Anonym (Undrar)

Äldre 3 Sep 11:48

348 svar

Bra straff på barn?

Hur ska man som förälder straffa en smått trotsig 2½åring?

Jag själv stänger in sonen på rummet. Är det rätt eller fel? Och hur länge kan man tvinga honom vara instängd?

Jag låter honom få vara där mellan 3-5 minuter innan han får komma ut igen. (Han gråter då oftast under hela tiden, men när han får komma ut igen så är han snäll och medgörlig)

Jag gör detta endast när han verkligen är jävlig mot mig! Och det händer sällan, för nu räcker det oftast med att säga att han åker in på rummet om han fortsätter.

Kan sonen få psykiska problem i framtiden om vi använder oss utav detta straff eller är det okej?

Hur straffar du ditt barn?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-09-03 13:30
Vad han gör när han är jävlig är att han vägrar lyssna, vägrar klä på sig ex. Springer iväg när jag ska ta på honom blöja osv. Så de gånger jag lagt in honom på rummet har varit då han blir riktigt uppbrusad och verkligen testar gränser.

Han lyssnar oftast men få gånger blir han helt omedgörlig. Han har inga problem med att städa efter sig om jag ber honom om det. Han kladdar inte med maten med flit. Han älskar att hjälpa till och att hämta saker om man ber honom. Han har slagit till mig ett par gånger, men genast bett om förlåtelse och kramat om, utan att jag egentligen behövt/hunnit säga till.

Så vad är då bästa sättet att visa att nu är gränsen nådd? Det är det jag vill ha svar på.
För nog förstår dom konsekvenser, och förstår att det finns gränser!?

Mad as snow

Äldre 3 Sep 20:43

#101

Omorfia skrev 2010-09-03 20:38:21 följande:

Om det är mitt restaurangexempel du kritiserar så ber jag dig att kolla mina inlägg för att veta var jag står i frågan. Att ta bort tallriken från ett barn som ätit färdigt och roar sig med att hälla ut drickan och spotta ut tugga efter tugga av den överblivna maten på golvet är inte ett straff. Det är en naturlig konsekvens av beteendet.

Att stänga in barn ensamma eller låta dem sitta på en skämsmatta eller förvägra dem mat är straff.

Jag pratar om det jag tycker är idiotiskt med att jämföra vuxna och barn, inte om att du tar bort ditt barns tallrik.

Ja, det är ett påhopp.

Linda1976

Äldre 3 Sep 20:46

#102

Ja, prata med bvc-personal eller gå en föräldrautbildning. För kallar man sitt barns naturliga testarbeteende för "jävligt" och stänger in barnet på rummet när det är litet (det är skillnad om det är en 10åring) - då anser jag att man behöver hjälp i sin föräldraroll - JA.

Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:46

#103

Linda1976 skrev 2010-09-03 20:41:04 följande:

Om du och din man tjaffsar om nåt, skulle du uppskatta om han ledde in dig på ditt rum och stängde (eller för all del lät dörren va öppen) och gick för att han inte gillade att du var svinförbannad.

Not so much va?

Nu hade jag inte använt den konsekvensen på ett tonårsbarn ens, det är en konsekvens man kan använda på små barn. Och nej, jag hade inte gillat det. Men guess what; konsekvenser är inte menade att vara roliga. Och det är vad jag vill att mitt barn ska lära sig. Att man kan inte bete sig hur som helst och förvänta sig att man alltid kan snacka bort det sen. Det ska finnas konsekvenser.

Gå till en högstadieskola en vecka och studera hur barnen beter sig. Kan det finnas ett samband mellan den dåliga attityden som många av dom uppvisar och dessa "mjuka metoder" som blivit så inne de senaste åren?

Comtesse

Äldre 3 Sep 20:48

#104

Omorfia skrev 2010-09-03 20:23:04 följande:

Men nu är du rolig igen. Det verkar vara en käpphäst det här med barnuppfostran för dig, så det kanske är svårt att läsa mina inlägg utan dina färgade glasögon som lägger till en massa trams mellan raderna jag skriver.

