Bra straff på barn?

Sa jag det?
Jag formulerar om mig: Jag menar att det bygger på att man inte bara lovar en massa saker, utan också håller det man lovar.

Men han kanske vill fortsätta med detta. Det var ju ok när det gällde din man?

Hålla vad man lova är bra. ooch lyda kan vara bra. men det är inte kommunikation. Det är något annat.

Jag är då absolut ingen expert, kämpar med det här också. En del kör ju med belöningssystem. Då kan man betona det som man tycker barnet gör bra, man kan få rita ett kryss eller så och när man fått ett visst antal kan man få någon slags liten belöning. Ta grejer som barnet brukar klara av. Då ser barnet konkret att det kan göra bra grejer - får bättre självförtroende, och ser att de bra grejer det gör uppmärksammas och uppskattas! Man ska aldrig ta upp om barnet gjort något dåligt, eller ta bort ett kryss, det är bara till för att betona det som är bra. 
Min son är inte så intresserad av att få grejer, han blir mer motiverad av att vi har trevligt tillsammans. Så försöker skapa så mycket som möjligt trevliga stunder, inte bli arg fast jag får bita mig riktigt hårt i läppen ibland. Att bli arg är absolut "bästa" sättet att förstärka dåligt beteende här hemma. Om han gör saker för att han är nyfiken så säger jag att sådär får du inte göra, men vi kan smälta plast under kontrollerade former. Smältlim tex tillsammans med en vuxen, när jag var liten smälte vi kritor på spisen och målade med, kan man ju också göra men då säger man att det är något som man gör tillsammans med en vuxen och då frågar man först. Visa hur man gör saker på ett säkert sätt. Om han gillar att bygga med elektriska grejer så kolla tex på de här  http://www.belowtheclouds.com/2008/11/05/alga-science/ min son älskar dem. 

Det är ju inte så konstigt att ungarna inte förstår varför de ska sluta med något om du hotar med att bli arg när su ändå inte blir det. Finns det ingen anledning till att de ska sluta som du kan upplysa dem om istället?

och så ha inte för mycket leksaker framme samtidigt, rensa ut och lägg i förråd eller så. Böcker kan vara på en hylla de inte når och så får man fråga om en bok om man vill läsa i den. Saxar och knivar i låst skåp så får man be om en sax när man vill klippa och lämna tillbaks den när man är klar. Skaffa brandvarnare, flera stycken, och pulversläckare. Bör finnas i varje hem!

Nåja, från 2 år kan ju barn börja förstå begräpp som "snart" och liknande, och några år till och de kan även förstå saker med en veckas marginal, iaf från 7 års ålder om inte förr.

Är poängen att plattan blir varm tror jag knappast poängen är att huset ska brinna ner med alla deras saker, eller att de själva ska göra sig illa. Vet man att skadorna kan begränsas kan jag ibland tom tycka att det är ok att barnet gör sig LITE illa (och då menar jag verkligen lite, inget i omfattning som att sätta en hel hand mot en het platta, utan mer i stil med att bränna läppen lite på för hett kaffe om de envisas med att vilja smaka fast man säger att det är för varmt)  om det inte fungerar att bara förklara att det kommer göra sig illa. (Jag vet att jag själv inte slutade försöka pilla i tända ljus fören jag var 6 år gammal och min mamma för fösta gången lät mig pilla och jag så klart brände mig)

Alla barn har nått som  motiverar dem och som man kan nyttja för att få dem att välja rätt, risken är ju dock att det som motvierar dem att göra bra lätt blir en indirekt form av bestraffning. Om barnet tex älskar musik kan ju motivationen vara att när barnet skött sig spela musik och dansa tillsammans om barnet gillar det, risken blir ju istället att om humöret tryter får barnet inte lyssna på musik fast den älskar det.

Jag tror ju helt klart att det går att komma väldigt långt bara genom naturliga konsekvenser, och när varken det eller samtal fungerar får man leta andra vägar i form av tex belöningssystem eller försöka i ett "sista" samtal med barnet ta reda på hur barnet vill bli bemött när det gör rätt/fel.

Plutteli, mmm belöningssystem används på många olika sätt men jag tycker inte man kan ha som belöning något som barnet borde ha rätt till ändå bara genom att det lever och existerar, som att delta i gemenskapen, sociala aktiviteter, lyssna på musik som du säger. Sånt har barnet rätt till ändå. Jag skulle absolut hålla mig till saker som belöning, i stil med leksakerna man får väja mellan när man har varit hos tandläkaren. Ett klistermärke, en studsboll eller liknande. 

Sen har inte alla barn blivit lika begåvade med konsekvenstänk. Man kan tycka att en sjuåring ska förstå, men gör sjuåringen inte det så spelar det ingen roll hur mycket man än tycker. 

Brukar sätta min son på mattan

Det här är ett typexempel på varför barnuppfostran är svårt.

Vuxna beter sig inte "bättre" än barn bara för att de är mognare, utan också för att de har större självbestämmande. De behöver inte mygla för att få välja själva, men så blir det ofta för barn och det är då man får "ja mamma" men sedan gör de tvärtom i alla fall.

Här kommer  några praktiska tips i en anda av lite friare, och staffri, uppfostran:

1) Barnet krånglar vid påklädning, läggdags och annat som innebär att man byter från en aktivitet (eller miljö) till en annan.
Anledning: Barnet har växt till en ny nivå av att vilja välja själv, men får inte öva den färdigheten.
Lösning: Ge barnet fler egna val. Låt barnet välja promenadväg, välja middag i affären (jo, det fungerar även med riktigt små barn om man är lite slug och ger vettiga alternativ), välja skor, tandkräm, saga. Det ska gärna vara saker som innefattar resten av familjen också (som middagen).

2) Barnet "stjäl" frukt, godis eller annat ätbart från andra barn.
Anledning: Barnet tycker sig ha fått för lite, eller för sent, eller inte det h*n ville ha, och har en vana att använda makt för att förbättra situationen. Den erövrade godbiten ger större belöning än eventuellt skäll ger motsatsen.
Lösning: 

Får återkomma. Min plutt vaknade.