• mallanis

    Vi över 30 som längtar efter första barnet

    Finns det fler som är över 30 som försöker få ert första barn?
    Här kan vi som längtar efter att få pluss på stickan och äntligen få en knodd och titeln förälder prata!

    Kanske har ni precis upptäckt att den berömda klockan gör sig påmind eller så har ni försökt ett tag och vägen dit kanske inte var så spikrak som man hade hoppats på.

    Vill ni göra sällskap? Diskutera smått som stort och peppa varandra tills vi förhoppningsvis sitter där med en liten i famnen!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-04 12:31
    Fortsättningstråd för oss 30+ are som plussat, här kan vi fortsätta babbla:

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m56466903.html

  • Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet
  • Saftmedbulle
    Jezzi80 skrev 2013-05-01 19:57:34 följande:
    tack alla för era ord <3

    just nu:exakt en vecka till BIM. Den där äckeljobbiga tiden nu asså...

    stickar just nu bebiskläder för att hålla borta rastlösheten...NÅNGÅNG borde det ju komma en liten knodd, och då har den knodden en söt egengjord garderob som mamma gjort när dagarna e trista ;)   
    Stickning är bra...tänkte precis som du. Jag fick ju tre missfall innan M kom och ja...de två åren stickade jag - som terapi. Detta innebar ju att M hade fler tröjor än hon någonsin kunde använda (så jag har stickförbud åtminstone fram till sommaren - då har hon större storlek), men det var bra arbetsterapi.
  • Anwen

    Jezzi - välkommen tillbaka till tråden även om även jag önskar det vore i den andra ;). Jag hoppas för er skull att det tar sig innan det blir dags för IVF, eller annars att IVF fungerar för er som det gjorde för oss. Räkna dock inte med att ni kommer igång med nåt IVF förrän under hösten... Om ni tänkt er 3 månader sen vårdgaranti, så kom ihåg att många har semesteruppehåll, sen i kontakt med ny klinik kan det trots allt dröja aningens att få ett första möte, sen ska det passa in med var man är i cykeln. Vi var inställda på IVF efter sommaren/början på hösten - vi fick första mötet i början på november, och pga min cykel och juluppehållet kom vi inte igång med behandlingarna förrän kring jul. Fullt så länge borde det dock inte behöva dröja för er om ni kör vårdgarantin och går till nåt ställe med korta väntetider. Lycka till oavsett!

    Jojjo - utifrån din beskrivning av situationen/måendet så tänker jag att det trots allt kanske inte vore så dumt om du fick komma till någon, då med t.ex. KBT-inriktning. Vid depressioner, stress och annat är det sånt som hjälpt mig bäst. Det gäller bara att hitta rätt person att prata med. Visst, det gör inte att du plötsligt blir gravid, men det kan faktiskt hjälpa dig att må bättre och kanske hitta dig själv igen, vilket trots allt är viktigast.

    EGO - mår bättre. Det värsta illamåendet är borta även om jag fortfarande kräks ibland. Dock är den fruktansvärda och obehagliga mättnadskänslan kvar :S, och fortfarande problem med mat, dryck och dofter. Men jag mår bättre och har så smått kunnat njuta av situationen, fr.a. nu när vi flyttat till större och finare lägenhet :) (fortfarande kartongkaos dock). Är tillbaks och jobbar 100% även om det är aningens mer än jag egentligen orkar med. Skönt med lite röda dagar! Längtar till UL om 2 veckor.

  • Jezzi80

    Saftis: :) misstänker att det kommer bli ett lager här med haha. Fast jag upptäcker också att det lätt blir större än jag tänkt mig, så jag kan nog sprida ut lagret lite då o då hoppas jag hihi

    Polarlantis: Ja jösses..längsta veckan som varar ett år...varje månad! 

    Anwen: tack för ditt svar o info!
    Ja, vi tänker väl nyttja vårdgarantin...hoppas inte semestrar o min cykel försenar för mkt... har en otroligt jämn cykel på 27 dar med ÄL på dag 13 (känner det så himla tydligt).

