Vi över 30 som längtar efter första barnet

Nej, vi bor på andra sidan, på västkusten så det blir NU-sjukvården för vår del. Kanske vet Nemi mer om hur snabba de är här, har för mig att hon är fr Uddevalla och ha vart i kontakt m samma vård. Låter inte som att de är lika smidiga här som hos dig. Men vi får hålla tummarna!

Nu är det snart dags för BIM igen... Få höra nu Nemi! Vad vad det första "tecknet" du kände när du blev gravid?!

  

Hej, jo det var jag som nämnde ditt namn så snällt att du svarar! Jag går nu via min gyn som också finns i Uddevalla, hon ska undersöka mig men kommer remittera för hormonprov och spermaprov. Minns du hur mga besök det var allt som allt, var det 3-månaders regeln (vårdgarantin) som gällde mellan varje besök eller var det bara till första besöket?

Ok! Jag brukar ja ömma bröst ca 1v före mens... Har BIM på söndag och känner ingenting?! Men min mens kan va lite oregelbunden..

Annars känner jag ingenting. Jaja... de är väl bara att vänta å se
Haha! Härligt att äta pommes! Skönt att du inte mår illa längre!   

Ok, återigen tack för bra svar! Får hålla tummarna för att det går kvickt för oss också. Jag minns inte riktigt din bakgrund, men hade du oregelbundna cykler också?

Ja, det har ju jag med men de varierar mellan 31 och 46...hoppas de inte hittar några större fel på mig med och att man m hj a typ pergo kan lyckas så småningom

Någon som har en åsikt om hur jag bör reagera på följande:

1. Bakgrund: Vi har försökt skaffa barn i snart 2 år. Min man hade helt ok spermier när vi testade senast för 3-4 mån sen, men inte extraordinära. Jag har sällan egen ÄL, men har tagit massor av pergokurer och på sistone ändrat min diet så att jag haft egen ÄL. Alltså ordentliga ansträngningar från min sida. Äter inte en endaste bakelse, inte en tallrik pasta eller den minsta pizza.
2. Häromdagen upptäckte jag att den där biran min man gillar att dricka nu under sommaren, 1 om dagen, är riktigt stark. 9-12 procent och varje burk/flaska innehåller inte 33 cl - utan en halvliter. Jag bad honom att så snart som möjligt göra det där uppföljande spermietestet som läkaren sa att han skulle göra runt juli.
3. Jag hittade just 15 g hasch i min mans väska. Han vet att jag idag är extremt oliberal när det kommer till droger (till skillnad mot när jag var tonåring). Jag tycker verkligen inte att det är ok att ta droger när man försöker skaffa barn. Tycker inte att det är ok i andra sammanhang heller för den delen. Men när man ska försöka bli med barn..!! Och så tycker jag att det är riktigt, riktigt lågt att han fortfarande röker (dessutom trappat upp från 3 till 6 dagligen), dricker dagligen och nu dessutom tar droger - när jag inte ens käkar flingor och tar högst ett par glas vin i veckan.
Det känns som att han i teorin gillar idén med att skaffa barn, men att han inte är tillräckligt mogen för att inse att det krävs ansträngningar. Inte bara från min sida, utan från hans med. När vi bråkar om det brukar han bara bita ifrån med att han visst är fertil och att det inte är något som helst problem och att han minsann skulle kunna få någon annan donna att bli gravid. Jag har försökt förklara för honom att det finns en logik i att han maximerar sin fertilitet för att väga upp för att min/vår gemensamma fertilitet inte är som den ska.

Jag blir så ledsen och trött.

Vad skulle ni göra?