AP-snack & babbeltråd

Ja, jag förstod att det var något "vetenskapligt". Det lät intressant. Vi körde så lite puréer denna gången att det knappt kan blivit någon tillvänjning och de andra gångerna har vi kört puréad och mosad mat rätt längre och så har bitarna bara kommit av sig själv ändå. Men en intressant teori som borde få mig att slappna av och lita på att hon klarar bitarna . Är det bara smått är jag inte så rädd men större grejer som hon kan bita av på själv. Jag vet det ska funka då de själva kan reglera bettet men det gör mig ändå nervös. Min är ju iofs nio mån nu så bitar ska ju kunna vara ok i vilket fall som helst men visst vill man inte ha ett skrämsskott i onödan vid matbordet. Jag kan dock tro att det är större  risker med min treåring som far som en ekorre upp och ner på stolen med mat i munnen...

Suck. Jag börjar fundera på om jag trots allt behöver göra en ansträngning för att sluta nattamma. Jag har tänkt att de ska få lösa sig själv men nu börjar jag bli osäker. Igår natt vaknade hon nog fem gånger. Inatt har hon sovit längre men i gengäld varit vaken i en timme nu. På måndag börjar jag jobba så det funkar liksom inte. Usch och blä. Hon äter dåligt på dagarna så jag vill egentligen inte sluta men jag kan inte vara vaken på det här sättet och jobba på dagarna. Det börjar sätta sig på humöret nu känner jag. Bläääää!

Hundägare: Jag kände precis som du när jag slutade nattamma. Började också jobba och kände att jag inte orkade. Sambon fick ta honom och jag sov på soffan två tre nätter, sen kunde jag flytta in igen. Jag vet inte hur det blivit om sonen visat mer motstånd men nu gick det smidigt och det var väldigt skönt att få sova när jag jobbade heltid på dagarna. Maten löste sig efterhand, han åt mer och mer på dagarna av det som erbjöds.

Ang anknytning och att samsova (dela säng) med bebis/barn:

Dvs vad anser ni om samsovningens roll för anknytningen?

Peap: Är inte samsovning bra för anknytningen, liksom bära? Sen tror jag inte anknytningen blir dålig om man har barnet i en egen säng och tar upp det när det blir ledset och så.

På tal om sömn, har följt en 5min-metod tråd. Det är verkligen hemskt hur vissa människor utsätter sina barn för det. Nu kanske inte alla är så ödmjuka när de påpekar vilka nackdelarna är vilket gör att förespråkarna går i försvar direkt och det inte går att förmedla någon kunskap. Men ändå, hur kan man och varför har många såna enorma behov av att styra sina barn till varje pris? Jag känner alltid att sonen faktiskt får vägleda och vad gör det att jag ammade honom till sömns i 8mån, bar honom i selen varje kväll 9mån och nu sista månaden ligger bredvid honom i sängen en halvtimme timme varje kväll. Vad är det i mitt liv som gör att jag inte skulle ha utrymme för det, att jag känner att jag måste tvinga barnet att sova själv trots att det så tydligt visar att det inte vill? Jag kommer aldrig att förstå det

Måste höra en annan sak. Sonen har blivit så "aggressiv" på sistone. Han slänger saker hårt, särskilt när han inte får som han vill tar han det som han kommer åt och slänger hårt. Han slår också på oss och nyps. Är detta något nån annan känner igen, kommer det från dagis?

Varför utsätter du dig för att läsa en sån tråd? Jag blir bara...jätteledsen och illa tillmods.

Jag förstår det inte heller.
Jag skulle verkligen vilja ha ett genomtänkt argument för VARFÖR folk gör så?
Jag, och många flera!, som tycker att AP står för någonting självklart jag gör det som känns helt - självklart! Bära, kramas, trösta, erbjuda bröstet... etc
Hur fungerar dessa som kör 5mm eller SHN, hur klarar de AV det!?

Jo, det är klart jag tänker att det är bra för anknytningen
Min fråga kanske var lite luddig;

jag har kommit att fundera på vikten av att samsova? (Vi kan inga planer på att sluta med det!)
Det här med att lära bebisen sova i egen säng - ska man sträva efter att samsova, menar jag?
Om BVC säger "nu är en bra ålder att lära bebisen somna själv, omman inet vill ha problem längre fram".

Peap: Jag tror inte på att saker blir svårare för man väntar men det kännetecknar väl oss alla. Jag är övertygad om att om vi gett sonen en egen säng hade han sovit i den, men om han vaknat och velat ha tröst hade vi fått lägga oss hos honom eller flyttat över honom till oss.

Somna själv tror jag tar tid...lång tid. Det gör de själva när de är redo men är det märkligt att man behöver vara gamma och kunna resonera logiskt för att klara det. Ett mörkt rum helt ensam i en säng...tja, jag klarar ju det som vuxen men jag vet ju också att där inte finns nån faror, mitt huvud vet det. Hur ska barns huvuden klara ett sånt resonemang?

Hm..jag var nog inte ritkigt med på vad du menade nu heller Har bvc sagt att det finns bra tidpunkter för att de ska läras sova själv och du behöver ett bra svar för dig själv?

Nej, JAG behöver inget bra svar och BVC har inte sagt nåt till mig (går ju inte dit men precis som detta påhitt med "smakfönster" så är det väl säkert någon mer som hört talas om detta, låt oss kalla det "sovfönster".

BVC sa till en kompis att det var en bra tid att lära dottern somna (3 mån) om det var så att de inte vill ha problem sen. Det går emot MIN magkänsla, hade inte kunnat lämna dottern ensam på nedervåningen och fortsatt med kvällen medan hon låg där ensam.

Hehe nej jag har aldrig hört talas om sovfönster. Däremot har jag hört att man ska sömnkura vid 6mån för det sovbeteende som är då kommer att hålla i sig sen. Att folk kan vara så dumma att gå på sånt!

Du mäter, väger och vaccinerar eller går på läkarkoller heller?