Anonym (Undrar)

Äldre 3 Sep 11:48

348 svar

Bra straff på barn?

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:53

#111

ominte skrev 2010-09-03 20:48:39 följande:

Jobbar du bara med undomar eller ungdomar med "problem"? Om det är de senare du pratar om kommer de antagligen får hårt socialt belastade hem med antagligen frånvarande föräldrar. En närvarande förälder som tar sig tid med barnet, lär barnet saker och förklarar alla konsekvenser av dess handlande samt ge uppmärksamhet, bekräfta barnets känslor och lever i ett hem där man respekterar varandra och där inte existerar problem kommer aldrig att riskera att hamna i en stituation som de du snackar om.

Att straffa barn är inget annat än osmakligt och så ickebegåvat att jag knappt har ord för det.

Detta är vanliga ungdomar det handlar om. Och de kommer från helt normala hem. Även jag och mina syskon har betett oss illa, och tänkt just att jag gör det jag vill nu, och sen får jag ta "straffet" sen i form av mammas samtal. Det var ett milt "straff" vilket gjorde att jag inte ens tvekade två sekunder när det gällde att gå ut med kompisarna till 6 på morgonen eller gå på en fyllefest eller träffa en viss kille. Det var ju så mycket roligare att träffa kompisarna och göra som alla andra, och det enda jag behövde göra efteråt var att stå ut med deras samtal. Det var ett rent skämt helt ärligt.

3xmamma

Äldre 3 Sep 20:53

#112

Ojojoj vad folk går igång så fort det handlar om bestraffning av barn...

Om man som vuxen bryter mot juridiska eller sociala regler så innebär det absolut risk för negativa konsekvenser, möjligen mer subtila en skämspall! Om jag slår min man eller vägrar göra som chefen säger så är det inte som att de visar förståelse för min personliga utveckling och integritet, det är jag ganska säker på!

Fast TS, det låter faktiskt lite hårt att stänga in en tvååring som inte har någon uppfattning om tid och inte förstår att dörren öppnas om en stund .

Linda1976

Äldre 3 Sep 20:54

#113

Anonym (mia) skrev 2010-09-03 20:49:00 följande:

Tonåringar testar också gränser. Vad gör vi då? Det är också naturligt. Betyder det att vi ska tyst acceptera det? Är det inte vårt jobb att visa just var gränsen går, och att det finns konsekvenser när man går över gränsen?

Nä, inte acceptera. Men att slänga in en 2åring på sitt rum för att han testar sin vilja/röst/kroppsrörelser är INTE ok.

Straff tror jag inte på. Däremot konsekvenser. Är man arg och slänger sin mat i golvet, ja då får man va hungrig. Om man däremot slänger sin mat i golvet, och sen inte får titta på tv - DET är inte en konsekvens, det är ett ologiskt straff.

Men jag är inte för att dadda sina barn för mycket. SJÄLVKLART ska man markera om man inte tycker att barnet uppför sig, men genom att visa själv hur man ska vara, säga till att det inte är ok. Men jag skulle ALDRIG stänga in /använda skämspall eller time out och lämna ett litet barn så.

Har inte mer att tillägga faktiskt.

Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:54

#114

Mad as snow skrev 2010-09-03 20:50:46 följande:

För egen del blir jag riktigt förvånad över människor som inte förstår att det är väldigt obehagligt för en 2-åring att bli förvisad från gemenskapen och lämnad ensam med sina känslor. Känslor som förmodligen är helt nya för detta lilla barn och som därmed tolkas som negativa och obehagliga för andra. Jag tror att man som förälder tjänar på att fundera ett extra varv över sitt eget beteende och sin egen del i situationen, innan man tar för givet att det är barnet som ska skickas iväg. Jag tror att det är bättre att vara med sitt barn i känslorna, att spegla känslorna och att sätta gränser på ett respektfullt sätt. Att skicka iväg sin 2-åring på rummet för att den beter sig som en 2-åring får mig att tappa hakan (nej, egentligen inte - för nu har jag stött på tillräckligt många föräldrar av den kalibern på FL att jag vant mig). Men att ens ha den här diskussionen med vuxna människor är obegripligt.

