AP-snack & babbeltråd

Wonder Woman - Jo det är nog lite vedmodigt....hade inte riktigt tänkt på det innan jag läste ditt inlägg, men det är ju ett tag kvar tills vår plutta ska börja med nåt annat än amning. Det känns som ett stort steg att hon ska börja äta själv.

Jag har beställt en bok om blw, jag borde få den endera dagen. Den finns på både bokus och adlibris.

. Gillar ett barn puréer och gröt så är det väl inget fel. Vår mellankille käkade mycket köpepuréer parallellt med fri amning och vi pressade aldrig på med bitar då han inte var intresserad och vid tio mån åt han  bitar helt plötsligt. Lillen öppnar inte munnen för en sked så inga puréer. Jag tror inte det är fel att testa sig fram.

det är det jag inte vet, hur jag känner....vill inte att han ska känna att jag nekar honom, medans lillasyster får. Blev väldigt ledsen då, när han slutade med bröstet. Hade förhoppningar om att han skulle vilja ha igen, när lillasyster kom, men nä.

Kanske är jag mer orolig för att amningstunderna ska bli för oroliga, att han ska ha och låter inte lillasyster ammas alls, att det blir bråk. Nu har jag fått köra fulingen -titta en fågel och fort undan med bröstet, för att avleda honom efter jag ammat lillasyster...känner mig lite elak. 

Tror inte jag heller! Här står en nyinförskaffad köpeburk med potatis/morötter i skafferiet redo för morgondagen, en "bukett" broccoli är också inhandlad för (sönder)kokning
Det är spännande att få följa de små, från första tveksamma slicken till favoriträtter och "hatmat", får se vad denna fröken utvecklar för smak

Annars kan ni ju köra som vi - kaka !

Usch vad sömning jag är nu...

Matsituationen var så kaotisk idag så den var snudd på komisk. 5,5-åringen var rikitigt tvär och tetig mot lillebror och mig och räckte ut tungan hela tiden och treåringen skrek oupphörligen för att det inte fanns falukorv tillräckligt att länga på rad tvärs över hans tallrik. Femåringen spädde på denna frustration genom att poängtera att hon som femåring behövde just fem falukorvsbitar och alltså mer än treåringen. Lillan satt i sin stol och hade glatt börjat plocka små makaronor och bitar falukorv och klickar ketchup men  slutade efter ett tag i allt mer frustrerat gnällande tills jag rykte upp mig (jag hade liksom börjat sjunka in i mig själv istället för att delta) och konstaterade att hon fick lyftas ur stolen då det inte funkade alls. Treåringen hamnade i tv-soffan med pappa och femåringen satt kvar och käkade och blängde under lugg. Och lillan ammade . Jag äter min riktiga middag när barnen har somnat. Jag ÄTER inte RIKTIG mat under sådana förhållanden. Jag äter ett nyttig mellanmål men kopplar inte av till sådant kaos (och äter heller inte falukorv trots jag gillar det).

INgen snäll ap-familje som tar denna familj  mot utackordering?

Absolut inte fel att ge pureer om barnet gillar det! Det jag menade var en grej jag läste i blw-boken, att om barnet vant sig vid att matas med pureer så kan det ha vant sig vid att låta mat åka ned i halsen. Tror det var någon reflex som de lär sig av med. Då är det mycket större risk att barnet sätter i halsen om man erbjuder plockmat tidigt (dvs vid 6 mån som man rekommenderas vid blw). Jag minns inte riktigt, men tror att de rekommenderade att man erbjöd det först vid 8-9 mån i så fall. Man kan ju låta barnet äta lite fastare geggor med händerna istället om man vill.

Och jag känner igen det där vemodet inför att sluta med helamning. Min lilla bebis håller på att bli stor, typ... Följ dina instinkter, tycker jag. Det är ingen brådska.

Håller med. Jag blev nästan glad när mina flickor inte tyckte om vanlig mat... typ tutte är bäst HA! Märklig reaktion, jag mste ha separationsångest! Nu en månad senare  äter de fortfarande bara (geggar ut det mesta) 1/4 potatis tillsammans till lunch... så jag ammar glatt på och maten får komma i den takt den vill :)

Här är en till som gått igenom lite vemodighet inför att amningen ska ta slut!

Dottern är snart 11 månader och det är klart bröst som är bäst och jag känner mig lugn i det, men jag har känt mig både stressad (Åh, hon äter inte mat alla andra gör ju det nu!!) och vemodig (Åh, nej, min lilla bebis....).
Vi gav de första smakportionerna vid redan 4 månader och erbjöd de där teskedarna fram till ca 6 månader, sen vet jag inte vad som hände.... dotterns intresse avtog och vårat också, tror jag... det blev sommar och semester. Haha!
Sen så började vi så smått att ge henne lite av bröd, grönsaker - då var hon nog 7½ månad och om jag minns rätt hade två tänder tittat upp. Visst var vi nervösa att hon skulle sätta i halsen och det har hon gjort men hon klarar ur situationen själv - hon harklar sig, hostar till och antingen kommer det rätt eller upp och ur munnen. I de situationerna tror jag att det bästa är att ha stenkoll på tillfället men inte gör stor sak av det, om ni förstår vad jag menar.
Jag eller maken kollar och säger t ex "Nu har hon lassat in fullt med äppelbitar" och så kollar vi i ögonvrån för att vara beredda men vi kastar oss inet på henne och pillar ut bitarna ur munnen. Jag tror att en hispig reaktion från oss snarare kan göra att hon sätter i halsen.
Nu, vid 11 mån, så äter hon det mesta själv (men amningen utgör huvudfödan) men som nu till lunch t ex så tar hon äppel- och brödbitar själv och så matar jag lite kesoröra med sked mellanåt.

Ja, det är vår erfarenhet