L Maria skrev 2010-10-16 17:24:04 följande:
När det gäller det här med alkohol är jag ganska obrydd faktiskt - jag vill inte ge upp allt för att bli gravid just nu (fråga mig igen om 8-9 månader, ifall vi inte lyckats då - då kan jag tänka mig att försöka med allt möjligt!)
Det här med alkohol brings me to something else - familj och vänner. Vi råkar ju vara i den situation att nästa steg för oss är att försöka få barn - vi har jobb, hus och gifte oss i slutet av sommaren. Alla bara går och väntar på att vi ska berätta "den stora nyheten"... Misstänker tex att en av mina kompisar kollat mina p-piller (hade kartan framme vid tandborstmuggen) för att se om vi fortfarande skyddar oss (detta var precis efter bröllopet och det var en gammal karta som stod kvar, jag hade en "vit" tablett kvar på den). Alkohol är ju i den meningen ett väldigt säkert kort - om jag börjar köra "varje gång" så kommer folk att tro det direkt och på något vis känner jag att jag vill bevisa att det inte är så - sist jag körde tog jag någon klunk vin för att smaka och för att folk inte skulle tro något.
Vad är det jag vill ha sagt...å ena sidan fattar ju många att det bara är en tidsfråga för oss, å andra sidan vet jag inte om jag vill berätta rakt ut att vi försöker. Just nu är det tre personer i hela världen utöver mig och maken, som vet att jag slutat med p-piller och där har jag också sagt att jag kommer att berätta NÄR det finns något att berätta, så de frågar inte.
Hur ser det ut hos er - vet folk (familj och/eller vänner?) att ni försöker? Pratar ni med någon om det? Hur kommer ni då att göra när ni blir gravida - kommer ni att låtsas i tre månader, tills första risken är över, innan ni berättar eller kommer ni att berätta direkt...?
Jag känner igen det så otroligt mycket. Också gifta, har båda jobb, flyttade hem till min hemstad. De flesta har varit ganska indiskreta och frågat rätt ut när det är dags. Vi har inte berättat för någon att vi har försökt, det kändes tillräckligt med pressen från oss själva. Vi har bara svarat att det får blir när det blir, vi vill tjäna ihop en bra summa pengar först, vi vill resa mer etc.
Men jag tror ingen kommer att bli direkt förvånad när vi berättar att det blir en bebis i juni. Däremot så är det nästan svårare nu. Vi vill inte berätta för någon annan är min mamma till en början. Jag vet inte om vi kommer att vänta till fullgångna 12 veckor, men eftersom jag bara är i vecka 5 än så dröjer det nog bra många veckor än. Angående alkohol är det inte så svårt eftersom jag inte har druckit speciellt mycket på flera år. Däremot har jag ätit en del medicin för magproblem och migrän. Mediciner som jag inte får äta nu. Och jag påbörjade flera utredningar för bara ca en månad sen angående just magen så många frågar hur det är och om medicinen hjälper. Det finns ju inget annat alternativ än att ljuga känns det som. Min farmor har bokat en helkroppsmassage åt mig och helst ska man ju inte masseras innan v 12. Vet fortfarande inte hur jag ska komma ur den situationen utan att hon får veta nåt. Igår var vi ut och åt till en släktings restaurang och jag påpekade för servitören att jag MÅSTE få köttet genomstekt. Trots detta kom det tillbaka blodigt så jag var tvungen att skicka tillbaka det och påpeka att jag faktiskt MÅSTE få köttet genomstekt, inte bara att jag är kinkig eller jobbig. Fick till slut lägga till att jag är gravid och KAN inte äta blodigt kött.
Nästa vecka ska jag på inskrivningssamtal och dessutom till gynekolog på koll, på två olika dagar. Vet inte riktigt hur jag ska säga det på jobbet. Jag skulle ju kunna säga som det är, att jag ska till gynekologen iaf. Men det känns som alla förstår direkt i så fall. Och jag vill verkligen inte att jobbet får veta än, för där jobbar det i princip bara ett gäng skvallertanter och vi bor på en liten ort. :)
Egentligen vill jag bara skrika ut att jag är gravid, men samtidigt vill jag hålla vår lilla hemlighet bara för oss ett tag till. Och jag vill gärna berätta själv för så många som möjligt, inte att ryktet sprids innan de allra närmaste har fått veta.
Så det kommer att bli ett väldigt pusslade och ljugande de närmaste veckorna. Men det är ju för ett trevligt ändamål så egentligen är det ju ett angenämt problem. :)
) Nån som känner/vet nån som har blivir gravid när dom hade sex så långt innan ÄL?