Det är inte känslan man bestraffar, det är sättet som barnet hanterar känslan på. Man kan lära barnet rätt sätt att hantera känslan men samtidigt visa att det absolut inte är ok att tex sparka på andra för att barnet själv är arg.

Anonym

Äldre 3 Sep 20:55

#115

Jag blev "straffad" på liknande sätt som liten. Det som kan hända är att man förknippar det man känner med att bli bortstött. I mitt fall ilska. I vuxen ålder har jag fått väldigt svårt att ta konflikter, och jag blir sällan arg ens när det finns fog för det och jag borde bli arg. Det är inte bra att lära ett barn detta. För i framtiden måste de kunna förstå när de har blivit fel behandlade av folk i deras närhet, så att de inte blir trampade på.

Mad as snow

Äldre 3 Sep 20:56

#116

3xmamma skrev 2010-09-03 20:53:21 följande:

Ojojoj vad folk går igång så fort det handlar om bestraffning av barn...

Om man som vuxen bryter mot juridiska eller sociala regler så innebär det absolut risk för negativa konsekvenser, möjligen mer subtila en skämspall! Om jag slår min man eller vägrar göra som chefen säger så är det inte som att de visar förståelse för min personliga utveckling och integritet, det är jag ganska säker på!

Fast TS, det låter faktiskt lite hårt att stänga in en tvååring som inte har någon uppfattning om tid och inte förstår att dörren öppnas om en stund .

Men då är det ju jättebra att det finns kunskap att tillgå som kan lära dig och så många andra skillnaden mellan barns och vuxnas beteende, och framför allt varför barn gör som de gör. Och varför de inte kan behandlas som vuxna. Och vad alla dessa perioder går ut på. Och varför det är helt sjukt att jämföra ett barns utvecklingsstadier med en vuxen som misshandlar. Och hur man som förälder bäst agerar för att lotsa sina barn genom alla dessa känslosvängningar och utvecklingsstadier.

Ja, det är ett påhopp.

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:58

#117

Linda1976 skrev 2010-09-03 20:54:02 följande:

Nä, inte acceptera. Men att slänga in en 2åring på sitt rum för att han testar sin vilja/röst/kroppsrörelser är INTE ok.

Straff tror jag inte på. Däremot konsekvenser. Är man arg och slänger sin mat i golvet, ja då får man va hungrig. Om man däremot slänger sin mat i golvet, och sen inte får titta på tv - DET är inte en konsekvens, det är ett ologiskt straff.

Men jag är inte för att dadda sina barn för mycket. SJÄLVKLART ska man markera om man inte tycker att barnet uppför sig, men genom att visa själv hur man ska vara, säga till att det inte är ok. Men jag skulle ALDRIG stänga in /använda skämspall eller time out och lämna ett litet barn så.

Har inte mer att tillägga faktiskt.

Det är inte alltid så lätt. Visst kan det vara en konsekvens att barnet blir utan mat. Men om barnet ändå inte är hungrigt mer så räknas det knappast som en konsekvens mer när man tar bort maten för att de kastat den i golvet. Vissa tycker man ska låta barnet hjälpa till och städa upp efter att de kastat med maten. En bra konsekvens tycker jag. Men vad gör man om barnet vägrar?

Sen kan jag förstå att det inte är bra att förbjuda att titta på tv pga matincidenten om det gäller ett litet barn. Detta barn kan inte se sambandet mellan sitt agerande och den konsekvensen. För ett äldre barn däremot tycker jag att det är en utmärkt konsekvens. Som någon skrev, tv-tittande är ingen mänsklig rättighet. Hur i hela fridens namn ska man kunna komma och påstå att det är grymt att barnet inte får titta på tv pga sitt agernade?

Mad as snow

Äldre 3 Sep 20:59

#118

Anonym (mia) skrev 2010-09-03 20:54:31 följande:

Det är inte känslan man bestraffar, det är sättet som barnet hanterar känslan på. Man kan lära barnet rätt sätt att hantera känslan men samtidigt visa att det absolut inte är ok att tex sparka på andra för att barnet själv är arg.

