AP-snack & babbeltråd

hej

längesen jag skrivit i en ap-babbeltråd, säkert över ett år sedan :)

en fråga jag är kluven i: ammar min 8mån gamla tjej och nu har storebror 23mån börjat visa stort intresse för brösten igen. Han vill också ha....Ammade honom ganska långt in i graviditeten, vet inte om det var smak förändringen som gjorde att han tvärt gav upp bröstet, ville helt enkelt inte ha!! Han var närmare året då. men nu när lillasyster blivit större, ja det är ju snart lika stora så  funderar han nog på varför han inte får bröstmjölk.

Är det någon här som varit i liknande sits? Hur skulle ni göra? :) Lillasyster äter kanske 50/50 mat / bröstmjölk, så det är rätt ofta hon är vid bröstet...

Hittills har jag mestadels positiva erfarenheter av vårt bvc. Vår bvcsköterska poängterar ofta att man ska följa sina instinkter och inte göra något som går emot "sitt hjärta". Tidigare trodde jag nog som någon skrev att amning 6 månader betyder att man vänjer av dem sen. Nu har jag tänkt ta det som det kommer....jag ska börja jobba igen efter nästa sommar (då ska hennes pappa vara hemma med henne) så då hoppas jag att hon klarar sig utan amning iallafall på dagtid. När började era barn äta sig mätta på mat på dagtid?

För mig känns det jätteviktigt att upplevelsen av mat blir trevlig. Jag vill inte alls hålla på truga i henne mat så jag hoppas verkligen att amningen fungerar så länge det behövs. Jag hade dock ingen aning om att det skulle vara svårt/jobbigt/göra så himla ont med amningen, trodde nog att det bara skulle vara att "ta fram tutten" så skötte det sig själv . Jag var nog dåligt påläst. Nåja, tur att jag fick hjälp på BB och även på bvc sen.

Jag inser att jag var allt annat än ödmjuk när jag skrev att jag inte förstår varför man har så bråttom med att avvänja - det finns förstås människor som inte har möjlighet, orken, lusten eller lyxen att kunna göra som jag gjort, och mellan varven har ju amningen fungerat jättebra för mig. Och jag kan villigt erkänna att även jag tillhörde skaran som trodde att barnet skulle börja äta mat vid sex månader och att jag max skulle amma ett halvår.

Eftersom du har haft amningsnapp (och även napp va, tyckte jag att jag läste?) kan det ju kanske vara så att taget är lite felaktigt. Har ni någon amningsmottagning? Det ska ju inte göra ont att amma.

konichiwa girl: vem är ödmjuk hela tiden ! Nej, det var inte någon brist på ödmjukhet tycker jag och jag förstod hur du menade. Men jag tänkte jag kunde utveckla tankarna lite då jag själv var en oerfaren förälder första gången, dålig påläst om bröstmjölk och stressad av hur det borde vara utan att reflektera.

Sen tror jag inte så mycket på att vi skapade en psykologisk stress kring maten utan snarare att det blev kostmässigt fel och vår äldstas förhållande till mat är väldigt strakt kopplat till hennes fyskiska välbefinnande. Vi har matat, ätit framför tv, lek osv men hon har inte mått väl rent fysiskt alltid. Men vi hade nog kommit mer rätt med mer bröstmjölk och långsammre utprövning och även så klart minde press rent psykologiskt också.

Tack för inspiration i coolhet . Jo, jag tror det kommer men ibland kan jag ju nästan undra om jag är FÖR bekväm med att amma...Jag menar sanera kök , vem gillar det? Men vi erbjuder ju mat men vi jagar inte liksom rätt matningstillfälle som vi kunde lite mer med tom tvåan. Hon får när det ställs fram, annars får hon amma! Kanske hade hon ätit en timme tidigare men då var vi ute eller så har hon sovit för lite osv. Vi kan inte koncentrera hela familje kring hennes rutiner. Det vore ju annorlunda om hon uttryckte hon ville ha mat, då hade vi ju försett henne oavsett måltiddags eller ej för resten av familjen.

