AP-snack & babbeltråd

Hihi, fick gå ifrån för en nattamning!

Skulle också säga, hej ¨på alla igen för det var ett tag sen - kul att vara här. Jag trivs i tråden!

Förresten lillan tog sina första steg på riktigt idag, flera gånger .

Då hon kan gå och bankar på brösten när hon vill amma, har säkert en del synpunkter på amningsbehovet från och med nu . Men det är trots detta hennes huvudföda och det är jag glag för .

Hej alla igen !

Örtagård: Vad kul med lite rörelse i upprätt position

Vad gäller tuttighet.....mina har varit rätt olika.....båda har varit tuttiga när de ammat, men storebror var inte alls särskilt bröstintresserad förutom just vid amning. Lillebror har inte ammat på ett halvår nu och när han ska sova så kommer det alltid en liten hand som smyger in innanför tröjan.....han vill bara hålla den där liksom .

För tillfället har vi mest förskolefunderingar. Har nu fått plats för storebror efter nyår.......men jag vet inte. tanken var ju tt få en mjukstart med honom lite lätt under våren så att vi inte skulle behöva ha två barn samtidigt när vi båda föräldrar ska jobba till hösten.......men många tror att det blir hattigt med kort tid för storebror....och att det skulle vara bättre att ha honom hemma på heltid han också.....nu har jg också upptäckt att vi kan ta ut vårdnadsbidrag under våren (hade kollat upp det för dåligt, trodde det enbart gällde när alla FP-dagar var slut) så vi kommer att ha väldigt mycket FP kvar till hösten.......sambon kommer i princip att ha alla sina dagar kvar.....sådär 350-något SGI-dagar kvar = kan vara hemma 2 dagar i veckan i sådär 4½ år......och jag hade tänkt gå ner i tjänst.....blir ju rätt korta dagar då ändå.....l

Just nu är det så mysigt att ha båda hemma.....de leker och är hur goa som helst med varandra, men samtidigt är det lite risigt med andra lite äldre barn så här i vintertider.....storebror kanske skulle tycka att det var kul att leka med någon annan ett par timmar......PÅ ÖF är det många 1-åringar......och det har inte blivit så mycket för lillebror har blivit förkyld direkt efter de gånger vi gått dit och så har det varit airomir- och pulmicorte-behandling för infektionsastma i 2 veckor som följd.

Någon med tankar.....så är de mycket välkomna. jag känner mig lite rådvill för tillfället.....fast glad för att vi plötsligt fått en massa mer  FP-dagar kvar då vi kommer att kunna gå på vårdnadsbidrag i cirka ett halvår (ungefär vad vår ekonomi klarar också för tillfället).

Jag känner också igen tuttigheten trots att jag inte ammar. Särskilt på natten blir det så uppenbart att de är trygghet. Han vill ha sin hand på dem, krama och dra (vilket han inte får eftersom det gör ont ;) ). Klart de är trygghet för små barn, de som har ammats iaf.

Frösöblomster: Nu har jag ju min son på förskola sen 18mån ålder men jag tycker det är rätt överskattat med pratet om att ha stora barn kring sig. Jag tror verkligen att hur man än gör blir det bra om man gör det bra.

Det vill säga är ni hemma med båda på heltid kommer det att bli bra, de har ju varandra. Jag är uppväxt så och minns inte alls att jag led av det, snarare att det var så det var typ, visste ju inget annat. Med mitt egna barn har vi valt förskola som är liten, lugn, trygg personalgrupp och barn i alla åldrar, det vill säga syskonmöjlighet. Det märks hur sonen utvecklas på andra sätt än han gjorde tidigare men egentligen inget som inte kunde gjorts hemma om man varit mer aktiv hemma som förälder. Vi kunde också sjungit mer, pysslat mer, haft lektema hemma osv. Det är väl det jag menar med att vad man än väljer blir det bra, bra förskola eller aktivera barnen själv. Om de nu ens behöver aktiveras i oändligheten, jag är lite osäker på vad jag tycker där också.

Det är för vår skull vi har han där nu, sambon vill bli klar med sin utbildning och jag vill jobba, tycker inte om att vara hemma på heltid. Men att det skulle vara nödvändigt för min son och hans utveckling är skitsnack enligt mig. Tror dock han har det bra där, så det är inte dåligt för det men nödvändigt, nej absolut inte.

