Anonym (Undrar)

Äldre 3 Sep 11:48

348 svar

Bra straff på barn?

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

Girlinthecity

Äldre 3 Sep 14:09

#41

Anonym (svårt läge) skrev 2010-09-03 14:08:07 följande:

Klargör IGEN*ler* NEJ, man tar INTE bort skålen med mat för att EN sked, eller två, hamnar på golvet...
MEN ser man på sitt barn, att detta görs för att "testa", för att "SE" vad som händer, så ja...man varnar för vad som KOMMER att hända, OM barnet fortsätter...När det då fortsätter, TROTS tillsägning, så MÅSTE man fullfölja det man sagt kommer att hända, annars är man INTE konsekvent.
=)

Ett barn som är hungrigt äter till det inte längre ÄR det, leker barnet sedan med maten, slänger det på golvet, så "fine" då ska den inte HA mer mat...
eller ska jag "tvångs mata" bara för att barnet inte ätit vad jag anser är tillräckligt?

Nej *ler* det ska du absolut inte göra. =)

Comtesse

Äldre 3 Sep 14:13

#42

Anonym (Undrar) skrev 2010-09-03 11:48:55 följande:

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

Men hjälp människa, stänger du in ditt lilla barn för att denne inte vill klä på sig när du säger att det är dags?

Jag blir faktiskt mörkrädd. Det är ett LITET BARN, barn ska testa gränser, de ska få ha en egen vilja. Hur skulle du reagera om någon du älskade och litade på låste in dig i ett rum och höll för dörren?

Man straffar inte barn, man talar med dem, förklarar saker för dem och har tålamod med dem medan de testar gränser och lär sig rätt och fel.

Omorfia

Äldre 3 Sep 14:14

#43

Jag kör också med "naturliga konsekvenser" som är relaterade till det "fel" som dottern gör. Dock har jag här på FL blivit tillsagd att jag straffar dottern och att det är helt fel och hon kan få men av det..

För mig är det naturligt att ta bort maten om dottern (2½år) slänger eller spottar ut den på golvet. Den första konsekvensen är att hon får plocka upp den, vilket hon gör ibland, men hjälper inte det så tar vi bort maten. Ingen mat = inget att spotta ut på golvet. Onaturligt? Hon svälter ju inte och äter bevisligen flera gånger om dagen ändå..

Vill hon se på TV/film och ägnar sig åt sånt hon inte får under tiden (dunkar saker i vardagsrumsbordets glasskiva, slår på mig/maken/skriker/eller annat) så stänger vi av det hon tittar på. Vill hon få se på TV så får hon uppföra sig, det är ingen mänsklig rättighet att se på TV och inte blir hon skadad om hon inte får det.

Rena bestraffningar - enligt mig att man tillför något som är obehagligt - som inlåsning, ingen mat, stryk m.m. är skadligt för barnet.

Jag vill inte att hon ska vara rädd för sitt rum/sängen/mig/min man och den enda gånger jag lämnar henne när hon är arg/ledsen/hysterisk m.m är när hon skriker så högt att mina öron "går sönder". Hon har ett underbart falsettskrik som hon tar till när hon kommer in i en "hysteriloop" och då är det distraktion eller väntan som gäller - inte bestraffning. Hon förstår väldigt mycket, är tidig med språket har varit väldigt verbal länge, men hon har ändå känslor som en 2-åring och är väldigt trotsig. Det är jobbigt för henne så målet är att vara där för henne, men samtidigt att inte acceptera allt beteende.

Comtesse

Äldre 3 Sep 14:20

#44

Omorfia skrev 2010-09-03 14:14:58 följande:

Jag kör också med "naturliga konsekvenser" som är relaterade till det "fel" som dottern gör. Dock har jag här på FL blivit tillsagd att jag straffar dottern och att det är helt fel och hon kan få men av det..

För mig är det naturligt att ta bort maten om dottern (2½år) slänger eller spottar ut den på golvet. Den första konsekvensen är att hon får plocka upp den, vilket hon gör ibland, men hjälper inte det så tar vi bort maten. Ingen mat = inget att spotta ut på golvet. Onaturligt? Hon svälter ju inte och äter bevisligen flera gånger om dagen ändå..

Vill hon se på TV/film och ägnar sig åt sånt hon inte får under tiden (dunkar saker i vardagsrumsbordets glasskiva, slår på mig/maken/skriker/eller annat) så stänger vi av det hon tittar på. Vill hon få se på TV så får hon uppföra sig, det är ingen mänsklig rättighet att se på TV och inte blir hon skadad om hon inte får det.

Rena bestraffningar - enligt mig att man tillför något som är obehagligt - som inlåsning, ingen mat, stryk m.m. är skadligt för barnet.

Jag vill inte att hon ska vara rädd för sitt rum/sängen/mig/min man och den enda gånger jag lämnar henne när hon är arg/ledsen/hysterisk m.m är när hon skriker så högt att mina öron "går sönder". Hon har ett underbart falsettskrik som hon tar till när hon kommer in i en "hysteriloop" och då är det distraktion eller väntan som gäller - inte bestraffning. Hon förstår väldigt mycket, är tidig med språket har varit väldigt verbal länge, men hon har ändå känslor som en 2-åring och är väldigt trotsig. Det är jobbigt för henne så målet är att vara där för henne, men samtidigt att inte acceptera allt beteende.