För att din jämförelse ska ha någon som helst relevans får du modifiera den något. Jag sitter alltså på restaurang och äter och när måltiden lider mot sitt slut så tar jag mitt vinglas och släpper det på golvet. Jag får ett nytt glas och påfyllning och tar tillfället i akt att släppa det nya glaset på golvet också. Efter det stoppar jag in en tugga av maten jag lämnat kvar på tallriken och spottar ut också denna på golvet bredvid mig. Sen gör jag om det ett par gånger till. Eftersom restaurangen inte vill ställa till med en scen så ser de till att bli av med mig lite diskret förmodligen. Skälla skulle de nog inte göra, men jag skulle definitivt inte kunna sitta kvar på restaurangen med det beteendet.

Mao liknr du ditt beteende med en tvåårings, jag antog att du var mognare och hade socialiserats mer än så, my bad.

Linda1976

Äldre 3 Sep 20:48

#105

Anonym (mia) skrev 2010-09-03 20:46:33 följande:

Nu hade jag inte använt den konsekvensen på ett tonårsbarn ens, det är en konsekvens man kan använda på små barn. Och nej, jag hade inte gillat det. Men guess what; konsekvenser är inte menade att vara roliga. Och det är vad jag vill att mitt barn ska lära sig. Att man kan inte bete sig hur som helst och förvänta sig att man alltid kan snacka bort det sen. Det ska finnas konsekvenser.

Gå till en högstadieskola en vecka och studera hur barnen beter sig. Kan det finnas ett samband mellan den dåliga attityden som många av dom uppvisar och dessa "mjuka metoder" som blivit så inne de senaste åren?

Kanske du skulle lära dig skillnaden på straff och konsekvens.

Min smak är mycket enkel - jag nöjer mig bara med det bästa.

ominte

Äldre 3 Sep 20:48

#106

Anonym (mia) skrev 2010-09-03 20:38:21 följande:

Jag blir riktigt förvånad över svaren i denna tråd. Jag tycker inte det är något fel på TS metod. Folk här inne reagerar som att hon begått värsta misshandeln av barnet. Jag skulle aldrig slå ett barn, men jag tror att det är viktigt att visa att det finns konsekvenser till negativa beteenden. Vissa beteenden kan man ignorera, men vissa måste man visa tydliga konsekvenser för. Jag jobbar med ungdomar, och dessa ungdomar har lärt sig en sak : Man kan göra vad man vill, den enda konsekvensen man får är att man pratar lite med förälder/personal sen. Inte direkt något som får barnet att sluta med sitt beteende. När jag ser hur dagens ungdomar beter sig så förstår jag mer varför det är så. Iallafall om man utgår från svaren i denna tråden. Och ja, jag vet att det är skillnad på en 2åring och ungdomar men man måste börja visa konsekvenser någongång.

Nu behöver man kanske inte stänga dörren till rummet, men jag hade också skickat in barnet på rummet. Vid den åldern räcker det kanske med 2min med öppen dörr. Efteråt hade jag frågat barnet om det förstår varför jag blev arg/ledsen och sedan frågat hur barnet tänkte. Att ha konsekvenser behöver inte betyda att man inte har en dialog samtidigt.

Jobbar du bara med undomar eller ungdomar med "problem"? Om det är de senare du pratar om kommer de antagligen får hårt socialt belastade hem med antagligen frånvarande föräldrar. En närvarande förälder som tar sig tid med barnet, lär barnet saker och förklarar alla konsekvenser av dess handlande samt ge uppmärksamhet, bekräfta barnets känslor och lever i ett hem där man respekterar varandra och där inte existerar problem kommer aldrig att riskera att hamna i en stituation som de du snackar om.

Att straffa barn är inget annat än osmakligt och så ickebegåvat att jag knappt har ord för det.

