AP-snack & babbeltråd

Nej nej, tog det verkligen inte som ett påhopp!
Hade/har bara inte tid att utveckla det mer just nu. Är lite på språng så blir väldigt hattigt nu känns det som.

Om man isolerar Konichiwas berättelse om provtagningen så tror jag att det flesta tycker att det det låter sorligt och att det inte bara är jag som tycker att det naturliga är att ba bebien i famnen.

En f.d kompis till vill bli BM och hon har försvarat ALLT vad gäller att föda på sjukhus, så jag har stångat min panna på den fronten

Jag minns att vi pratat om detta tidigare och jag är ännu nyfiekn på dina tankegångar men fick då intrycjet av att du inte ville prata mer om det.

*jag KAN stava *

fodahemma.blogsome.com/category/5-tio-anledningar-att-foda-hemma/

Några tankar för den som är nyfiken.

Jag har hafty tre lätta förlossningar. Att den första var lätt har säkert underlättat de andra i och med att den gav mig ett stark förtoende för min kropps förmåga. Jag fick en jättebra barnmorska, fick komma in och stanna kvar trots jag knappt var öppen. Förlossningen gick på fyra timmar när den kommit igång och då hade vi fått vänta en timme innan. Jag hade personal med mig oavbrutet i tre timmar. BB-vistelsen var supberb. Alla var jätteduktiga. Nu födde jag på ett amningsvänligt sjukhus - fast det kanske minskat där också nu. Andra gången födde jag på samma sjukhus. Det gick ännu fortare. Vi var inne två och en halv timme och det tog totalt fem timmar från det att vattnet gick. De sa jag fick komma så fort jag kännde det var på gång för jag kände min kropp bäst.

Tredje gången gick det alltsom allt på två och en halv timme. Slempropp, första värken och sen ut. Vi födde på ett universitetssjukhus denna gången. Jag märkte en viss skillnad i inställning till att få komma in. De ville helst mota men jag sa bara att jag kommer för det kommer att gå fort även om jag ringde efter tre värkar. Jag hörde nästan hur hon snörpte på munnen men med tidigare förlossningsjorunaler längst upp i väskan kom jag inpustandes och INGEN ifrågasatte mig där . Jag kunde ju inte prata under värkarna.

Etta och tvåan hade jag lustgas med men var så där nöjd med effekten. Trean andades jag mig igenom enbart. Det var en underbar förlossning . Metodisk, smärtfylld men helt kontrollerad på ett okontrollerat sätt. Kroppen hade all koll och jag bara följde med självsäker på att det skulle gå  bra. Fick en fantastisk barnmorska igen. Den som kom efter hade varit så där att ha under förlossningen men jag kände ändå hela tiden att jag visste vad kroppen sysslade med så det hade inte påverkat så mycket.

jag har använt förlossningspall alla gångerna.

Tredje gången hade jag kunnat åka hem samma dag men valde att stanna natten för vår stora barns skulle så det inte liksom inte skulle bli bebis till kvällsmaten .

Vi har haft stora svårigheter att få barn och jag hade aldrig velat välja bort sjukvården, ctg, akutsjukvård, möjlighet till snitt osv. Sen kan det gå fel på ett sjukhus också men jag hade inte velat avstå från de möjligheter som finns. Jag har också nära erfarenhet av förlossningskador och insyn i förlossningsvården från läkarhåll.

Jag hoppas du hittar ett sätt att bearbeta dina oro. Finns det inte personal på sjukhuset att tala med? Din kropp klarar det säkert fint och på ett sjukhus finns ju akuthjälpen . Förlossningspall hjälpte mig att krysta! (Men jag hade bara krystvärkar 20 min med ettan fem min med tvåan och tre med trean så¨jag har verkligen haft det lätt.) När är du beräknad?

Kan en doula vara något för dig kanske?

Läkemedlet Prevenar är mer kärlretande och därmed också mer smärtsamt att få injicerat än det andra.

Att andra sticket skulle göra ondare just för att det är det andra beror nog mest på barnets reaktion på det första sticket
I vårt fall och som vår Bvc-ssk gör på alla "sina" barn så är det första sticket oftast väldigt odramatiskt och barnet hinner inte mer än att rycka till förrän det är färdigt och sprutan två injiceras - och det är då det brukar göra ont, just för att det bränner/svider så pga läkemedlet. Bägge sätten är säkert bra men att bli fasthållen av främmande är nog för en del barn värre än det lilla sticket från första sprutan medan det för andra inte är det. Föräldrarna får känna sig för och se vad de tror funkar bäst för deras barn. Snabbt går det dock vilketsom

Nu har jag bytt barnmorska på mvc så jag börjar där. Kanske jag får en remiss till auroramottagningen men vi får se. Får jag en barnmorska där kommunikationen funkar tror jag det kan räcka så. Jag tror ju inte på att ha koll i alla lägen, lita till min kropp och allt det där. Jag tror en del av det som gör att jag tvivlar inför nästa förlossning är att jag var så väldigt trött efter att ha haft värkar i två dygn och inte kunnat sova. Efter två sömnlösa nätter och två dygn i värkar var jag rätt matt när jag slutligen kom in på förlossningen. Om det blir lite snabbare än så den här gången har jag mer krafter och då tvivlar jag inte på att det ska gå bra. En annan bra grej nu är ju att jag faktiskt vill ha barn och jag tror inte jag kommer att vara så deppig som jag var sist. Tror också det kan hjälpa

Peap: Jo vi har ju pratat om det men jag kände mig nog lite ifrågasatt och kände inte riktigt då för att gå igenom hela min förlossning. Jag kände lite att jag blev ifrågasatt för jag inte protesterade mot värkstimulerande och igångsättning. Jag hade nog inte gjort annorlunda den här gången om jag haft värkar så länge ohc var så trött. Jag kan nog säga att jag faktiskt inte orkade mer där och då, och med facit i hand hellre värkstimulerande och bedövning än akut snitt (eftersom barnet var tvunget att komma ut pga överburenhet och jag var så trött att jag inte orkade mer). Så egentligen vill jag ju prata om det men jag vill inte känna mig ifrågasatt för jag inte tycker att bedövning är av ondo, att allt inte måste vara "naturligt" till max i den situationen. För mig är förlossningen att få ut barnet som jag sen vill komma nära.

När jag kollade på Östras (göteborg) hemsida står där om vikten att vara barnet nära och en bild på mamma i sjal Jag fick hjälp att knyta den på bb minns jag Östra kanske är ett bra sjukhus att föda på trots allt...

10 mars så jag har lite tid på mig. Tack för du delade med dig av din historia

Jag tror visst att man som icke påläst överdriver farorisken med att föda hemma för vi är så inskolade i att det ska göras på sjukhus. Samtidigt är det ju rätt snävt fält av gravida som barnmorskorna tar emot. Jag tyckte när jag läste bloggen som Peap länkade till att jag hade en normal graviditet men sen fattade jag att jag inte skulle fött hemma oavsett. Överburen, högt blodtryck och avtagande värkar hade satt stopp för det.