Jag har aldrig sagt att man inte ska lära barn att det är fel att sparka på andra. Jag har däremot sagt att det är fel att bestraffa på det sätt som nämns här i tråden, eftersom de känslor som barnet har i den stunden är känslor som det får härbärgera helt ensam och det är det alldeles för litet för. Det behöver sin förälder mer än någonsin i den stunden, just för att ett barn inte tolkar världen som du gör utan de facto riskerar att uppleva det som att det är de negativa känslorna som är förbjudna. För Guds skull.

Ja, det är ett påhopp.

limmelime

Äldre 3 Sep 20:59

#119

ojojoj hjälp.... här inne låter det som vanligt märker jag..
spelar ingen roll att man varit ifrån fl ett par år, det är samma gamla argument som haglar fortfarande.

jaha, jag får väl ge er en anledning att "käfta" lite med mig med, det måste jag ju, är ju inte direkt känd för att kunna låta bli.

det är SÅ mycket i en text man kan välja att tolka som man vill.

"bestraffning" är ett bra exempel. de som anser att alla former utav sådant är fel, ser ordet som hotande, kränkande osv, medan de som tror på bestraffning tolkar det mer som lärande och tillrättavisande.

vem har rätt att säga att just deras tolkning av ordet är den rätta?

en annan sådan grej är just vilka ord någon använder för att beskriva ett trotsigt barn, som i ts fall, "jävlig" (tror jag det var va?). detta ord ringer väldigt illa i vissas öron, medan det för andra är ett vardagligt använt ord för att beskriva någon som sätter sig på tvären... OCKSÅ en tolkningsfråga.

jag kan jämföra detta med ett ord som använts MYCKET kärvänligt i min släkt i alla år, som en f.d. till mig höll på att ramla av stolen när han första gången hörde min mamma säga...tror det var till mig... ordet är "slyna"... detta ord betyder INGET som helst negativt för MIG, det är i VÅR tolkning bara ett "tetigt" ord till någon man håller kär som man just då munhuggs lite med på skoj.... hahaha

jaja, det var mitt lilla utlägg det. tycker det är fruktansvärt SYND att så många DIREKT går till attack och förutsätter saker, istället för att komma med råd och tips, och frågor, som ju hade varit till mycket större hjälp för ts....

och till ämnet då då: (ja, nu kommer MIN syn på det, hjälp!) jag har en väninna som skickar in sin dotter på rummet när hon slåss, efter flera tillsägningar och en varning, hon stänger inte dörren visserligen men inne på rummet hamnar flickan. hon har precis fyllt 2. hon har aldrig burit in henne på rummet, eller knuffat in henne, antingen har hon gått själv eller så har mamman tagit henne i handen och gått med henne in och sen gått ut igen. hon förklarar för flickan varför hon får vara på rummet, och att hon kan komma ut igen när hon är snäll och vill säga förlåt. nu för tiden, när flickan bär sig åt så (slåss och inte slutar trots tillsägelse), så har det många ggr hänt att flickan SJÄLV har rest sig upp, sagt "***** dum, **** gå rummet" med bestämd ton, gått in på sitt rum o stängt dörren, OCH LUGNAT NER SIG!

vad jag menar är att det ju faktiskt inte BEHÖVER vara helt tokigt, OM man gör på rätt sätt, och OM det funkar för just DET barnet.
det absolut viktigaste måste väl ändå vara att LÄSA sitt barn, lyssna på dess signaler, och tyda hur barnet lättast tar till sig "regler", utan att kränka barnet. det måste väl varje förälder hålla med om?

sådärja, nu sitter jag beredd!

ezah

Äldre 3 Sep 21:02

#120

ett barn i trotsålder som testar gränser?

det låter ju alldeles fruktansvärt, vilken föräldrar vill ha illbattingar till ungar som lär sig att säga nej. fortsätter det så här tror jag att det finns en stor risk att ungen går och blir en individ, och en självständig sådan till på köpet.

jag tror ni får ta och banka vett i honom,
synd att det inte finns instutiotioner för sådana.

Bra straff på barn?

INNEHÅLL