AP-snack & babbeltråd

Ja, jo, vår dotter har också sovit ensam i vagn eller spjälsäng på dagen, men just det där att lämna ensam och somna....

Jag tycker inte man ska amma när det inte fungerar och det är moderns egen bedömning av vad som fungerar eller inte fungerar som räknas. Jag har klart avrått från att amma när jag utifrån sett att det inte fungerar.

Personligen hade jag kämpa så långt det gick för min barns magar mår  bäst på bröstmjölk. Men det har inget med anknytningen för mig att göra utan är ett kostmässigt själv.

ok, bara nyfiken. Jag själv slutade nämligen amma när min dotter gått upp för lite i vikt och jag upptäckte då att det knappt kom ut något när jag pumpade. 

Min kusins bebis somnade lungt när han var fyra månader, verkade hur nöjd som helst. Sådan bebisar verkar finnas ..

Jag ser mig själv som AP-förälder och fick avbryta amningen för tidigt i mina ögon (helammade aldrig, delammade till sju månader), vi hade det väldigt kämpigt till och från. Jag tycker att ersättning är ett fullgott alternativ, vi har alltid trivts bra med flarran (även om jag i omgångar tyckte det var ganska sorgligt att jag inte "kunde" helamma).  

Jag kämpade länge, längre kanske många andra gjort, sju månader blir en ganska lång tid, men jag tyckte det var värt det. Hade amning bara varit mat, hade jag nog slutat tidigare, men jag tyckte det var viktigt med den amningen vi faktiskt fick dela. Men jag har full förståelse för de som inte orkar. 

Vår dotter somnar oftast i min famn på kvällen efter amning. Antingen får hon ligga kvar där eller så får hon ligga på soffan tills vi går och lägger oss (vi har sovrummet på övervåningen). Vi har en spjälsäng nere som hon ibland sover i på dagarna. Det är främst för att hon ska ha en sovplats där inte katterna kommer åt henne. När hon var yngre (hon är 5 månader nu) så sov hon gärna i spjälsängen på dagarna, nu somnar hon hellre i famnen. JAg skulle inte våga gå upp och lägga henne själv på övervåningen - eller våga o våga, jag skulle inte komma på tanken. Jag vill ha henne inom "synhåll".  Det är desutom himla mysigt att ha henne sovandes i famnen, men det blir inte mycket gjort .

När jag pratar med bekanta frågar de ofta om vi kommit in i några rutiner än. Det tycker jag är svårt att svara på, hon äter när hon är hungrig och sover när hon är trött. Nu har tiderna på morgon och kväll börjat vara ganska förutsägbara. Hur ser ni på det där med rutiner?

Min kusins lilla pojke klarar inte av att somna i famnen, men när han ligger själv. Men han är inte oövervakad eller ensam för det. Min son skrek och vaknade med en gång han inte låg i min famn eller bredvid mig, så det var ju enkelt att följa hans signaler.Var och en gör som de önskar. Jag tror att många slutar på grund av okunskap och dålig rådgivning, men det är inget jag skulle tal om annat än på ett sådant här forum där myter och okunskap har en tendens att sprida sig. T ex rådet att pumpa ur för att se hur mycket mjölk man har. Jag valde att fortsätta amma när jag var i samma situation, och för oss fungerade det. För andra fungerar det inte. Jag ä medveten om att det har tagit mycket tid och energi, och mycket stöd från min man.

Jag fick inte rådet att pumpa ut, men hade barnvakt en dag och upptäckte att brösten inte spände alls efter att jag inte ammat på 12-13 timmar... Insåg då att något var fel.. För min del handlade det nog mcyket om att jag inte var beredd att ta ett steg tillbaka och amma varannan timme igen för att få upp produktionen. Min bebis var ändå 3,5 månader vid tillfället, hon sov hela nätter etc. 

skulle ha kämpat, skulle det kanske stå, för jag har inte fått kämpa. ammat mycket och tätt  men aldrig kämpat så hur långt jag skulle gå vet jag int men det hade varit värt en kamp. alla situationer måste värderas utifrån sina omständigheter.

Fast brösten slutar ju spänna efter ett tag. Mina bröst spänner inte alls, däremot blir de knöliga och beröringsömma om t ex sonen sover en hel natt. Min son var lika gammal, förresten. Vi kämpade på med intensivamning - en timme mellan amningarna och väckning på natten - tills han var fyra månader och då kompletterade vi med mat. Så gjorde vi. Andra gör annorlunda och de måste de få göra utan att behöva känna sig skuldmedvetna eller sämre.