    Kram   

  • Jojjo77
    Polarlantis skrev 2013-05-02 06:51:32 följande:
    Jezzi80: inte kul väntan den veckan inte, hur kan envecka bli så lång? Håller tummarna som vanligt :) Härligt att du är händig och kan sticka, så mysigt!

    Kristin10: Lycka till med viktprojektet! Kansker ger dig annat att tänka på nu när ni bara väntar på ivf! Och jag hoppas som Jojjo att det blir ngt på egen hand iaf!

    Jojjo: Förstår känslan. Har insett att jag varit ganska så deprimerad u vinter vilket känss konstigt då jag älskar vintern. Men har inte haft ngn ork alls till något och det där att det man tycker egentligen är superkul bara är halft ok är en jobbig känsla. Och tyvärr är det ju som du säger att det måste få ta tid men det är ju det enda man INTE vill, bara att spola fram tiden är ok. Kanske har jag fel nu men ahde inte ni ngn bra som ni gick och pratade med innan? Vet att du skrev att du inte ville det men på sikt kanske det kan vara en ide i alla fall? Mediciner förstår jag att du inte vill. Pepp och kramar i kubik till dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!   

    Tack detsamma till dig! Ja, det är jobbigt när man k'nner sig nere och inte förmår sig att ta sig i kragen och ta sig upp. Känner faktiskt att det börjar vända lite smått. Inte alls lika trött och likgiltig längre. Skönt att det börjar vända.
    Anwen skrev 2013-05-03 18:46:08 följande:
    Jezzi - välkommen tillbaka till tråden även om även jag önskar det vore i den andra ;). Jag hoppas för er skull att det tar sig innan det blir dags för IVF, eller annars att IVF fungerar för er som det gjorde för oss. Räkna dock inte med att ni kommer igång med nåt IVF förrän under hösten... Om ni tänkt er 3 månader sen vårdgaranti, så kom ihåg att många har semesteruppehåll, sen i kontakt med ny klinik kan det trots allt dröja aningens att få ett första möte, sen ska det passa in med var man är i cykeln. Vi var inställda på IVF efter sommaren/början på hösten - vi fick första mötet i början på november, och pga min cykel och juluppehållet kom vi inte igång med behandlingarna förrän kring jul. Fullt så länge borde det dock inte behöva dröja för er om ni kör vårdgarantin och går till nåt ställe med korta väntetider. Lycka till oavsett!

    Jojjo - utifrån din beskrivning av situationen/måendet så tänker jag att det trots allt kanske inte vore så dumt om du fick komma till någon, då med t.ex. KBT-inriktning. Vid depressioner, stress och annat är det sånt som hjälpt mig bäst. Det gäller bara att hitta rätt person att prata med. Visst, det gör inte att du plötsligt blir gravid, men det kan faktiskt hjälpa dig att må bättre och kanske hitta dig själv igen, vilket trots allt är viktigast.

    EGO - mår bättre. Det värsta illamåendet är borta även om jag fortfarande kräks ibland. Dock är den fruktansvärda och obehagliga mättnadskänslan kvar :S, och fortfarande problem med mat, dryck och dofter. Men jag mår bättre och har så smått kunnat njuta av situationen, fr.a. nu när vi flyttat till större och finare lägenhet :) (fortfarande kartongkaos dock). Är tillbaks och jobbar 100% även om det är aningens mer än jag egentligen orkar med. Skönt med lite röda dagar! Längtar till UL om 2 veckor.
    Tack för omtanke och förslag. Visst är det så att det är bra att prata för att kunna ta sig vidare. Men känslan jag har nu är att jag är färdigpratad eller vad man ska säga...

