Bra straff på barn?

Men nu är du rolig igen. Det verkar vara en käpphäst det här med barnuppfostran för dig, så det kanske är svårt att läsa mina inlägg utan dina färgade glasögon som lägger till en massa trams mellan raderna jag skriver.

För att din jämförelse ska ha någon som helst relevans får du modifiera den något. Jag sitter alltså på restaurang och äter och när måltiden lider mot sitt slut så tar jag mitt vinglas och släpper det på golvet. Jag får ett nytt glas och påfyllning och tar tillfället i akt att släppa det nya glaset på golvet också. Efter det stoppar jag in en tugga av maten jag lämnat kvar på tallriken och spottar ut också denna på golvet bredvid mig. Sen gör jag om det ett par gånger till. Eftersom restaurangen inte vill ställa till med en scen så ser de till att bli av med mig lite diskret förmodligen. Skälla skulle de nog inte göra, men jag skulle definitivt inte kunna sitta kvar på restaurangen med det beteendet.

Jämförelsen mellan vuxna och barn fungerar när det handlar om att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Vi är alla människor, även barn (kors i taket!). Det är bättre att spegla än att straffa, men det är förmodligen överkurs.
Jämförelsen mellan vuxna och barn haltar dock när man pratar om hur man som vuxen skulle bli utslängd från en restaurang om man beter sig illa, eller hamna i fängelse om man gör något olagligt.
Barn är inte vuxna. Barn ska inte bete sig som små minivuxna. De håller på att utveckla sina personligheter och sin känsla för rätt och fel, var med era barn i dessa stunder i stället. Dela deras känslor istället för att hysta in dem på rummet där de får "gråta av sig" eller "lugna ner sig" och fundera lite över varför ni hela fridens namn ens skaffade barn om ni inte begriper er på dem. 

jag brukar hota min dotter om att hon får åka till gammelfarmor...och dit vill ingen hehe;)

Om det är mitt restaurangexempel du kritiserar så ber jag dig att kolla mina inlägg för att veta var jag står i frågan. Att ta bort tallriken från ett barn som ätit färdigt och roar sig med att hälla ut drickan och spotta ut tugga efter tugga av den överblivna maten på golvet är inte ett straff. Det är en naturlig konsekvens av beteendet.

Att stänga in barn ensamma eller låta dem sitta på en skämsmatta eller förvägra dem mat är straff.

Jag blir riktigt förvånad över svaren i denna tråd. Jag tycker inte det är något fel på TS metod. Folk här inne reagerar som att hon begått värsta misshandeln av barnet. Jag skulle aldrig slå ett barn, men jag tror att det är viktigt att visa att det finns konsekvenser till negativa beteenden. Vissa beteenden kan man ignorera, men vissa måste man visa tydliga konsekvenser för. Jag jobbar med ungdomar, och dessa ungdomar har lärt sig en sak : Man kan göra vad man vill, den enda konsekvensen man får är att man pratar lite med förälder/personal sen. Inte direkt något som får barnet att sluta med sitt beteende. När jag ser hur dagens ungdomar beter sig så förstår jag mer varför det är så. Iallafall om man utgår från svaren i denna tråden. Och ja, jag vet att det är skillnad på en 2åring och ungdomar men man måste börja visa konsekvenser någongång.

Nu behöver man kanske inte stänga dörren till rummet, men jag hade också skickat in barnet på rummet. Vid den åldern räcker det kanske med 2min med öppen dörr. Efteråt hade jag frågat barnet om det förstår varför jag blev arg/ledsen och sedan frågat hur barnet tänkte. Att ha konsekvenser behöver inte betyda att man inte har en dialog samtidigt.

Jag straffar inte, min son beter sig illa och tror på så sätt att det är så han ska få uppmärksamhet, så jag bara ignorerar honom tills han lugnar ner sig.

Om du och din man tjaffsar om nåt, skulle du uppskatta om han ledde in dig på ditt rum och stängde (eller för all del lät dörren va öppen) och gick för att han inte gillade att du var svinförbannad.

Not so much va?

"Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser."

Jag börjar mer och mer undra om detta inte är en troll-tråd. OK om barnet ofta slåss eller skriker helt okontrollerat och riskerar att skada sig själv eller andra, kan jag förstå om man som förälder tar till "drastiska" åtgärder i ren desperation. (Fast då bör man nog kontakta Bup istället, om beteendet inte är övergående. Men det är en annan femma.)

Men vilken frisk förälder stänger in sin 2-3-åring på rummet för att h*n "inte lyssnar" och "inte vill klä på sig"???
Så är det ungefär varannan gång vi ska byta på våra barn eller klä på dem! Sällan länge, men några minuter i alla fall! Det är normalt!  Och vad gör man då? Jo, man tar ett bestämt tag om ungen (ej för hårt) och klär på dem ändå! Alternativt väntar en stund... Ibland skrattar de, ibland blir de arga / ledsna om man "tvingar" dem. Men man behöver inte "straffa" så små barn för en sån sak!!!

Sök hjälp? Det hon menar med straff är kanske inte att hon vill straffa, det kanske är hennes sätt att fråga om hur hon ska hantera när barnet beter sig våldsamt eller inte gör som man säger?
Ja det är en del av deras utveckling men är det ok att bete sig hur man vill för det? Får man säga fula saker? Får man skrika o bråka hur man vill föratt det äe en del i utvecklingen eller ska man få lära sig vart gränsen går?
jag tycker inte att det är fel att säga att man får gå in på sitt rum och lugna ner sig om man är helt vild men alla är ju olika. Du får det ju att låta som att TS är psykiskt sjuk och misshandlar sitt barn!
Det är sånna som dig som får andra föräldrar att må dåligt föratt du är så övertygad om att dina moralkakor är det rätta receptet.
Säg mig, Hur gör du själv med dina barn? Om din unge skriker i mataffären, tänker du då att ja men det är ju en del i utvecklingen så vråla på du. 
Vad ska man enligt dig göra om man har en väldigt envis unge som vägrar klä på sig på morgonen när man ska iväg? Berätta hur man gör istället föratt bara klanka ner på folk, statuera ett jävla exempel istället eller är du bara här föratt få vara jävlig? en del i din utveckling kanske..