Inte för att inge några onödiga förhoppningar, men den där konstanta hungerskänslan hade jag vid förra graviditeten, precis i början. Kunde äta hur mycket som helst och ändå känna mig hungrig direkt efter. Som ett konstant sug efter nåt.
Härom kvällen fick jag ett akut behov av stekt ägg på macka. Första gången jag känt ett sånt behov av nåt, men det har inte återkommit så kanske kroppen bara skrek efter salt eller nåt...
Usch, det där med gravidbesked. Det kan verkligen knäcka en totalt. Och så mår man dessutom dåligt för att man inte kan glädjas med andra och känner sig som en värdelös person... Men det verkar ju som vi flesta här känner samma sak, ett bevis på hur stark vår längtan är kanske.
Igår var en bra dag för mig, kände mig ganska lugn (förutom att jag vaknade 04.20 när maken steg upp och kunde inte sova för jag grubblade så mkt). Tog ett graviditetstest med stickor från testlagret, samma som jag använt hela tiden innan. Strecket blev nästan svart efter inte ens en minut... Jämförde med test från samma tid förra graviditeten och det var inte lika starkt. Kan ju ha ljusnat lite med tiden dock.
MEN, nu vet jag ju att graviditetshormoner inte nödvändigtvis behöver betyda ett barn...
Känner mig fortfarande inte gravid på nåt sätt. Brösten är liiite större, men inte alls ömma, jag har halsbränna, kissar lite oftare, det molar på i magen, är yr och andfådd lite nu och då. Men det känns ändå inte som jag är gravid på nåt sätt. Och det första tecknet på MA är ju att symptomen avtar, men jag har ju aldrig haft några att tala om...
"Bara" två veckor kvar till VUL nu, längsta veckorna i mitt liv skulle jag tro.
Börjar bli dags för ett plus-stim snart igen, vi hade ju ett precis i början av året. Ett till inom januari ska vi väl klara av! 