Anonym (Undrar)

Äldre 3 Sep 11:48

348 svar

Bra straff på barn?

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

Pigeon

Äldre 7 Sep 10:21

#311

RosaNapp skrev 2010-09-07 10:11:22 följande:

Att inte lyda blint och ifrågasätta värdesätter jag, men självklart ska barnen kunna bete sig ordentligt i omgivningen, klassrum som ute på lekplatsen. Det kommer sig naturligt när dom blir bemötta med respekt hemifrån. Då lär man sig att man lyssnar, att det finns gränser och att det finns tidpunkter eller situationer där ett speciellt uppförande förväntas.

När jag säger att dom ska kunna ifrågasätta menar ajg att dom inte ska lyda lärarna blint bara för att dom är lärare.Lärare är människor dom också, vissa bättre på att lära ut än andra och står en lärare och lär ut felaktigheter och mina barn vet detta ska dom kunna säga ifrån. Bla.
Inte på något vis innebär min ståndpunkt att dom ska leva rövare i klassrummet/arbetsplatsen.

Är det verkligen så många ser på det? Att har man inte straff eller fostrar barnen utifrån förutsättningen att dom VILL göra sattyg så fostrar man inte alls?

Jag vill ha ha barn som inte bara kan utan VÅGAR tänka själva, argumentera för sin sak och tror på sig och sin egen förmåga. Hur ska dom kunna göra det om man straffar dom när dom uttrycker det?

Min utgångspunkt är att barnen är allt annat än "elaka", dom behöver bara lite visning i vad som är acceptabelt beteende för omgivningen. Det finns alltide en orsak till utåtagerande och jag föredrar att ta reda på den istället för att försöka straffa bort symptomen.

Fast jag håller med dig helt och fullt. Självklart vill jag inte att mina barn ska vara robotar som alltid lyder blint (även när en "ful gubbe" vill ha dem att göra olika saker...

). Självklart ska de ifrågasätta felaktigheter osv, men kanske inte just under lektionstid utan i så fall ta det efteråt.

Jag tror det finns olika nivåer av uppfostran.
Där vissa inte fostrar alls, inte har några gränser, inga regler. Ja, det förekommer...
Sen finns det de som lär barnen respekt och naturliga konsekvenser.
Sen finns det de som försöker med naturliga konsekvenser men som ibland låter sitt dåliga humör ta överhanden mot bättre vetande... de som dessvärre inte är så perfekta som de ville vara.

Sen finns det de som medvetet kör med nannymetoder.

Jag tycker inte man ska dra någon grupp över en kam. Bara för att man tror att barn KAN vara elaka betyder inte det att man är nån slags 1800-talsförälder som vill piska synden ur sina barn...

Dessutom tror jag att de allra flesta föräkdrar älskar sina barn och vill dem det allra bästa, och då tror jag faktiskt barnen själva kan ha överseende med t.ex metoder av olika slag, eftersom det hela ändå bottnar i en stor kärlek och görs med god avsikt.

smartavardagstips.blogspot.com

Pigeon

Äldre 7 Sep 10:25

#312

Ni som menar att barn inte kan vara medvetet elaka... tänker ni på samma sätt om er själva?
Tror ni inte att ni någon gång kan göra fel, t.ex vara onödigt elak mot er partner, säga något ni vet sårar honom bara för att ni är arga?
Har ni aldrig sagt något mindre snällt om en vän bakom hennes rygg, eller hamnat i en grupptrycksituation där ni kanske mobbat någon annan?

Jag vet i alla fall med mig själv att jag är långt ifrån 100% perfekt...
Och jag tror det gäller för alla människor. Inklusive mina barn!

smartavardagstips.blogspot.com

RosaNapp

Äldre 7 Sep 10:29

#313

RosaNapp skrev 2010-09-07 10:11:22 följande:

Att inte lyda blint och ifrågasätta värdesätter jag, men självklart ska barnen kunna bete sig ordentligt i omgivningen, klassrum som ute på lekplatsen. Det kommer sig naturligt när dom blir bemötta med respekt hemifrån. Då lär man sig att man lyssnar, att det finns gränser och att det finns tidpunkter eller situationer där ett speciellt uppförande förväntas.

När jag säger att dom ska kunna ifrågasätta menar ajg att dom inte ska lyda lärarna blint bara för att dom är lärare.Lärare är människor dom också, vissa bättre på att lära ut än andra och står en lärare och lär ut felaktigheter och mina barn vet detta ska dom kunna säga ifrån. Bla.
Inte på något vis innebär min ståndpunkt att dom ska leva rövare i klassrummet/arbetsplatsen.

Är det verkligen så många ser på det? Att har man inte straff eller fostrar barnen utifrån förutsättningen att dom VILL göra sattyg så fostrar man inte alls?

