Vi över 30 som längtar efter första barnet

På mig syns det inte speciellt mycket och då är jag väldigt ljus i hyn. Kanske lite mer ådror än vanligt, men tror inte jag skulle tänka på det om jag inte visste att jag var gravid. Däremot ser det ut som jag har silikonboobisar. Hårda som handbollar och står rakt ut. Maken är nöjd, även om dom tyvärr oftast är för ömma för att klämmas ordentligt på. Men han är rätt nöjd med att "bara" titta också.  Och det är väl bäst han passar på att spara den minnesbilden för jag antar att det blir bara tomma påsar sen... 

En bra sida som jag använde några månader när jag ville få koll på mina "symptom" och hur kroppen fungerade under mina cykler är www.countdowntopregnancy.com. 

Där fyller du i symptom dag för dag efter ÄL. Sedan kan du gå tillbaka och jämföra dina cykler när du har fyllt i två eller fler. Det är rätt intressant. Tyvärr hade jag lessnat på att känna efter så mycket så struntade i att fylla i den månaden jag blev gravid. Men det var med hjälp av den som jag insåg att jag får ömma och framför allt tunga bröst tre dagar innan mens. Det fick jag INTE den gången jag blev gravid... Hade inga egentliga symptom förutom nidblödning och rätt ont i magen. Det onda i magen satt dock uppe i övre delen av magen så vet inte riktigt vad det berodde på. Om jag kommer ihåg rätt kom den sk växtvärken några dagar efter BIM.

Går in i vecka 8 imorgon. Har inte haft några fler blödningar, men mår som en urvriden disktrasa. Haft problem med reflux/halsbränna sedan 15-årsåldern och alltid ätit medicin för det. När jag började försöka bli gravid slutade jag med medicinen eftersom den inte är testad att funka på gravida. Testade andra mediciner som inte funkade lika bra. Och halsbrännan har förvärrats sen graviditeten. Och illa mår jag typ hela tiden och det enda sättet att lindra det är att äta lite grann hela tiden, vilket är det absolut värsta ur halsbrännans synpunkt.  Gnäll, gnäll, gnäll! 

Sådär hade jag innan jag plussade! Brukar alltid få ömma och stora tunga bröst tre dagar innan mens, men INTE den senaste gången. Däremot hade jag en skum känsla i bara bröstvårtorna, spände, drog och "ilade" lite i dem. Som om någon nöp och drog lite i dem. Tur att man har skrivit ner lite grann, för känner redan att jag har glömt massor även om det är mindre än en månad sen jag plussade...

Jag började träna ordentligt i början på sommaren och har faktiskt lyckats hålla igång det. Läste nånstans att det är de kilona man lägger på sig i början av graviditeten som är svårast att bli av med efteråt. Det är tydligen mest fett man lägger på sig då, senare är det mest barnet som växer och vattenmängden som ökar. Försöker tänka på det när jag absolut inte vill till gymmet.  Och har faktiskt inte gått upp alls ännu, snarare gått ner nästan...

Jag tror också på det där med att vara i så bra form som möjligt för både förlossningen och efteråt! Och jag tror att om kroppen mår bra så är det lättare att bli gravid, kan ju vara en morot att hålla igång träningen...?

Daniela01: Synd att den där förbannade kärringen alltid ska komma även om hon inte är bjuden! I en annan tråd jag är med i fick vi tips på hur man bygger en koja så hon inte slipper ut. Tror den var tagen ur en "Totte"-bok. Kanske jag skulle lägga in beskrivningen här också.

Ingen tantvarning alls! Jag virkar för det mesta, men stickar, syr och pysslar med lite allt möjligt. Har gett bort MYCKET babyrelaterat genom åren, undrar om min egen bebis kommer att få något hemgjort... Skomakarns barn, ni vet. Nästan så drömde jag innan jag plussade. Jag var övertygad om att jag var gravid, men testet visade negativt, men jag sade ändå åt maken "hej, pappa" och han blev överlycklig. Jag var ju dock tvungen att säga åt honom som det var, att jag inte hade tagit nåt positivt test och han blev ledsen. Då tog jag ett nytt och det var positivt! Hoppas det är sanndrömmar för din del!

Ang pillerdiskussionen. Jag åt p-piller från att jag var 16 år utan problem. Men för ca fem år sen testade jag en ny sort och hamnade i depression, övertygad om att det var pillren som var den utlösande faktorn. Efter det klarar jag inte hormonbaserade preventivmedel, har testat p-ring och hormonspiral också, blir väldigt deppad av det så la av helt enkelt. Har kört på kondom istället och det är väl inte det roligaste, men bra mycket bättre än att må skit hela tiden.

Däremot mådde hyn och håret betydligt bättre med p-piller!



BIM

November
~5 -- Pingla77  ÄL ~21-23 okt (6:e försöket, första barnet)
7 -- essalady  ÄL 24 okt (3:e försöket, första barnet)
8 -- emmafemma  ÄL ~ 24-26 okt (första försöket, första barnet)
9 -- Sanna77  (2:a försöket, första barnet)
10 -- Ansi30 ÄL 27 okt (oj vad blir det nu, försök 7. Första barnet)

~12 -- MariaF79  ÄL 29 okt (2:a försöket, första barnet)
12 -- Astrogirl  ÄL 29-30 okt (försök nr 10, första barnet)
12 -- The blonde one  ÄL 15 okt (6e försöket..)
12 -- Inna  ÄL 2 nov (4:e försöker, första barnet)
12 - Fröken Ellen ÄL 29 okt

