astro skrev 2010-09-05 01:55:24 följande:
Det här är ett typexempel på varför barnuppfostran är svårt.
Vuxna beter sig inte "bättre" än barn bara för att de är mognare, utan också för att de har större självbestämmande. De behöver inte mygla för att få välja själva, men så blir det ofta för barn och det är då man får "ja mamma" men sedan gör de tvärtom i alla fall.
Här kommer några praktiska tips i en anda av lite friare, och staffri, uppfostran:
1) Barnet krånglar vid påklädning, läggdags och annat som innebär att man byter från en aktivitet (eller miljö) till en annan.
Anledning: Barnet har växt till en ny nivå av att vilja välja själv, men får inte öva den färdigheten.
Lösning: Ge barnet fler egna val. Låt barnet välja promenadväg, välja middag i affären (jo, det fungerar även med riktigt små barn om man är lite slug och ger vettiga alternativ), välja skor, tandkräm, saga. Det ska gärna vara saker som innefattar resten av familjen också (som middagen).
2) Barnet "stjäl" frukt, godis eller annat ätbart från andra barn.
Anledning: Barnet tycker sig ha fått för lite, eller för sent, eller inte det h*n ville ha, och har en vana att använda makt för att förbättra situationen. Den erövrade godbiten ger större belöning än eventuellt skäll ger motsatsen.
Lösning:
Får återkomma. Min plutt vaknade.
astro skrev 2010-09-05 10:54:04 följande:
Här igen. Plutten drömde en mardröm, stackarn. Det var det fler i familjen som gjorde i natt, kanske något med vädret.
Ok,
problem 2:
Barnet stjäl godis av andra barn.
Lösning: Undvik att ritualisera godiset. Lördagsgodis är bra för tänderna, kanske, men det skapar inte sunda vanor i övrigt. Serverar man godis vid speciella tillfällen eller tidpunkter gör man det till en "big deal" i onödan. Låt det vara "en slump" istället när godiset dyker upp.
Och så måste du bryta det negativa beteende som redan dykt upp. Det gör du genom att sabotera belöningskänslan som godiset ger. Se till att servera något precis innan som barnet blivit riktigt mätt av (något "onyttigt" om du måste, bara se till att barnet ätit så mycket h*n tål). Eller se till att det finns mer godis än det går att äta utan att må dåligt (jo, det är osunt, men det är inte något du kommer att behöva upprepa många gånger innan det fungerar). Eller se till att det bara finns godis som barnet inte alls tycker om. Det du gör här är att du bryter lustsignalen som barnet får att av stjäla godis. När det väl är gjort kan du grunda ett nytt, bättre beteende.
Du märker att du nått målet när barnet inte blir upphetsat av att godiset dyker upp (eller innan). Inget skuttande, inget tjoande, inga knuffar.
Problem 3: Barnen bits, slåss, bråkar, grinar och tjafsar.
Anledning: Oftast är det trötthet, stress, frustration i botten.
Lösning: Börja med att se om du kan underlätta barnens dag på något sätt. Går det att få in en extra sovtimme? Kan man stryka en aktivitet? Få in mer ledig och avslappnad tid någonstans?
Akut lösning mitt i bråket: Släpa ut samtliga barn på en promenad i så raskt tempo som ungarna klarar. Trötta ben orkar inte bråka.
Dela på barnen, hjälpligt (så att de inte når att slå varandra), och sätt på musik så högt att de inte kan höra varandra prata. Tar udden av många bråk.
Förslå något roligt. Det går bara om de inte är för trötta och inte har hunnit såra varandra för mycket, men i lindrigare fall kan det fungera med sconesbak eller något liknande.
Tänk på att vara positiv och gärna belöna barnen så fort bråket är över. Om du fortsätter vara irriterad kan inte de slappna av heller. Och bråken minskar om man markerar att det positiva är att INTE bråka.
Kom ihåg när du jobbar med den här situationen att den troliga anledningen är stress och trötthet. Tänk på vad du själv behöver när du är stressad och trött. Och på vad som inte fungerar.
Härligt med någon som inte förenklar barns beteende!
Så underbart att läsa!
Absolut inte!