jag vill berätta om min lilla tjej och hur hon har kämpat för sin bröstmjölk!!
När hon var runt 5v fick hon en liten förkylning, rinnande näsa och så. Hon åt sämre och sämre och blev tröttare, försökte få tid till vårdcentralen men fick inte tid...några dagar gick...ammade henne, när hon helt plötsligt i min famn blev helt livlös, först vit och sen allt blåare....hon kom tillbaka på några minuter, men var okontaktbar och vi blev kvar på sjukhuset och fick diagnosen rs-virus. Hon var i superdåligt skick, bröstet ville hon ha, trots att hon inte orkade äta mer än 10ml. Sjukhuset föreslog flaska, kopp etc men inget av dessa tog hon så sond fick sättas in. Pumpade var tredje timme ca en halvtimme, sondade 1 1/2 timme och ammade en halvtimme, dygnet runt i nästan 2,5 vecka ja det blev ca 20min vila mellan varven väga,amma,väga,pumpa,sonda....vi provade med ersättning i sonden så att jag skulle få sova, men det gick inte, allt kom upp och ingenting blev kvar!! inte ens via sond tog hon ersättning. Alla var förundrade över denna lilla bröstfixerade tjej som trots att hon inte hade kraft envisades med att ligga vid bröstet och försöka äta. Första natten la de henne i egen säng med alla sladdar kopplade, vi hade sovit hud mot hud fram till den dagen...första två timmarna fick personalen springa in väldigt många gånger då hennes puls och andning dippade, så de föreslog att hon skulle sova med mig, som hon var van vid. rummet möblerades om och jag fick henne brevid mig med alla sladdar, hud mot hud...hon blev genast bättre, inga fler puls eller andnings uppehåll! Hon har kämpat för sin bröstmjölk, vanligt är att barn som sondas glömmer amningen då hunger känslan inte finns...hon ammas fortfarande fritt och ofta är nu 8mån. Vad jag ville säga med detta var att ibland är det så att det är barnet som gör valet och lämnar inte alternativ för något annat än amning. Har fullförståelse för mammor som väljer att avsluta, hade själv gjort det valet också, men en liten envis tjej sa nej