Och här hemma har sonen balanserat själv en stund för första gången. Han blev jätteängslig när han märkte att jag inte höll i honom, men innan dess så stod han i 15-20 sekunder alldeles själv!

Vi har pratat med svärmor och det var jättebra. En stor sten har lättat från bröstet! Hon är så mån om både sin sonson och att jag ska ha det bra, och så blir det så fel...

Separationsfas, separationsfas, separationsfas....

Försöblomster. Min son var ju hemma tills han var tre (gick hem när lillasyster kom - innan var han på dagis mellen 18 mån och 2,5 år). Han trivdes bra hemma och trivdes definitivt INTE på dagis. Han hade det "tråkigt" hemma med en bebis och en mamma som inte hann alls stimulera honom pedagogiskt då vi bara hade ca fyra timmar till förfogade som inkluderade helamning osv då storasyster var på förskolan och behövde det. Leken med storasyster på eftermiddagen och lekplatserna räckte mer än väl. Nu trivs han på förskolan men hade nog kunnat vara hemma utan uttråkning lite till men så har han ju en syster på eftermiddagarna.

Jo, visst är det roligt med de första stegen - när de än kommer-- Det är ju samma sensation för bebisen och föräldern!

Konichiwa girl, skönt med svärmor. Att prata är ofta bra .

Wonder Woman - ja, visst finns tänderna där Knäckebröd nästa!

Nu har jag ännu en fråga. kan hända lite OT, men hur fungerar det med föräldrapengar och kontantstöd i Sverige? Det känns som att alla har busenkelt för att vara hemma i tre år med sina ungar. (Jag bor i Norge).

Vi har tagit ut en 80% täckning av lönen och då är totala längden på permisjonen 56 veckor. Alternativet är 46 uker med 100 % dekning. Efter det är det stopp. Eller ja, man får ju barnbidrag på 970 kr. Hur klarar man att leva på en intäkt så länge.

Jag och min sambo kämpar gärnet för att kunna länga tiden mesta möjligt och som det ser ut nu kommer sonen få börja barnehage vid 19 månader. Jag tycker väl egentligen att det är för tidigt, hade gärna sett att han fick fylla två. Men då har vi lagt en jäkla avancerad patiens med kväll/helgjobbande, 2 pappapermisjonsdagar i veckan och leva på 1,5 intäkt.

Vad tror ni om att börja bhg vid 19 mån. givetvis inser jag att det är högst individuellt, men med tanke på olika språng och faser kan ju olika åldrar vara mer eller mindre lämpliga.

Jag är ganska tudelad när det gäller detta med dagis. Dock är jag väldigt säker på att barn inte behöver det för att utvecklas och jag tror inte heller att föräldrarna måste aktivera, aktivera, aktivera ständigt och jämt heller för att det ska "gå bra" att ha dem hemma. Jag tycker att det finns ganska mycket aktivitetshets i vårt samhälle och många gånger borde föräldrar jobba på att förmedla en lugn och stillsam vardag istället. Ett tag tyckte jag faktiskt synd om vår dotter som varje dag får hänga med på ryggen på långa hundpromenader men numera tänker jag att det faktiskt är bra för henne! Hon får i lugn och ro titta på omgivningarna, vistas i skog och mark, vi får en liten stund tillsammans - ibland under tystnad och ibland "pratar" vi massor. Hon får helt enkelt lära sig att "bara vara" under väldigt trevliga förhållanden. Och hon verkar stormtrivas! Trots långa promenader hänger hon med glädje med varje gång det är dags.

Men tillbaka till dagis. Jag hade fruktansvärd ångest inför dotterns dagisstart men den visade sig vara helt onödig. Trots att hon bara var 15 månader så gick det jättebra! Hon var nöjd och verkar stormtrivas. Men visst, skulle jag kunna välja utan att något annat blev påverkat så skulle jag absolut  vara hemma med henne nu också... men livet ser inte alltid ut så.

Om ni, Frösöblomster, både har råd, möjlighet och vilja att ha honom hemma kanske det också är för det bästa. Så länge alla mår bra i den situationen så ser jag ingen anledning till förändring. Annat hade det varit ifall du verkligen inte hade mått bra i det, ifall han verkligen klättrade på väggarna, ifall ni inte hade råd eller så.... men nu verkar ju allt stämma för att ha båda hemma + att ni kan få ha dem korta dagar när de väl börjar. Låter ultimat!