Bra straff på barn?

Att visa hur man ska göra är inte helt enkelt i alla situationer. Om barnet slåss för att h*n är förbannad då kan jag mycket väl säga att  "Du får vara hur arg du vill men du får inte slåss. Du får skrika och stampa i golvet men du får inte slåss". Men när någon säger att manska visa barnet hur man ska göra då bli jag fundersam. Särskilt om den personen säger att man ska visa att man ska klappa och krama. Det tycker jag är ett hån mot barnet. Är man förbannad vill man ha ut sina känslor inte börja kramas.

Jag tror att mitt problem lite är att jag vill ha "reslutat" på en gång. Jag vill att h*n ska lära sig att man inte slåss. Men jag förstår såklart att det kommer ta flera tusen tillsägelser så jag får väl helt enkelt jobba på mitt tålamod.

Och det där med att plocka upp det man slänger på golvet. En jätterolig lek tycker mitt barn Slänger iväg muggen, klättrar ner och hämtar, klättrar upp, slänger iväg och så håller det på Harmlöst iofs och visst kan jag låta h* hållas, känns inte som en viktig strid att ta. Men shit vad irriterad jag blir ibland!

Uppfostran tycker jag är jätte svårt eftersom det kan vara så stort och alla tycker olika.
Jag personligen skulle aldrig stänga in min son på 3år i sitt rum som straff eftersom jag inte tror att det fungerar i längden. När barnet blir äldre så kommer han bara att gå in och leka och faktiskt inte förstå vad som hännt. Jag hade helre tagit till någon metod som att sitta på en stol i köket? under 3min eller vad straffet må vara.

Nu vill jag poängtera att jag inte uppfostrar mitt eget barn på nått av dessa sätt.

När vår äldsta slåss o sparkas (det är mig han gjorde det på o ibland på sin pappa men aldrig nån annan) så ibörjan började vi sätta in honom på rummet ca 1 min (han va ca 16 mån när det va som värst) men det hjälpte oftast inte utan när vi tog ut honom började han om på nytt med sparkar o slag.
När vi såg att det inte hjälpte så började vi ignorera honom istället, vi fick bita ihop för att inte visa att vi brydde oss. Då helt plötsligt slutade han o sparka redan efter en min. O nu när han har testat flera gånger o inte fått nåt gensvar på det så sparkas han inte alls längre.

Att inte vilja klä på sig, ja då skiter vi väl i det då så vidare vi inte ska iväg. O ska vi iväg o han springer iväg o ha sig så säger vi bara "att då åker vi utan dig om du inte kommer o klä på dig". O då kommer han som ett skott för att bli kvar vill han inte.

Det mesta trotset ignorerar vi i den mån det går. Att kasta sten på bil eller rita med sten på bil går naturligtvis inte att ignorera o skulle han (vilket han inte har gjort nån gång än) slå sin lillebror eller hunder så kommer vi ju naturligtvis inte att ignorera det heller. Men hur vi tar det då märker vi den dag det händer.
Han har fått veta från början att man är försiktig med lillebror o vovven o det är han. Vill mest pussa o gosa.

Att sitta på pall som en time out tror jag inte på, speciellt inte sen vi testade att sätta in honom på rummet o det inte funkade. Sonen är snart 2 år (i nov)