Vi över 30 som längtar efter första barnet

Det var inga goda nyheter. Fostret hade dött i vecka 6 redan...  Ska in på skrapning på tisdag. Fick inga tabletter eftersom det ändå bara var 50 % chans att få ut allt då och vi har en resa till London inplanerad till torsdagen. Då ville han säkerställa att allt kom ut direkt. Vi som skulle berätta för svärföräldrarna på resan...

Fruktansvärt ledsen, dåligt samvete för att jag inte mått bättre och längtat mer efter pyret, känner mig otroligt lurad. Allt bara faller. Jag var ju i vecka 11, inte alls länge till jag "klarat mig"... 

Hejsan tjejer,

Jag fick tyvärr ett  idag! Inte tillstymmelsen till ett plus tyvärr...men vi gjorde ju inget riktigt försök den här månaden så jag grämer mig inte så mycket.

Nu ska jag till jobbet, är redan sen!

Millan 

Vet inte riktigt vad jag ska tänka just nu... Har haft rosa, småblodiga flytningar i måndags, igår och även idag. Fick även konstiga känningar i magen igår. Inte värk, men lite molande. Som jag hade i början när det kallades växtvärk, en väldigt mild variant av mensvärk. Ringde till gyn idag och fick prata med en tant som skrämde upp mig så otroligt att jag inte kan annat än gråta just nu. Allt hon sa kändes som "förbered dig på missfall". Först tyckte hon att jag skulle vänta till måndag, men när jag pratade längre med henne var hon väldigt hård på att jag måste komma in på akuttid idag. Men det var inte säkert att någon läkare skulle hinna kolla något... Och även om allt visade bra på VUL just när undersökningen gjordes kunde det bara vara "falskt hopp" eftersom det inte visade något om hur det skulle se ut en timme senare...

Eftersom jag var i vecka 10+5 enligt deras beräkningar (enbart utifrån sista mensens första dag) skulle man ta allvarligt på blödningar.

Jag nämnde även att jag ska resa till London nästa vecka, men det var ingen bra idé enligt henne. Det skulle inte vara roligt om jag fick missfall utomlands...

Hon frågade även om jag kände mig gravid, var jag illamående och hade ömma bröst? Och illamåendet har ju faktiskt minskat den senaste veckan och det sade jag även till henne. Då klämmer hon ur sig att om man känner sig väldigt gravid är det säkert ingen fara. Och jag som just sade att jag hade minskade symptom...

Jag var till BM i tisdags och tog upp blödningarna då också, i hennes öron lät det inget farligt och det är sånt som kan uppstå.

Usch, vet inte vad jag ska tänka just nu. Ska iaf till gynakuten vid 13-tiden och antagligen sitta där i massor med timmar, OM jag ens får träffa någon läkare.

Mådde jag dåligt innan psykiskt är det inget mot just nu...

Gissa vem som kommit och hälsat på mig? Jo, tant röd...men jag säger som Millan75, känner mig inte jätteförkrossade m tanke på vårt halvhjärtade försök denna månaden. Men det var bra övning för min förvirrade hjärna. Nu vet jag att jag inte dog av att låta mannen försöka befrukta mig och jag dog inte i väntan på mensen

Jag har lite hjärnspöken kring detta med barn, graviditeter och förlossningar, men nu har jag övat och jag tar och skriver upp mig på listan för december så blir det mer övning då

Ernlia03: jobbigt jobbig, hoppas att du får träffa ngn som tar hand om dig idag och som kan ge dig lite trygga svar. Kramar!

Det var inga goda nyheter. Fostret hade dött i vecka 6 redan...  Ska in på skrapning på tisdag. Fick inga tabletter eftersom det ändå bara var 50 % chans att få ut allt då och vi har en resa till London inplanerad till torsdagen. Då ville han säkerställa att allt kom ut direkt. Vi som skulle berätta för svärföräldrarna på resan...

Fruktansvärt ledsen, dåligt samvete för att jag inte mått bättre och längtat mer efter pyret, känner mig otroligt lurad. Allt bara faller. Jag var ju i vecka 11, inte alls länge till jag "klarat mig"... 

Det var inga goda nyheter. Fostret hade dött i vecka 6 redan...  Ska in på skrapning på tisdag. Fick inga tabletter eftersom det ändå bara var 50 % chans att få ut allt då och vi har en resa till London inplanerad till torsdagen. Då ville han säkerställa att allt kom ut direkt. Vi som skulle berätta för svärföräldrarna på resan...

Fruktansvärt ledsen, dåligt samvete för att jag inte mått bättre och längtat mer efter pyret, känner mig otroligt lurad. Allt bara faller. Jag var ju i vecka 11, inte alls länge till jag "klarat mig"...