Jag vill ha ha barn som inte bara kan utan VÅGAR tänka själva, argumentera för sin sak och tror på sig och sin egen förmåga. Hur ska dom kunna göra det om man straffar dom när dom uttrycker det?

Min utgångspunkt är att barnen är allt annat än "elaka", dom behöver bara lite visning i vad som är acceptabelt beteende för omgivningen. Det finns alltide en orsak till utåtagerande och jag föredrar att ta reda på den istället för att försöka straffa bort symptomen.

Fast jag tycker faktiskt att dom SKA kunna ifrågasätta även i klassrummet. Finns inte alltid tid att ta det efteråt bla.

Nej, jag anser inte att man egentligen ska generalisera så mycket (vilket görs på alla håll), men ibland blir det svårt att diskutera utan att generalisera också.

Fö anser jag inte att man är perfekt för att man ansera tt straff är kontraproduktivt och att det finns långt bättre metoder. Jag anser det heller inte att vara perfekt att aldrig bli arg på barnen etc.
MEN jag anser att man som förälder har ansvaret att lära sig göra det på ett ok sätt och att man bör ha samma krav på sig själv som på barnen.

Exempelvis: om barnen skriker när dom blir arga och föräldern inte tycker det är ok. Då blir det lite fel om föräldern skrikande "talar" om detta för barnet. Föräldern skriker, varför får inte barnet?
Eller om barnet blir "straffat" för att det slåss, spottas etc, men föräldern slår på händer/drar i armar när det blir arg eller ska lära barnen att man inte gör på ett visst sätt.

Pigeon

Äldre 7 Sep 10:38

#314

RosaNapp skrev 2010-09-07 10:29:09 följande:

Fast jag tycker faktiskt att dom SKA kunna ifrågasätta även i klassrummet. Finns inte alltid tid att ta det efteråt bla.

Nej, jag anser inte att man egentligen ska generalisera så mycket (vilket görs på alla håll), men ibland blir det svårt att diskutera utan att generalisera också.

Fö anser jag inte att man är perfekt för att man ansera tt straff är kontraproduktivt och att det finns långt bättre metoder. Jag anser det heller inte att vara perfekt att aldrig bli arg på barnen etc.
MEN jag anser att man som förälder har ansvaret att lära sig göra det på ett ok sätt och att man bör ha samma krav på sig själv som på barnen.

Exempelvis: om barnen skriker när dom blir arga och föräldern inte tycker det är ok. Då blir det lite fel om föräldern skrikande "talar" om detta för barnet. Föräldern skriker, varför får inte barnet?
Eller om barnet blir "straffat" för att det slåss, spottas etc, men föräldern slår på händer/drar i armar när det blir arg eller ska lära barnen att man inte gör på ett visst sätt.

Ang klassrummet - inom vissa gränser då. För börjar en ifrågasätta kan det lätt urarta... *vet av erfarenhet* Vi var skolans jobbiga klass som ingen ville ha, varje lektion var kaos.

Ang. Krav på föräldrar och barn - jag tycker föräldrarna ska ha högre krav på sig själva än barnen. Är man vuxen kan man lättare lägga band på sig och sin ilska än om man ör barn. Jag kräver mycket mycket mer av mig själv vad gäller tålamod, inte skrika och gapa osv. Men ändå händer det att jag går över gränsen och ryter till...
Men å andra sidan accepterar jag att barnen också går över gränsen av ilska. Det ÄR svårt att kontrollera sig när man är riktigt arg. Om de t.ex slåss av riktig ilska är jag nog mer förstående än annars.
Det jag inte accepterar är när de medvetet retas, tar varandras saker, säger "du får inte vara med", eller när de pratar med hög och gapig röst i stället för samtalston.

smartavardagstips.blogspot.com

Mina 78

Äldre 7 Sep 11:41

#315

"Sen finns det de som försöker med naturliga konsekvenser men som ibland låter sitt dåliga humör ta överhanden mot bättre vetande... de som dessvärre inte är så perfekta som de ville vara. "

Så tror jag att det är för de flesta föräldrar. Här på FL är det ibland lätt att få för sig att alla alltid är perfekta, men i verkliga livet är det ju inte riktigt så enkelt. Hur goda föresatser man än har hamnar väl alla föräldrar någon gång i situationer när man reagerar på sitt barns beteende genom att bli arg och/eller ledsen. I de situationerna reagerar man främst som människa och inte som pedagogiskt genomtänkt förälder. Men det är ju också i högsta grad en naturlig konsekvens av barnens handlande, att man blir ledsen eller arg ibland.

