Anonym (förbannad)

Äldre 29 Sep 13:03

213 svar

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

Anonym (been there)

Äldre 1 Oct 13:26

#191

smulpaj01 skrev 2010-10-01 11:49:35 följande:

Kunna? Du menar väl att dem inte vill laga makaroner och köttbullar själva?
För är dem 9 och 12 så kan dem laga den maten själva.

Det kan iaf mina barn som är i samma ålder.

Varför skulle dem få övervikt och andra problem av makaroner och köttbullar? Själv är jag och mina syskon nästintill uppvuxna med sån mat och ingen av oss har någonsin varit överviktig.

I vuxen ålder äter vi dock det mesta, både jag och mina syskon.

Vågade inte skriva att de inte vill, för jag trodde att jag skulle få hugg på att 9 och 12-åringar inte alls ska laga mat själva... Men, visst, varken vill, orkar eller kan... Lata, oengagerade och gnälliga.

Ang. övervikten så har den ena varit hos dietist i några/något år pga av övervikt, utan resultat eftersom föräldrarna låter barnet äta det han vill. Den yngre börjar få problem med vikten nu.

Ni som anser att vi bonusföräldrar har fel, som säger att det inte är vårt ansvar, vill jag svara:
Vi har FÖRSÖKT! Men när bioföräldrarna inte vågar ta i diskussionen ang. mat för att inte vara boven i dramat, kan inte det ansvaret läggas på bonusföräldrarna, för de är ju redan "boven". Jag kan inte krångla med maten och försöka få dem att äta bra, när inte deras egna föräldrar tar den fighten. Då blir jag ännu mera "bitch". Om de är så att de tycker lite, lite bättre om mig om jag ger dem pizza så fine, för det är så de kör med sina egna föräldrar.

Jag och maken har gemensamma barn och där blir det defintivt andra bullar kan jag lova! Ät eller svält!

CombatLover

Äldre 1 Oct 13:56

#192

Har inte läst mer än TS.

Har också bonusbarn (9, 11 & 13) som är kinkiga som fan med maten, särskilt hon på 9 och han på 11, den på 13 äter allt. Vi lagar en rätt och den äter man. Kan inte stå och laga fyra olika rätter, en till mig och sambon och sedan en var till ungarna, inte hållbart. Så en rätt och det äter man, that's it.

Och nu har gnället om mat börjat avta och barnen äter. Nu har jag börjat få höra kommentarer att jag gör världens godaste mat istället. Vinden har vänt.

Anonym (Pia)

Äldre 1 Oct 14:56

#193

Anonym (been there) skrev 2010-10-01 13:26:16 följande:

Vågade inte skriva att de inte vill, för jag trodde att jag skulle få hugg på att 9 och 12-åringar inte alls ska laga mat själva... Men, visst, varken vill, orkar eller kan... Lata, oengagerade och gnälliga.

Ang. övervikten så har den ena varit hos dietist i några/något år pga av övervikt, utan resultat eftersom föräldrarna låter barnet äta det han vill. Den yngre börjar få problem med vikten nu.

Ni som anser att vi bonusföräldrar har fel, som säger att det inte är vårt ansvar, vill jag svara:
Vi har FÖRSÖKT! Men när bioföräldrarna inte vågar ta i diskussionen ang. mat för att inte vara boven i dramat, kan inte det ansvaret läggas på bonusföräldrarna, för de är ju redan "boven". Jag kan inte krångla med maten och försöka få dem att äta bra, när inte deras egna föräldrar tar den fighten. Då blir jag ännu mera "bitch". Om de är så att de tycker lite, lite bättre om mig om jag ger dem pizza så fine, för det är så de kör med sina egna föräldrar.

Jag och maken har gemensamma barn och där blir det defintivt andra bullar kan jag lova! Ät eller svält!

Jag menar inget negativt med att bonusföräldern inte ska behöva ta ansvar. Tvärtom.

Om man läser ts inlägg så framgår det att pappan anser att dottern ska få välja mat varje dag. Det innebär att om ts skulle ta striden om maten så har hon två motståndare i sitt hem, både dottern och pappan. Dvs ts och hennes sambo kommer att bråka om dotterns matvanor och eftersom sambon är biologisk pappa så kommer han att ha sista ordet. Det spelar alltså ingen roll om ts har goda intentioner eller om hon faktiskt har rätt i att dottern borde smaka på all sorts mat, det enda som händer är att hon blir osams med sin sambo.

Min slutsats blir alltså att hon för sin egen skull ska skita i problemet. Gå ut ur köket och låta pappan stå där och laga köttbullar och snabbmakaroner varje dag. Varför ska ts anstränga sig med matlagning eller uppfostran när hennes sambo ändå aldrig kommer att stå på hennes sida?

