Bra straff på barn?

Jag brukar straffa mitt barn genom att ge det smisk på gammaldags vis.

Att inte vilja byta blöja = ett piskrapp
Inte städa = två piskrapp
Kladda med maten = tre piskrapp
Slå tillbaka = arton piskrapp och vatten och bröd i en vecka

Barn ska tuktas och straffas, det måste vara den enda vägen att gå. De fattar ju inget annat.

Är den här tråden ett skämt eller existerar det verkligen så tragiska människor som du, TS?

Våra barn är snart 2 år och vi har aldrig behandlat dem så... Trots att de trotsar och bråkar ibland...

Vi säger till på skarpen, alternativt låter dem trotsa färdigt. Oftast hjälper det.

När barnen blir äldre kan man ge dem rumsarrest eller dyl (om inget annat hjälper). Men en 2-åring är för liten för att förstå - det ger ingen bra effekt. Det kan istället bli traumatiskt för barnet.

Om en 2-3-åring därtill bara trotsar eller bråkar ibland, annars är snäll och medgörlig etc, ska man vara tacksam. Då finns det verkligen ingen anledning att fundera i termer av "straff" längre. Barn i den åldern är trotsiga. Det är en frigörelseprocess. Visst måste man sätta gränser men det låter hemskt att tala om "straff" eller låsa in dem på rummet så snart de inte är som små ljus...

Jag har väldigt svårt för att leverera kritik på ett pedagogiskt och mysigt sätt till vuxna människor som sätter barn till världen utan att ha en susning om vad det innebär. Att skrämma, hota och straffa barn bara för att man som förälder har misslyckats med att hantera en situation är ingenting jag känner att jag måste dadda med. Det är något jag säger vad jag tycker om, utan krusiduller. Om det krävs att folk känner sig förolämpade och gråtfärdiga för att de ska börja fundera på om det kanske ligger något i det som hela den moderna samlade barnpsykologin gör gällande - så ja. Jag bryr mig inte om era känslor, jag bryr mig om era stackars barn.

Jag brukar för det mesta bara tillrättavisa och ge en konsekvens, t.ex om de gör sönder något säger jag till sen plockar jag bort grejen. om det handlar om våld blir det utvisning någon minut med motiveringen till barnet att använder man våld får man inte vara med, man får använda kroppsspråk och språk att visa sin ilska på. ( sagt på barnvis såklart)

Vi brukar sätta in barnen på rummet vid enstaka tillfällen, detta för att de ska lugna ner sig. Det har alltid funkat för oss. De brukar efter en liten stund börja leka på rummet eller så kommer de ut och fortsätter med det de gjorde innan fast utan gräl och bråk då. Vet att de gör likadant på vårt dagis, de låter barnet sitta ifred och få sitt utbrott för att sedan försonas när barnet är lite lugnare. Det är lättare då att prata om varför de inte får göra som de gjorde. Mina föräldrar gjorde samma sak med mig när jag var liten, tycker inte att det är något fel med det. Barnens rum är en trygg plats för dem och ett bra ställe när man behöver lugna ner sig lite. Man behöver inte göra det till ett straff, man kan säga till barnet att nu kan du sitta på rummet en stund så att du kan lugna ner dig.

Straffa en 2-åring? 

ts: snälla, sök hjälp! prata med nån - du kallar ditt barns naturliga utveckling för "att vara jävlig".

Vet du vad? Det är DU som är för jävlig!! 

Det finns jättebra föräldrakurser i många kommuner.
Helt ärligt, det är inte barnet det är fel på utan ett föräldraskap.

Gör ni ingenting åt saken nu så kommer det bli ännu jobbigare sen.
Så ska jag vara saklig och någorlunda trevlig, vilket är svårt för mig när det handlar om föräldrar som gör sina barn illa, så rekommenderar jag en sådan kurs och att ni funderar ordentligt på hur ni vill att er relation med ert barn ska vara i framtiden samt lite kunskap om barns utveckling.

Tänk även på hur ni själva vill bli behandlade och behandla inte ert barn på ett sätt ni inte hade tolererat att andra behandlade er på. Jag är inte kristen men den gyllene regeln är inte helt fel att tänka på ibland.