Bra straff på barn?

Om min man klippte sönder mina saker så skulle jag tala med honom, inte straffa.

Prova lite kommunikation. Och med tre små barn kanske du inte ska förvånta dig lugn och ro.

om min man klippte sönder mina saker skulle jag byta lås på dörren. håller med jemima att man inte kan jämföra med hur man umgås med andra vuxna människor det blir ju bara helt knasigt. precis som vissa jämför sin relation till sina barn med en chef-anställd-relation. Helknasigt. En barn-förälderrelation är inte som någon annan relation!

De saker jag kan komma på rent konkret:

Om brorsan äter upp syskonens godis får han helt enkelt inget lördagsgodis själv nästa gång (och skulle han ha kvar godis när han ätit upp syskonens godis är det ännu bättre att bara ta hans godis och under övervakning ge det till syskonen så han inte får en chans att äta upp det också) med nogrann motivering att äter man upp andras utan lov kan man ju inte få behålla sitt själv!

Tar sönder leksaker: Samma där skulle jag säga.. Hade barnen haft veckopeng hade det varit riktigt enkelt då hade h*n helt enkelt fått köpa nytt till syskonen för sin veckopeng, men annars tycker jag du ska ta med barnet och köpa nya leksaker/böcker till syskonen, och om barnet börjar tjata om att h*n också ska ha är det bara att förklara att du köper till enbart syskonen för att H*N förstörde deras saker.

Farliga situationer: Där tror jag tyvärr inte det funkar med annat än att ta undan barnet från situationen och förklara varför det är farligt. Ev låta barnet hålla handen nära en varm platta för att förstå att de är just varma och förklara vad som kan hända eller dyl.

Vill vår tjej inte gå hem förklarar vi bara att vi kommer tillbaka en annan dag men om vi inte går nu kommer hon inte få följa med dit igen på ett bra tag eftersom hon visar att hon inte klarar av det. Hon är bara 2 år men kan förstå det relativt bra ändå. När hon blir äldre och tex vägrar städa upp sina leksaker och ta in dem på sitt rum skulle jag helt enkelt säga att jag räknar till 10, har hon inte börjat plocka upp sakerna då kommer jag plocka upp dem och ställa undan dem där hon inte kan ta dem med samma motivering som vid stranden: Hon visar att hon inte kan hantera att ha sina saker.

Och jag håller inte med.

En relation med ett barn ska bygga på respekt och kommunikation precis som alla andra relationer.Verkligen märklig inställning att ens egna barn skulle behandlas sämre.

Vad gör man om kommunikationen inte ger några resultat, och syskonen och andra barn pga det blir lidande?

Då skyddar man syskonen och de andra barnen ....

De saker jag kan komma på rent konkret:

Om brorsan äter upp syskonens godis får han helt enkelt inget lördagsgodis själv nästa gång (och skulle han ha kvar godis när han ätit upp syskonens godis är det ännu bättre att bara ta hans godis och under övervakning ge det till syskonen så han inte får en chans att äta upp det också) med nogrann motivering att äter man upp andras utan lov kan man ju inte få behålla sitt själv!

Tar sönder leksaker: Samma där skulle jag säga.. Hade barnen haft veckopeng hade det varit riktigt enkelt då hade h*n helt enkelt fått köpa nytt till syskonen för sin veckopeng, men annars tycker jag du ska ta med barnet och köpa nya leksaker/böcker till syskonen, och om barnet börjar tjata om att h*n också ska ha är det bara att förklara att du köper till enbart syskonen för att H*N förstörde deras saker.

Farliga situationer: Där tror jag tyvärr inte det funkar med annat än att ta undan barnet från situationen och förklara varför det är farligt. Ev låta barnet hålla handen nära en varm platta för att förstå att de är just varma och förklara vad som kan hända eller dyl.

Vill vår tjej inte gå hem förklarar vi bara att vi kommer tillbaka en annan dag men om vi inte går nu kommer hon inte få följa med dit igen på ett bra tag eftersom hon visar att hon inte klarar av det. Hon är bara 2 år men kan förstå det relativt bra ändå. När hon blir äldre och tex vägrar städa upp sina leksaker och ta in dem på sitt rum skulle jag helt enkelt säga att jag räknar till 10, har hon inte börjat plocka upp sakerna då kommer jag plocka upp dem och ställa undan dem där hon inte kan ta dem med samma motivering som vid stranden: Hon visar att hon inte kan hantera att ha sina saker.

Om min man skulle klippa sönder mina saker skulle jag bli arg!

Men det skulle han aldrig göra, för han har fått en uppfostran.

Däremot har jag som sagt en son som gör det, om och om igen. Trots tillsägelser. Han får inte något straff, ingen konsekvens (annat än att han inte längre får ha någon sax, fast det löser han genom att riva i stället...). Vi bara pratar med honom, skäller ibland och blir arga (fast även där trubbas man ju av till slut när det händer var och varannan dag, ofta flera gånger samma dag, ofta flera gånger samma timme). Och han säger alltid förlåt efteråt.

Jag förväntar mig verkligen inte lugn och ro.