L Maria skrev 2011-01-12 21:56:50 följande:
Satt just och skulle skriva ett inlägg här om riklig eller måttlig mens och så kommer maken hem, efter att ha träffat en av sina bästa kompisar. Han och hans sambo ska få barn i juli...
De har just flyttat till en tvåa som de renoverat, det var inte planerat och när hon kommit underfund med att hon var gravid hade de satt sig ner och diskuterat hur de vill göra, behålla eller ej. De hade bara sett fördelarna och valde alltså att behålla.
Kan bara säga att det var en jäkla tur att jag inte var med när de berättade - maken sa det, jag sa "aha, vad kul" och sen kom tårarna... Jag vet att det är själviskt och helt orealistiskt att tänka så - men det är så jäkla orättvist!!!! Här har vi gift oss, köpt hus, slutat med p-piller och gjort ett aktivt val - vi vill ha barn. Vi tempar, använder äl-test och prickar in äl och ändå har det ännu inte tagit sig. Dom blir av misstag (även om nu barnet kommer att vara välkommet) och diskuterar behålla eller ej innan de bestämmer sig...
Vet inte hur jag ska känna när jag träffar dom nästa gång... Fan. Det blev en crappy dag idag...
Usch och fy, vad jobbigt! Det ÄR svårt att glädja sig med andra som berättar när man själv ligger i som bara den och verkligen försöker. Bara råkar... Inte bara i med kniven utan de vrider runt den också. Hårt skrivet av mig kanske men så kände jag det i julas.
Det lägger sig, ilskan och avundsjukan. Men det blir helt enkelt precis som du skriver en crappy dag