16 -- simtim ÄL ~2 nov (4:e försöket, första barnet)
16 -- Lillamillan  ÄL 2 nov  (försök nr 14, första barnet)
16--Fru KM  ÄL ~2 nov (försök nr 2, första barnet)
??--Finlandssvenska ÄL 6 nov ( första försöket, första barnet)
27- Gris78¨ÄL 13-14 nov (försök nr 2? )
30 - Daniela01 ÄL ~ 14 nov (massa försök)

GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET

Mallanis: BF 5 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.)
Saftochbulle: BF juni 2011.
Ernlia03: BF 20 juni 2011. (Tog sig på 6:e försöket)
Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
MD77:  BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
Rosavit:  BF juli

Blir helt matt av hur mycket ni skriver.  Men det är intressant att läsa och i princip det mesta känner jag igen mig i. Tack och lov inte pratet om missfall, jag håller mig gärna ovetande om det ämnet också. Det är ju skrämmande hur vanligt det är, det hade man ingen aning om innan man började snöa in sig på "göra barn ämnet". Det är ju iofs bra att kroppen har ett eget system att rensa ut det som inte är ok. Men inte gör det ämnet lättare att tänka på för det. Usch, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att få missfall nu när man ändå varit gravid i några veckor.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Är inte direkt trött, men får ingenting gjort. Lusten till typ allt är borta, det mesta är bara tvång och jobbigt. Borde ju vara överlycklig och må skulle man tro. Men istället är jag mest bara irriterad och less på allt. Och om det beror på graviditet eller bara allmänt höstdepp vet jag inte, men jobbigt är det! Mår lite illa hela tiden, inte så att jag behöver spy, men lite molande så att man inte kan glömma det iaf.

Så, nu har jag gnällt av mig lite!

Så skönt för dig! Och bra att försöken kan fortsätta så snabbt. Jag såg ju knappt mitt streck på BIM-dagen, tror inte det skulle ha synts något på BIM -3. Jag testade med testlagrets som jag tror visar rätt för det mesta, trots priset. Jag tycker det borde förbjudas test som ens kan visa spökstreck, det är ju enkel biljett till dårhuset när de dyker upp.  Hoppas det inte är spökstreck, skrämmer bort spöket! Förstår dig, att du inte testar. Det är nästan skönare att leva på det lilla hoppet än att få ett negativt test kastat i ansiktet på en. Behöver ju inte betyda nåt, men ganska exakt så kände jag precis i början. Kunde äta hur mycket som helst, mådde dock aldrig illa (då iaf), humöret svängde fortare än någonsin innan och lite molvärk i magen. Så hoppas för din skull! 

Men nej vad tråkigt!  Det är klart du inte förstör något! Här är vi tillåtna att prata om allt och då såklart även dom jättetråkiga sakerna. För missfall är verkligen något jättetråkigt. Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur det känns. Hur märkte du att det var missfall? Att du började blöda? Hade embryot dött i v 7? Hur vet man det, mäter dom storleken? Du behöver inte svara om du inte vill!

Gråt ordentligt! Lider verkligen med dig!

Jag ska inte säga att det blir lättare och lättare för varje gång, men på något sätt så ändras känslan. Man blir lika besviken när mensen kommer, men återhämtar sig relativt snabbt. Tankarna pendlar mellan att man "aldrig kommer att kunna bli gravid" till "sannolikheten till att bli gravid borde öka för varje misslyckad gång". Så funkade iaf jag. Men det var absolut mer påfrestande än vad jag nånsin trodde att det skulle vara. Liksom du blev jag fruktansvärt besviken redan vid första försöket och frågade mig hur länge jag skulle orka med det. Men på något sätt har man ju inget val, vill man bli gravid måste man ju fortsätta. 

Jo, det är ju det där med den där biologiska klockan. Jag kände mest panik över att eventuellt inte hinna med fler barn än ett. Jag vill definitivt ha minst två och tänkte att om det tar sån tid att få till det första, hur lång tid ska det inte ta med andra när man dessutom blivit några år äldre?! Förmodligen inte det bästa sättet att tänka just då, stressade upp sig ännu mer. Får väl sätta igång verkstaden igen så fort som möjligt sen bara.

Blä för whiskey. Nu tror jag inte ens att jag skulle klara av lukten. Kände lukten av en arraksboll idag och kände hur hela magen vände sig.

Inte helt omöjligt eftersom du förmodligen var rätt avslappnad och inte uppstressad över att "det kanske blir nåt den här gången".

Jag testade Bisolvon två månader, hände inget. Hade stor tilltro till det innan eftersom man hört så många solskenshistorier, men är mer tveksam till det nu eftersom det inte funkade för mig. Men det är klart, jag kanske inte hade problem med segt sekret. Mannen tog också bisolvon båda gångerna.

Däremot testade jag rosenrot den månaden jag plussade. Lämnar det osagt om det inverkade på något sätt, men jag fick ovanligt starkt utslag på ÄL-testet den gången också. Kan vara slumpen, men jag anser att allt är värt att testa så länge det inte gör någon skada.

I övrigt tror jag att jag blir mer och mer gravid eftersom jag mått bedrövligt illa den här helgen, och tröttare än vanligt.   Jag trodde det skulle bli bättre allt eftersom tiden går, går in i vecka 10 på tisdag. Man kan ju alltid hoppas att jag tillhör den där procenten som det mesta lugnar ner sig för efter v 12. Men av erfarenhet kan jag säga att jag tvivlar på det... 

Verkar som många har ÄL i dagarna. Se till att njut ordentligt under tiden även om det kanske är svårt med sex på schema. Men det är ännu svårare att njuta med konstant illamående.