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:49

#107

Linda1976 skrev 2010-09-03 20:46:02 följande:

Ja, prata med bvc-personal eller gå en föräldrautbildning. För kallar man sitt barns naturliga testarbeteende för "jävligt" och stänger in barnet på rummet när det är litet (det är skillnad om det är en 10åring) - då anser jag att man behöver hjälp i sin föräldraroll - JA.

Tonåringar testar också gränser. Vad gör vi då? Det är också naturligt. Betyder det att vi ska tyst acceptera det? Är det inte vårt jobb att visa just var gränsen går, och att det finns konsekvenser när man går över gränsen?

Anonym (mia)

Äldre 3 Sep 20:49

#108

Linda1976 skrev 2010-09-03 20:48:39 följande:

Kanske du skulle lära dig skillnaden på straff och konsekvens.

Jag kallar inte detta för straff, jag kallar det konsekvens. Mitt barn vet på förhand vad konsekvensen blir vid ett visst beteende.

Mad as snow

Äldre 3 Sep 20:50

#109

Anonym (mia) skrev 2010-09-03 20:38:21 följande:

Jag blir riktigt förvånad över svaren i denna tråd. Jag tycker inte det är något fel på TS metod. Folk här inne reagerar som att hon begått värsta misshandeln av barnet. Jag skulle aldrig slå ett barn, men jag tror att det är viktigt att visa att det finns konsekvenser till negativa beteenden. Vissa beteenden kan man ignorera, men vissa måste man visa tydliga konsekvenser för. Jag jobbar med ungdomar, och dessa ungdomar har lärt sig en sak : Man kan göra vad man vill, den enda konsekvensen man får är att man pratar lite med förälder/personal sen. Inte direkt något som får barnet att sluta med sitt beteende. När jag ser hur dagens ungdomar beter sig så förstår jag mer varför det är så. Iallafall om man utgår från svaren i denna tråden. Och ja, jag vet att det är skillnad på en 2åring och ungdomar men man måste börja visa konsekvenser någongång.

Nu behöver man kanske inte stänga dörren till rummet, men jag hade också skickat in barnet på rummet. Vid den åldern räcker det kanske med 2min med öppen dörr. Efteråt hade jag frågat barnet om det förstår varför jag blev arg/ledsen och sedan frågat hur barnet tänkte. Att ha konsekvenser behöver inte betyda att man inte har en dialog samtidigt.

För egen del blir jag riktigt förvånad över människor som inte förstår att det är väldigt obehagligt för en 2-åring att bli förvisad från gemenskapen och lämnad ensam med sina känslor. Känslor som förmodligen är helt nya för detta lilla barn och som därmed tolkas som negativa och obehagliga för andra. Jag tror att man som förälder tjänar på att fundera ett extra varv över sitt eget beteende och sin egen del i situationen, innan man tar för givet att det är barnet som ska skickas iväg. Jag tror att det är bättre att vara med sitt barn i känslorna, att spegla känslorna och att sätta gränser på ett respektfullt sätt. Att skicka iväg sin 2-åring på rummet för att den beter sig som en 2-åring får mig att tappa hakan (nej, egentligen inte - för nu har jag stött på tillräckligt många föräldrar av den kalibern på FL att jag vant mig). Men att ens ha den här diskussionen med vuxna människor är obegripligt.

Ja, det är ett påhopp.

Mad as snow

Äldre 3 Sep 20:52

#110

ominte skrev 2010-09-03 20:48:39 följande:

Jobbar du bara med undomar eller ungdomar med "problem"? Om det är de senare du pratar om kommer de antagligen får hårt socialt belastade hem med antagligen frånvarande föräldrar. En närvarande förälder som tar sig tid med barnet, lär barnet saker och förklarar alla konsekvenser av dess handlande samt ge uppmärksamhet, bekräfta barnets känslor och lever i ett hem där man respekterar varandra och där inte existerar problem kommer aldrig att riskera att hamna i en stituation som de du snackar om.

Att straffa barn är inget annat än osmakligt och så ickebegåvat att jag knappt har ord för det.

Yes!

Ja, det är ett påhopp.

Bra straff på barn?

INNEHÅLL