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 15:44

#194

svirvel skrev 2010-10-01 11:02:37 följande:

Jag säger samma som någon ovan redan skrev: Prata med flickan! Hon är ju 11 år. Hon är definitivt kapabel till en diskussion. Inte en diskussion där man förklarar åt henne hur det måste vara - utan en diskussion där hon själv får delta med lösningen.

Kanske ni kan läsa innehållsförteckningen till mamma-scans köttbullar och rulla hemgjorda köttbullar tillsammans??
Kanske ni kan fundera på vad snabbmakaroner eg är... o testa färskpasta. Låt henne vara med och planera maten och tillreda den. Ibland gör ni precis den mat hon vill ha, en dag kanske pappan får bestämma och en dag bestämmer bara du... de övriga dagarna funderar ni om tillsammans.

Eftersom hon äter hos farmor och farfar så "vet" hon ju helt klart hur det ska gå till.

Jag är själv skilsmässobarn - det är inte en situation man valt själv - så det blir faktikst viktigt att få vara med och bestämma/ välja sådana saker man kan (t.ex. vad man sätter i munnen, vilka kläder osv.). Jag menar ändå inte att det är bra att alltid få sin vilja igenom - men man behöver få engagera sig och känna att ens åsikter efterfrågas och tas i beaktande.

Lycka till!

Jättebra tips här, tack! Har testat denna diskussion med innehållsförtekningen på min sambo tidigare och vi blev så himla osams. Han menar att det är bättre att flickan äter onyttigt än att hon inte äter alls och det i sak är ju sant. Men hade hon inte alternativet att bara äta det onyttiga så tror jag att hon hade ätit av det andra också. Nu menar jag inte att man ska utrota snabbmakaroner och mamma scans, utan variera kosten lite mer. Hans argument är att flickan inte är tjock utan att hon är smal, på gränsen till för smal vilket jag anser vara ett uselt argument, vilket tom kan tyda på att hon faktiskt inte får den näring hon behöver av maten hon äter idag.
Hur som helst, kommer jag prata med sambon, skulle gjort det igår kväll men saker kom emellan så det får bli ikväll istället och höra om mina tips härifrån får gehör. Alltså att hon får hjälpa till att utforma menyn i viss utsträckning och även hjälpa till vid matlagningen. Är hon med och tar besluten blir det svårare för henne att senare kritisera dem (maten i detta fallet).

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 15:46

#195

CombatLover skrev 2010-10-01 13:56:42 följande:

Har inte läst mer än TS.

Har också bonusbarn (9, 11 & 13) som är kinkiga som fan med maten, särskilt hon på 9 och han på 11, den på 13 äter allt. Vi lagar en rätt och den äter man. Kan inte stå och laga fyra olika rätter, en till mig och sambon och sedan en var till ungarna, inte hållbart. Så en rätt och det äter man, that's it.

Och nu har gnället om mat börjat avta och barnen äter. Nu har jag börjat få höra kommentarer att jag gör världens godaste mat istället. Vinden har vänt.

Grattis!!!

Vi kommer förhoppningsvis också vara där snart

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 15:51

#196

Anonym (been there) skrev 2010-10-01 13:26:16 följande:

Vågade inte skriva att de inte vill, för jag trodde att jag skulle få hugg på att 9 och 12-åringar inte alls ska laga mat själva... Men, visst, varken vill, orkar eller kan... Lata, oengagerade och gnälliga.

Ang. övervikten så har den ena varit hos dietist i några/något år pga av övervikt, utan resultat eftersom föräldrarna låter barnet äta det han vill. Den yngre börjar få problem med vikten nu.

Ni som anser att vi bonusföräldrar har fel, som säger att det inte är vårt ansvar, vill jag svara:
Vi har FÖRSÖKT! Men när bioföräldrarna inte vågar ta i diskussionen ang. mat för att inte vara boven i dramat, kan inte det ansvaret läggas på bonusföräldrarna, för de är ju redan "boven". Jag kan inte krångla med maten och försöka få dem att äta bra, när inte deras egna föräldrar tar den fighten. Då blir jag ännu mera "bitch". Om de är så att de tycker lite, lite bättre om mig om jag ger dem pizza så fine, för det är så de kör med sina egna föräldrar.

Jag och maken har gemensamma barn och där blir det defintivt andra bullar kan jag lova! Ät eller svält!

Tyvärr så är det skönt att höra att man inte är själv, men hoppas det löser sig för er! Problemet är ju att man som bonusförälder (som redan har betydligt mindre mandat) kommer in i ett redan förstört matföhållande, att börja styra och ställa och få barnet som är van att få som hon vill och som inte förstår sitt eget bästa, att äta nyttigt, är tamejtusan inte det lättaste.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 16:10

#197

elonnor skrev 2010-10-01 10:51:42 följande:

Har i snart 6 månader varit bonusmamma åt tre barn och i början kom alltid kommentaren: Jag tycker inte om...
Mitt svar är alltid och kommer alltid vara. "BRA mer mat åt oss andra", och vi erbjuder inte något annat.
De får gå från bordet och vara hungriga. Idag smakar de alltid (ibland 1 ärta) men smakar åtminstone och många gånger pratar vi bort en stund och vips har det mesta slunkit ner. Vet inte om detta funkar för alla. Men hos oss har det funkat. Men jag har en bra kontakt med både barnens mamma och pappa. Så de vet också att de inte får något medhåll där.

