Tänkte att jag drar igång en gammal hederlig favorit. Det är många olika trådar som tenderar att bli lite diffusa nu och då tycker jag att det är bättre att samlas här 
Då kan vi diskutera allt mellan himmel och jord, skriva av oss om sånt som är roligt/jobbigt etc.
Alexe; jag har inte provat att ha henne på ryggen. Jag ska göra det :) hon ska ju väldigt mycket upp och ner så vi får se hur det går..Jag förstår hennes behov, hon har slutat amma och börjat på förskolan, så det är en händelserik period i livet för oss båda.
Nattsvart: Först och främst, välkommen! Jag har också ett barn i ungefär samma ålder (16 mån) och han har verkligen velat vara nära mamma just nu och den senaste tiden. Det är nästan bara jag som gäller och när han är trött, ledsen, nyvaken eller något liknande så är det verkligen inte någon annan som gäller i hans värld. Känner även igen detta med storasyster när hon var i den åldern. Och då har han varken börjat på förskola eller slutat amma... Så jag tror att det bara är att ta det med ro, låta henne vara nära, använda sjal eller sele så du är snäll med din kropp osv.
Tack :) kul att hitta en tråd med likasinnade! Skönt att höra att vi inte är ensamma med denna mammighet! Brukar det hålla i sig för att bli som mest vid 18 månader ungefär? Har försökt läsa lite om utveckling och faser och sådant.. :)
Nattsvart: Jag tror att det är ganska individuellt hur länge dom behöver så mycket mamma. Dottern är snart fyra år och det är fortfarande mycket mamma 
. Skämt åsido så kommer det ju och går rätt mycket där under de första två åren och min erfarenhet säger mig att ju mer jag har mött barnen i det som de vill ha (sova nära, bäras, sitta i knät osv) desto lättare har det gått. Sen tycker jag ofta att dessa perioder följs av en period då barnet blir mindre oroligt, kan pyssla på med lite eget osv.
. Jag har upplevt att båda mina pojkar varit rätt mammiga som i den åldern som din dotter är i och att det höll i sig för äldsta tills han var runt 2,5 och för yngsta......ja, han har liksom aldrig riktigt lämnat det . . Självklart har det hänt jättemycket med honom utvecklingsmässigt, men det är fascinerande att ha två barn som man mött på samma sätt, som lever i samma miljö och är så fundamentalt olika på alla sätt och vis.
Jo, min dotter har alltid varit mammig och det har alltid bara varit min famn som gäller, och på ett sätt så älskar jag ju det! Lite jobbigt nu när man har en ettåring på höften när man ska tömma diskmaskinen dock :) men hon lär väl inte sitta där när hon är fyra år, haha! Men det är väl så, desto mer man möter upp deras behov desto bättre går det!
Det är syskon på gång i sommar och det ska bli spännande, jag hoppas att hon ska ha kommit ur den värsta mammigheten då, men samtidigt känns det skönt att hon kan vara hemma då igen :)
Jag har en ettåring som är otroligt mammig också. Lite jobbigt är det ibland, jag har t ex fått "en släng" mastit 
och är jättesjuk. Och hon saknar mig förtvivlat, men jag svimmar nästan när jag är uppe. Sonen var också väldigt mammig och närhetstörstande. Som jag minns det kulminerade det mellan 18 månader och 2 år, när jag var gravid med hans lillasyster. En tid efter att hon föddes blev han istället väldigt pappig och det håller i sig. Men helst ska mamma natta honom. :) ursäkta bristen på radbrytningar!
Jag har en ettåring som är otroligt mammig också. Lite jobbigt är det ibland, jag har t ex fått "en släng" mastit och är jättesjuk. Och hon saknar mig förtvivlat, men jag svimmar nästan när jag är uppe. Sonen var också väldigt mammig och närhetstörstande. Som jag minns det kulminerade det mellan 18 månader och 2 år, när jag var gravid med hans lillasyster. En tid efter att hon föddes blev han istället väldigt pappig och det håller i sig. Men helst ska mamma natta honom. :) ursäkta bristen på radbrytningar!
Jag har en 16-månaders som är otroligt mammig, och har alltid varit. Just nu är han sjuk och då är det värre än någonsin, han ska hela tiden sitta på höften, eller om vi sitter i soffan klättra på mig och försöka krypa in under mitt skinn, som Flickan och kråkan beskrev det Om jag sätter ner honom bryter han ihop totalt, och ännu värre blir det om pappa försöker ta honom. Utan bärsele hade jag nog blivit galen Tipsar också om ryggbärande!
Haha! Dom är för härliga våra ettåringar :) Jag vaknar varje natt av att min dotter kramar om min hals så hårt att jag knappt får luft, det är kärlek!
Jag har inget sele/sjal än men ska beställa ett, Vad använder ni till era ettåringar?