Du beskriver ju själv hur du tar ifrån ditt barn maten för att sedan säga att du är emot sådana bestraffningar, hur hänger det ihop?

Omorfia

Äldre 3 Sep 14:33

#45

Comtesse skrev 2010-09-03 14:20:43 följande:

Du beskriver ju själv hur du tar ifrån ditt barn maten för att sedan säga att du är emot sådana bestraffningar, hur hänger det ihop?

Hon FÅR äta maten men väljer att inte göra det. Hur är det en bestraffning att ta bort maten när hon bevisligen har ätit färdigt och bara sitter och leker med den?

Comtesse

Äldre 3 Sep 14:37

#46

Omorfia skrev 2010-09-03 14:33:41 följande:

Hon FÅR äta maten men väljer att inte göra det. Hur är det en bestraffning att ta bort maten när hon bevisligen har ätit färdigt och bara sitter och leker med den?

Först beror det ju på barnets ålder, men om det som i TS fall handlar om ett barn under fyra år, då anser jag det vara en bestraffning att ta ifrån barnet mat. Barn är impulsiva och leker gärna, det är vår uppgift att påminna dem om vad som gäller och att lära dem rätt och fel genom att föregå med gott exempel och genom en dialog. Att ditt barn öeker med maten är mao fullkomligt normalt, att denne testar gränser är också en del av barnets utveckling, att du tar bort maten för att hon inte lyder dina regler är en bestraffning, vad skulle det annas vara och i vilket syfte tar du annars bort maten ifrån barnet?

en glad

Äldre 3 Sep 14:39

#47

Nääää, klok förälder straffar inte en tvååring för att h*n är en normal tvååring. Klok förälder börjar då istället fundera över sin egen omsorgsförmåga och föräldrastil!

Omorfia

Äldre 3 Sep 14:58

#48

Comtesse skrev 2010-09-03 14:37:10 följande:

Först beror det ju på barnets ålder, men om det som i TS fall handlar om ett barn under fyra år, då anser jag det vara en bestraffning att ta ifrån barnet mat. Barn är impulsiva och leker gärna, det är vår uppgift att påminna dem om vad som gäller och att lära dem rätt och fel genom att föregå med gott exempel och genom en dialog. Att ditt barn öeker med maten är mao fullkomligt normalt, att denne testar gränser är också en del av barnets utveckling, att du tar bort maten för att hon inte lyder dina regler är en bestraffning, vad skulle det annas vara och i vilket syfte tar du annars bort maten ifrån barnet?

Haha! Ursäkta, men nu resonerar du dumt. Menar du att alla barn är likadana och svarar likadant på ett visst angivet beteende? Tror du på tabula rasa också?

Jag vet när min dotter har ätit färdigt och när hon bara leker. Självklart är det är normalt att hon tycker att det är kul att leka med maten. Det är normalt att små barn slår varandra också. Båda är enligt mig icke önskvärda beteenden som jag i egenskap av förälder ska socialisera bort. I båda fallen föregår jag med gott exempel (jag äter ordentligt/slåss inte och jag pratar med henne om varför beteendet inte är bra och hur det påverkar andra) men ibland kan hon helt enkelt inte låta bli. Då tar jag bort maten eller flyttar på henne så att hon inte kan spotta mat eller slå något. Onaturligt?

lövet2

Äldre 3 Sep 16:16

#49

Anonym (Undrar) skrev 2010-09-03 11:48:55 följande:

Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

En 3-åring hör men lyssnar sällan. Ju mer man höjer rösten eller tjatar, desto mindre lyssnar h*n.
Om din 3-åring inte vill ta på sig blöjan, så kanske det är dags att sluta med blöja? Visa var pottan är, tala om att han visst kan vara utan blöjan men att han då måste kissa på pottan. Vill han inte det, så ta bara på blöjan när du får honom inom räckhåll.
Vill han inte klä på sig? Varför envisas? Låt honom frysa, så lär han sig vad kläder är till för. Barn behöver lära sig varför man har kläder på sig, och det är inte bara "för att mamma säger det".

MammaG

Äldre 3 Sep 17:08

#50

Anonym (Undrar) skrev 2010-09-03 13:43:38 följande:

Ja ALLA barn är helt jävliga lite titt som tätt. Har du någonsin hört om annat eller?

Jag tycker det är bedrövligt att kalla barn för "jävliga", i synnerhet när det handlar om så små barn. Att de testar och trotsar är ett sätt att undersöka sin omgivning och vad som händer om man gör på ett visst sätt. Det är en helt naturliug del av utvecklingen och handlar inte om att vara jävlig på det sätt vuxna människor är.

Jag anser dessutom att barn ska tillåtas ett visst svängrum för att forma en egen personlighet, men jag vill å andra sidan inte fostra en viljelös ja-sägare som viker sig för inbillade auktoriteter

Bra straff på barn?

INNEHÅLL