Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Vad gäller trean. Jag har haft långgående tankar på att ta emot en familjehemsplacering inom några år. Vill göra något bra för ett barn med trygghetsbehov. Orkar inte med att skaffa en tredje bebis på egen hand, men står knappt ut med tanken på att systrarna mina förmodligen kommer att skaffa både treor och kanske fyror med. Men för tillfället har jag landat lite i tanken på att det kanske bara blir mina två barn, och varken en egen bebis till eller en familjehemsplacering inom i alla fall överskådlig framtid. De större blir lite eftersatta när man har en trea att fokusera på oavsett om det är en bebis eller ett barn med speciella behov av något slag, och i mitt fall finns ju ingen pappa som kan täcka upp när jag inte räcker till. Så för tillfället tänker jag att jag ska lägga min kraft på att göra tillvaron fin för de två jag har, hinna med någon idrotts/kulturaktivitet när de når upp i skolåldern inom ett par år, etc. Och nu går vi i flyttplaner, kommer om allt går vägen att få ett tillsvidarekontrakt på att hyra ett hus i en liten vacker by utanför stan. Nära till waldorfskolan och till ekoodlande grannar med barn i samma ålder, och till skogen. Dock inte ett extra rum till den där eventuella familjehemsplaneringen. De tankarna får nog hamna på is ett tag. Men man vet aldrig vilka vändningar ens liv tar. Om några år kanske vi har helt andra förutsättningar.
Chokladkaffe: hoppas att sorgen lättar om ni nu beslutar att det inte blir fler små. När "alla" skaffar tredje barnet börjar tom jag som är jättejättenöjd med två o aldrig velat ha fler fundera i de banorna så om man är sugen förstår jag att det är jobbigt att sätta stopp. Men som du sa - man har bara en kropp.
Fågelungarna: du är min idol. Jag tänker på dig när jag klättrar på väggarna här o bara väntar o väntar på att sambon ska komma hem.
Inatt hade vi (lillkillen) bästa sömnnatten hittills. Nästan 5 timmar på raken. Sen visserligen vaken i två, men därefter 3 timmar till. Skulle känt mig som en fantastiskt utvilad människa om det inte vore för elakartad förkylning som fyllt hela huvudet med snor.
Tack tjejer...det landar hos mig det här, fram och tillbaka. Jag kan ju ändra mig men det känns inte så självklart längre.
Fågelungarna, du har ju helt klart ett annat utgångsläge. Jag har ju varit ensam med barnen i perioder och man går ju in i det där så jag antar du helt enkelt lever alltid på det sättet. Det är alldeles underbart på ett sätt att vara själv men samtidigt väldigt tungt. Det där att inte ha någon att prata med tyckte jag var värst. Jag fick hela tiden fatta alla beslut. Jag håller med dig i att de barnen som redan finns blir eftersatta på nåt sätt samtidigt som man såklart ger dem något annat också.
Familjehemsbarn...det är tufft tänkt. Jag har själv jobbat som socialsekreterare och besökt en del familjehemsplacerade barn för uppföljning. Det är tufft...jag själv gick hem från jobbet medan de föräldrarna levde i allt vad det innebar. Innan det jobbet hade jag nog också kunnat tänka mig familjehemsplacering men aldrig nu efter jag sett vad jag sett. Kanske vara kontaktfamilj där man har barnet lite mer begränsad tid, inte boende hos sig. Samtidigt, att människor tar såna uppdrag, det är ju så viktigt.
Vad skönt Alexe, sömn, det är så essentiellt. Jag kan verkligen förstå din känsla. Hur gamla är dina nu?
Snart 3 och 16 mån. Inatt blir inte en lika bra natt tänker jag här när jag redan ligger o gungar m lilla liggandes på mig. Det är nya grejen det här att ligga på mig, inte bekvämasr, men ändå hemskt mkt bättre än upp o bära :)
Alexe. Min 9månaders älskar att ligga så på mig när han ska somna. Det gjorde även hans syskon
Det där med att folk inte kan sova med barn i sängen alls har jag aldrig fattat. I min värld är man inte trött isåfall...är jag trött somnar jag precis hursom
Idag bröt kräksjuka ut. Kanske därför lilla sovit o ätit så dåligt sista två dagarna. Håller tummarna för mer sömn inatt för nu känns jag mer död än levande.
Och ja, allt är relativt. Jag brukade vara en mkt fuzzy sleeper, skulle ha helt mörkt, helt tyst, inga skrynklor el smulor på lakanet, inte för varmt, inte för kallt, o minst MINST 8 timmars sömn. Nu är 6 timmar värsta lyxen o kräks- el bajsfläckar går finfint att sova på. Så länge ingen skriker bara... :)
Storebror sover ju i eget rum sedan i julas. Nu har vi varit bortresta och samsovit, och han är ovan! Han har vant sig vid det stora utrymmet! Och är det vad folk som inte samsovit jämför med, så förstår jag att de säger att det skulle vara för jobbigt. :)
