesta är mammor till barn mellan 1½-2 år. Är det någon som har barn mellan 6-12månader?

Mina är 2 år + 8 månader resp. 16 månader.....fast jag har ju presentation

Nej det låter ju inte alls vidare att se sitt barn så. Men att vara hemma torsdag och fredag och resten 9-14 kanske kan bli bra. Som du säger det kanske tar lite att komma in i allt.

Själv känner jag igen det fast jag är vuxen. Grinar nästan varje dag över att vara gravid, sonen börjar dagis, jag byter jobb och sambon börjar plugga och ekonomin får sig en törn. Känner mig superstressad över allt och att vi inte har råd till nåt. Fast när jag ser att folk lever på en inkomst borde vi kunna leva på en och lite till

Jag hade ju velat föreslå att farmor eller farfar hämtar tidigare en dag i veckan men farfar jobbar och farmor ska jämt vara så trött. Jag tror det handlar mer om att hon inte vill vara hemma hos oss utan få sonen serverad hem till dem. Känner mig lite vemodig, min mamma bor långt bort men jag vet hon så gärna velat hämta tidigare en eller två dagar. Geografin är inte alltid så kul.

Peap, jag har ingen presentation på fl för jag inte vet varför det är intressant. Men här kan jag klart dela med mig. 31 år, sambo, 18-mån son och skrutt beräknad till 28 feb 11. Bor i Göteborg i lägenhet centralt och har föräldrakooperativ till sonen. Hmm...det kanske räcker så

Ja, det där med geografin känner jag igen. Min mamma skulle också gladeligen hämta men blir tungt att åka 65 mil för det

Jag förstår om ditt liv känns överväldigande! Bara att vara gravid brukar innebära lite svängigt humör och jag kunde gråta för att gurkan var slut! Förstår då dina tårar fullt ut!! Ni verkar precis som vi ta allt på en och samma gång. Vi kör nytt jobb för maken, jag opererad och därmed höger arm i gips upp till halva överarmen, dottern på nytt dagis, hund med brutet ben som ska på rehab samt flytt till hus Jag försöker tänka att om vi tar allt nu så kanske vi får värsta lugna perioden snart. Hoppas kan man ju iaf

Jag tror på dig, det kommer lugn sen Man kan ju inte planera allt heller har jag märkt, det blir så trist då.

Det beror väl på vad man vill ha ut av FL?
Men jag kan nog förstå vad du menar... söket själv nya vänner i området i början men insåg rätt snart att det inte fanns några

Jasså, du är Gbg-are du med

Håller med fullsätndigt, problemet är väl att man anser att föräldrar har rätt till sina barn nästan oavsett vad. Barnets rättigheter är det visst inte alltid lika noga med. Man behöver inte ta extremexempel som missbrukande föräldrar, det räcker med att sorgligt konstatera hur många vuxna det finns som (uppenbarligen) anser det vara helt rimligt att visa barn mindre respekt och lyhördhet inför deras behov än vad de gör för andra vuxna

Jag har väl heller ingen direkt uttömmande presentation men jag säger som du, här kan man vara lite mer öppen : jag är 33 år, har två barn, en på 2½ och en liten ½-åring. Är också boende i (hyffsat) centrala Gbg och en kooperativmänniska