    Mår i alla fall som sagt lite bättre nu och nu hoppas jag att vår, sommar, sol och semester ska få mig att hitta mig själv igen, känns i alla fall som om jag börjat lite smått. Tar tag i den känslan och jobbar hårt på att fokusera på allt bra jag har och försöker att njuta av livet här och nu. Petar bort tankar som är jobbiga och måste säga att det funkar bättre och bättre. Menar inte att man ska ta bort de tankar som är obekväma, men just det här att älta, det är inte bra, varken för mig eller nån i min omgivning. Ingenting blir ju bättre av att jag gräver ner mig i mina svarta tankar. När de hoppar in i skallen så skakar jag bort dem lättare nu än innan. Förut kunde jag hamna i en så nedåtspiral när grubblandet satte in och hjälp vad energi det tar.

    Jaja, så är det för nu.

    Kram på er alla!
  • Anwen

    Skönt att höra Jojjo! Hoppas du fortsätter i samma riktning och att ni får en riktigt fin sommar! :)

  • Irmeline

    Hej tjejer, vet inte om ni minns mig men har hängt i denna tråden från det att den startade och fortsättningstråden. Vår lilla tjej är nu 14 månader och jag har kastat pillerna igen och hoppas på syskon. Förra gången tog det ett tag med MA på vägen och blev pergo till sist. Körde tempning och äl test dessutom. Får se hur det går denna gång. Har börjat utan nånting alls ännu...

  • Saftmedbulle
    Irmeline skrev 2013-05-19 23:55:31 följande:
    Hej tjejer, vet inte om ni minns mig men har hängt i denna tråden från det att den startade och fortsättningstråden. Vår lilla tjej är nu 14 månader och jag har kastat pillerna igen och hoppas på syskon. Förra gången tog det ett tag med MA på vägen och blev pergo till sist. Körde tempning och äl test dessutom. Får se hur det går denna gång. Har börjat utan nånting alls ännu...
    Kul att se dig igen! Så... nu är det till att hålla koll på stockholmsveckan igen ;)
  • Irmeline
    Saftmedbulle skrev 2013-05-20 10:49:48 följande:
    Kul att se dig igen! Så... nu är det till att hålla koll på stockholmsveckan igen ;)
    Jajemän! Känner mig sjukt ringrostig...

    Någon som vet hur länge efter pillerstopp ung. man får ÄL?
  • Irmeline
    Jojjo77 skrev 2013-04-30 21:10:23 följande:
    Polarlantis - Ja, det är verkligen en djungel... Tack, vad snällt, men jag känner mig tyvärr som allt annat än stark... Vad skönt att du vet vad du ska göra! Låter som en bra plan tycker jag. Jezzi - Jag kommer också ihåg dig. Vad tråkigt att det inte gått vägen. Förstår dig verkligen... Tyvärr, ska jag väl säga. Man önskar ju verkligen att inget sånt hör skulle drabba någon, att man skulle slippa förstå hur det känns. Önskar er så mycket lycka till!!! EGO - instämmer med Jezzi, det går upp och ner. Mest ner för min del faktiskt... Tycker att det mesta är värdelöst och jag hittar liksom ingen mening med någonting... Korta korta stunder känns livet bra, men de försvinner snabbt. Vet inte vad jag ska ta mig till och står inte ut med mig själv. Känner mig patetisk och bitter och har blivit en sån som jag föraktar. Tycker inte om den här sidan av mig själv och vet att det inte är sunt, men kommer liksom inte ur det. Orkar inte ta kontakt med en kurator, för vet inte hur det ska hjälpa. Orkar inte prata om det ens, inte med nån, känns som om prat bara förvärrar just nu, blir bara arg av att prata. Vill bara må bra igen, med eller utan barn, bryr mig inte om vilket, vill bara bli mig själv igen. Saknar mig...
    Usch vad deppigt det låter... pepp till dig.
    Missat lite vad som hänt sen sist men kör ni IVF fortfarande?
    Hoppas att något bra kommer er väg.
    Kram
  • Jojjo77

    Irmeline - välkommen tillbaka. Inga mer ivf för oss utdömda. Äggdonation som gäller som försök om jag ska ha chans att bli m barn. Här hjälper inga sthlmsveckor lycka till!

Svar på tråden Vi över 30 som längtar efter första barnet