Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Här ammas det vid sövning. Nu har jag för nattfridens skull även ammat vid ett uppvak per natt igen. Hellre det än långa vakenperioder. Fast inatt blev det ändå en dryg timme vaken... Sen på morgonen och så när jag hämtar på fsk och kanske en gång till på em innan det är kvällssövning igen. Jag är lite kluven nu. Hade tänkt köra i minst två år. Men dels minskar ju mängden mjölk rätt mycket nu när han är på fsk, och dels så tycker jag inte det är särskilt mysigt längre, utan mest kravfyllt. Tror jag fortsätter amma på hans initiativ ett tag till, men inte på mitt eget så att säga.
Intressant m så olika o lika historier. Jätteskönt m motvikt t alla man känner som slutade amma bara hur lätt som helst (el m värsta skrikfighten, man vet ju egentligen inte) vid typ 6 mån. Och mot min bvc-tant (som tack o lov får en vikarie om en månad eftersom hon själv väntar barn, stackars barn) som idag sa att 'jamen, det var ju för väl att du slutat amma nu' o sen typ skakade lite omärkligt på huvudet när jag sa att vi sov alla inte bara i samma rum utan faktiskt i samma SÄNG också. Kändes som om hon tyckte att det var roten till problemet.
Hur som, en annan fråga då, har era napp? Tänker att många som gillar amningen just inte har det. Men vår lilla är så kär i sin napp så det är inte klokt o förmodligen är det tack vare den han inte vill/behöver amma dagtid. Men bestämd som han är m att allt ska vara exakt som det ska vara (inte kan man erbjuda banan när han fått syn på apelsin...) så kan han kasta nappen i vredesmod när jag ger honom den istället för bröstet på natten. O han har en bra kastarm också :)
Har aldrig ens provat napp till någon av mina. Som bebisar har det aldrig uppstått behov, och i senare skede känns det ju onödigt att börja med det.
Ingen napp här heller. Vi erbjöd napp vid några tillfällen när han var liten och vääääldigt snuttig, men han var inte intresserad, den spottades ut hela tiden. Han bosatte sig vid bröstet istället sina första levnadsmånader. Jag har också tänkt att avsaknaden av napp är en av anledningarna till att han är så förtjust i amningen.
Våra har inte heller haft napp. Yngsta var ett tutt"monster". Äldsta var det inte.
Ingen napp här heller. Däremot har de både varit riktiga tutte-fanatiker
Ingen napp men lillebror har sina två gosedjur han snuttat mer eller mindre ihärdigt på. Sen har han en vattenflaska också med vakumpropp i (kommer bara vatten när han suger). Stora har aldrig haft sånt för sig.
Till er tröst sover våra barn bra och dåligt i perioder även utan amning. Jag har ju slutat med bägge kring 10mån då det ammades varje timme vilket jag inte pallade med. Hade vi fortsatt hade det väl gått över. Nu är lillebror 20mån och vaknar 3-4ggr per natt (tycker jag är jobbigt nog) och i andra perioder inget alls. De har ju sina perioder oavsett men man blir väl extra ifrågasättande av amningen då det är jobbigt. Det borde väl finnas olika perioder då det är lättare eller svårare. För vår del var 10mån perfekt, det gick smärtfritt på riktigt (kanske det enda 
) men det lär väl komma fler såna tider i barnens liv?
Chokladkaffe: fast vår "sova dåligt"-period började vid 8 månader o nu är han 15... Men visst, även under den tiden har det varit upp o ner.
Dock - det verkar vara på väg åt rätt håll här nu (även om man ju inte ska ropa hej), inatt sov han mer än 4 timmar i sträck. Hans personbästa. Och sista tre nätterna har vi bara haft 2 uppvak då jag behövt vagga honom, annars har det räckt m napp o buff. Och han accepterar nu oftast nappen istället, speciellt om han får den i handen o själv får sätta in den. Så olika mot storebror som fortfarande vid snart tre säger 'nappen' m befallande röst istället för att leta efter den själv på nätterna.
Vi körde utan napp m stora i en månad, han sov max 30 min i sträck. Sen kom mormor m napp o plötsligt sov han två timmar... Men hade varit härligt att haft dem utan för det lär bli nästa svåra grej att ta tag när lilla väl sover skapligt, att få stora att sluta m napp.
Hej alla!
Här går livet sin gilla gång. Lillebror har plötsligt blivit galet "brorsig". Han vill bara vara med storebror. På gymnastiken var storebror tvungen att vara med i lillebrors grupp för att han skulle vara med och de höll varandra i handen nästan hela tiden. Lillebror blev ledsen på förskolan när han skulle på aktivitet som inte storebror skulle på. Fick trolig förklaring av en av förskollärarna idag. Vår yngsta har parabolöron....bokstavligen....hör allt . De äldsta barnen på förskolan har börjat prata mycket om skolan och förskoleklass till höste. Han har separationsångest stackarn . Han har ju alltid varit med storebror. Storebror gick ju själv ett halvår på förskolan, men för lillebror så storebror alltid funnits där. Nu ska han vidare till något nytt och lillebror blir "kvarlämnad"....."ensam". Det kommer att bli bra för dem båda, men lite jobbigt också.....framför allt för lillebror.
Nu har vi kläckt nyheten om bebis för dem i alla fall. Reaktion? Ja, inte så mycket faktiskt . De undrade om vi skojade och tyckte att det var lite lustigt och märkligt.....och långt till sommaren. De brydde sig faktiskt inte nämnvärt. De sprang i väg och brottades istället. Det är väl för abstrakt och så har de ju varandra.
Storebror vill ha en lillasyster. Lillebror en lillebror. Ariel eller Jolina var storebrors förslag på namn......tror inte att det blir det 
. Våra två har fått vårt favoritnamn som tilltalsnamn och sedan ett släktnamn från vardera sidan av släkten som andra och tredje namn. Kanske läge att ge nummer tre vårt favoritnamn och sedan låta pojkarna välja varsitt namn som andra och tredje namn......
Flickan och Kråkan, så fint de verkar ha det, bröderna! Undrar hur lillasyster (som jag ju tror det är) kommer att tas upp i den gemenskapen.
Här är vardagslivet i full gång. Jag hämtar barnen vid kl 15 på em, och vi är sällan ifrån förskolan förrän tidigast en 15.30. Hem, umgås någon kvart eller så, innan det är dags för matlagning. Lillebror härjar och stökar, kastar saker och har sig, storasyster är minst sagt ombytlig i humöret. Och så läggningarna, han den där lillskrutten somnar inte av amning längre, och vill verkligen inte ligga ner i sängen för att sova. De sover numera på tvären i underslafen på våningsängen bägge två. Jag sitter emellan, håller hand med stora och försöker få lillebror att ligga still och vara tyst. Hopplöst svårt, han vältrar sig, vrålar och gnäller, klättrar iväg, försöker bita mig, klättra upp på mig, etc. Jag försöker sjunga, är tyst, håller hand, håller inte hand. Det enda som hjälper är att jag lägger benen över honom så han blir fast i ett läge. Då lugnar han sig efter en stund och kan komma till ro. Det är nog ingen av oss som gillar läggningen särskilt mycket för tillfället. Men svårt att hitta annan lösning eftersom bägge behöver somna samtidigt. Lägger jag lillebror först medan stora ser på sin kvällsfilmstund så kommer han ändå aldrig till ro innan hon kommer in till oss. Jag längtar tills han blir lite större just nu...