Vad gäller lydnad så vänder jag mig starkt mot det ordet. Jag vill inte att mina barn ska lyda mig och inte heller mina elever. Lydnad på grund av risk för straff eller för att bli belönad skapar ju bara rädsla eller ögontjäneri och är inget att eftersträva. Jag vill att såväl barn som elever ska respektera mig och varandra och därför göra som jag säger, men inte blint utan med förnuftigt ifrågasättande. Jag vill också att mina elever och barn ska förstå att jag ibland som vuxen kan se situationen ur ett annat perspektiv och faktiskt förstår vad som är bäst för dem bättre än vad de själva gör.

Pigeon

Äldre 7 Sep 12:37

#316

Jag vill också att mina elever och barn ska förstå att jag ibland som vuxen kan se situationen ur ett annat perspektiv och faktiskt förstår vad som är bäst för dem bättre än vad de själva gör.

Du formulerar precis vad jag tänker, fast jag inte kan uttrycka det så bra.

smartavardagstips.blogspot.com

SallyBlixten

Äldre 7 Sep 13:33

#317

Pigeon skrev 2010-09-07 10:10:13 följande:

Ibland måste barnen kunna lyda utan att förstå varför. Jag har pratat med allt för många uppgivna lärare för att inte inse det... VAD det än är läraren försöker lära ut kommer den eviga frågan: "Varför måste vi kunna det?" Och "det står så i läroplanen" är tydligen inget godkänt svar...

Nej, att det står i läroplanen är inte ett godkänt svar. (Jag frågade just min sjuttonåring som passerade :))

Har man kunskaper i ett ämne och tycker om det så bör man nog kunna intressera och motivera sina elever. Om man inte kan det så bör man utöva ämnet snarare än undervisa i det :)

Sen att det behöver vara ordning i skolan, det håller jag absolut med om men det skapar man varken genom lydnad, straff eller att dänga läroplaneni katedern. Engagerade föräldrar är en av de förutsättningar som underlättar, tillräckligt med vuxna i skolan är en annan.

Trygga barn som känner sig sedda och respekterade är nog den allra viktigaste ingridiensen.

Pigeon

Äldre 7 Sep 14:32

#318

SallyBlixten skrev 2010-09-07 13:33:34 följande:

Nej, att det står i läroplanen är inte ett godkänt svar. (Jag frågade just min sjuttonåring som passerade :))

Har man kunskaper i ett ämne och tycker om det så bör man nog kunna intressera och motivera sina elever. Om man inte kan det så bör man utöva ämnet snarare än undervisa i det :)

Sen att det behöver vara ordning i skolan, det håller jag absolut med om men det skapar man varken genom lydnad, straff eller att dänga läroplaneni katedern. Engagerade föräldrar är en av de förutsättningar som underlättar, tillräckligt med vuxna i skolan är en annan.

Trygga barn som känner sig sedda och respekterade är nog den allra viktigaste ingridiensen.

Kan säkert stämma. Jag läser till lärare, men har ännu inte undervisat (annat än som timvikarie vilket knappast räknas). Och i utbildningen träffar man lärare som går lärarlyftet och de har en hel del åsikter om hur det står till med barnens uppfostran nu för tiden.

Det kan ju vara så att de bara är desillusionerade.

Samtidigt märker man att många verkligen brinner för ämnet, och gillar sina elever. Och dessa personer har ju oftast mindre problem med diciplinen också... Så det ligger nog mycket i vad du säger.

smartavardagstips.blogspot.com

Pigeon

Äldre 7 Sep 14:32

#319

SallyBlixten skrev 2010-09-07 13:33:34 följande:

Nej, att det står i läroplanen är inte ett godkänt svar. (Jag frågade just min sjuttonåring som passerade :))

smartavardagstips.blogspot.com

Mina 78

Äldre 7 Sep 15:37

#320

Pigeon skrev 2010-09-07 14:32:10 följande:

Kan säkert stämma. Jag läser till lärare, men har ännu inte undervisat (annat än som timvikarie vilket knappast räknas). Och i utbildningen träffar man lärare som går lärarlyftet och de har en hel del åsikter om hur det står till med barnens uppfostran nu för tiden.

Det kan ju vara så att de bara är desillusionerade.

Samtidigt märker man att många verkligen brinner för ämnet, och gillar sina elever. Och dessa personer har ju oftast mindre problem med diciplinen också... Så det ligger nog mycket i vad du säger.

Min tanke som lärare och blivande specialpedagog är att relationen är det absolut viktigaste och med den kommer respekten och därigenom "ordning och reda" och kunskap. Tyvärr blir fokus lätt på själva ordningsbiten och då ropar man gärna efter mer disciplin och tydligare konsekvenser/hårdare straff. Mina elever är lugna, arbetssamma och lär sig massor, men absolut inte på grund av auktoritär disciplin.

Bra straff på barn?

INNEHÅLL