Det borde inte vara helt osannolikt att de går ner i vikt när de äter större volymer av inte lika näringsrik mat som bröstmjölk. Fyller magen med potatis och frukt tex. Det är bara mina tankar. Men man tutas ju i att barn behöver RIKTIG mat för att de gör av med så mycket energi. Bröstmjölk tycks vara rätt energitätt!

Så är det nog, att om man drar ner på amningen så blir de ju "tvungna" att äta mer riktigt mat för att bli mätta. Men då är väl också risken större att matsituationerna känns forcerade och kanske mer förknippade med stress än om man har möjlighet att ta det lite som det kommer, vilket ni gör nu. Min lilla fick sin första smakportion idag, gröt - det var ingen höjdare alls.. Hon tog gärna skeden själv och smakade/slickade på den men själva gröten gjorde hon miner åt. Testar lite morotspuré imorgon istället, förhoppningsvis tycker hon bättre om det..

Hmm, är det bara jag som tycker att det känns lite vemodigt att sluta helamma? Visst är det skoj att testa mat men ändå... lite vemodigt..

Hej, jag kikar in lite i er tråd . Jag har tre barn (två fyra-åringar och en snart ettåring). Jag tyckte det var intressant att läsa om er diskussion om matintroduktion. När tvillingarna var små följde vi de allmänna bvc råden med puré-smakisar vid 5-6 månader. Det kändes lite halvtråkigt eftersom det oftast blev så att vi matade barnen med puré och sedan åt vi middag själva. Sedan var man alltid orolig över att de inte fick i sig tillräckligt eftersom de inte gick upp i vikt riktigt bra. Med minstingen har vi nästan skippat puréerna helt och enbart kört med plockmat. Det har varit så himla skönt. Risken att sätta i halsen ska inte vara stor om man låter barnet föra maten till munnen själv (såvida man har ett friskt barn som kan sitta upprätt och som får lära sig i egen takt) http://en.wikipedia.org/wiki/Baby-led_weaning. Den lilla äter i princip samma mat som oss, samtidigt som oss och för egen maskin sedan han var sex månader. I början hamnade det mesta på golvet, men nu får han nog i sig en portion. Han har ammats fritt hela tiden och gått upp i vikt som han ska. När jag var på bvc sist så var både läkaren och sköterskan väldigt positivt inställda till att sonen själv har fått styra sin introduktion till vanlig mat. Det hade jag inte riktigt väntat mig.

Hej, vad kul med lite blw-snack! Hade missat att det fanns en tråd särskilt om det. Som andra skriver så ska det inte vara någon risk att sätta i halsen om man ger plockmat i form av mjuka grönsaker, om man inte redan kört med pureer ett tag så barnet blivit van vid att ha mat nära svalget.

Vi körde blw efter att dottern vägrat matas med pureer. Det tog ganska många månader innan hon åt mätbara mängder av något annat än frukt, och hon äter fortfarande små mängder, ganska ofta inget alls. Utom på dagis?! Där säger de nästan jämt att hon ätit en hel portion. Jag fattar ingenting. Jag lagar erkänt god mat, sambon lagar mer "vanligt" och en hel del typiskt barnpopulär mat, men inte äter hon av något...förutom om det är majs, det äter hon jämt av... Hoppas det inte beror på att pappa småtjatar lite ibland, det är ju big no-no egentligen. 

Hmm, skall kanske läsa på lite mer om blw, min oro över att hon skall sätta i halsen kanske inte är så befogad ändå.. Känns ju mer naturligt att börja småplocka med matbitar än att matas med pureér.. Vad började ni ge först? Känns som att banan, morot, broccoli är lite sött och sådant som borde slinka ner lättast. Gröten vi testade idag gillades som sagt inte..

Hur känner du själv? Det finns ju inget rätt eller fel, om det är ok för dig låt honom prova amma... han kanske inte ens kan, han kanske har glömt tekniken och då är ju hela grejen ur världen. Men om du inte känner dig bekväm med att prova och du kan pumpa så kan du ju pumpa ur lite och ge i ett glas.