Skönt att det blivit bättre hos er! Förutsättningen för att din metod ska fungera är ju givetvis att pappan är med på det, annars är det ett ovinnbart krig. I mitt fall så ger pappan hellre med sig och lagar fler rätter. Curlingpappa som lider av ständigt dåligt samvete och försöker kompensera på det här sättet.

Glimma76

Äldre 1 Oct 16:27

#198

Jag tydker att man som förälder, eller styvförälder, ska servera näringsrik och varierad kost.

Sen får barnen äta eller svälta bäst de vill. Givetvis behöver man ju itne laga det enda som barnet inte gillar, med ditt bonusbarn tycker ju inte om någon ordentlig mat. Jag tycker inte att du gör henne någon tjänst genom att servera henne skit varje dag.
Så fortsätt du att laga varierad och nyttig mat, så får hon väl lägga sig hungrig då istället. Det är inte så trevligt, så jag kan tänka mig att hon börjar äta efter några gånger om du sätter hårt mot hårt.

sextiotalist

Äldre 1 Oct 16:38

#199

LillTussa skrev 2010-10-01 10:41:43 följande:

Inte läst alla inlägg men vi är uppfostrade såhär och uppfostrar mina barn såhär:

Man äter det som bjuds!

Vill man inte äta, ja då får man låta bli. inget mer med det, men det lagas inte flera rätter åt var och en. Finns inget barn i sverige som svält ihjäl sig själv för att man inte tycker om maten.

Jodå, det finns visst barn som svälter i Sverige, de kanske inte svälter ihjäl, men ätstörningar har gått ner i åldrarna.
Jadu, det är lätt att ha principer, eftersom jag är en matvägrare (började redan på BB enligt min mamma) så vet jag hur det är att ha föräldrar med dessa principer. De lyckades aldrig att få mig äta vissa rätter, trots att de försökte med din princip under hela min uppväxt. Både min syster och jag har rätter som vi bara inte äter, pga tvång hemifrån (och då inte alls samma rätter, de jag avskyr tycker hon om och tvärtom).
Ja, jag hade nog kunnat svälta mig själv om de hade behövts, för jag minns att jag kunde sakna hungerskänslor i flera dagar, speciellt efter ett rejält bråk.
Nu är vi en familj som består av tre kräsna personer och det finns inte i min värld att jag skulle tvinga mitt barn att äta något han inte tycker om, alternativet inte äta alls, här får alla mat, och det kan mycket väl fixas en rätt till var och en ibland, eftersom ingen av oss vuxna äter något vi inte tycker om. Jodå, det har hänt att jag vid en bjudning inte ätit någonting alls, jag kan inte ens artighetsäta vissa saker, för jag får inte in det i min mun bara.
Så hemma hos oss ser vi till så att alla kan äta maten och annars så lagas det någon annan rätt. Men, är det sådant som jag vet att mitt barn äter, att han bara inte känner för det, då är det en helt annan sak (fast då får han fixa alternativet, nudlar eller omelett brukar det bli)
Ingen av oss är överviktiga (skulle vara sambon, men han skyller det på min goda mat), sk skräpmat äts sällen, mamma scan och makaroner uppskattas endast av sambon. Ingen av oss äter godis eller chips istället för mat.
När jag växte så lovade jag mig själv att mina eventuellt framtida barn aldrig skall bli itvingade mat och aldrig skulle bli utan mat pga principer.
Min sambos barn var också extremt kräsna, och där hade vi samma princip hemma, vi lagade mat som de tyckte om, de var ju ändå här varannan helg, varför måste man ha principer då?

svirvel

Äldre 1 Oct 20:47

#200

Anonym (förbannad) skrev 2010-10-01 15:44:32 följande:

Jättebra tips här, tack! Har testat denna diskussion med innehållsförtekningen på min sambo tidigare och vi blev så himla osams. Han menar att det är bättre att flickan äter onyttigt än att hon inte äter alls och det i sak är ju sant. Men hade hon inte alternativet att bara äta det onyttiga så tror jag att hon hade ätit av det andra också. Nu menar jag inte att man ska utrota snabbmakaroner och mamma scans, utan variera kosten lite mer. Hans argument är att flickan inte är tjock utan att hon är smal, på gränsen till för smal vilket jag anser vara ett uselt argument, vilket tom kan tyda på att hon faktiskt inte får den näring hon behöver av maten hon äter idag.
Hur som helst, kommer jag prata med sambon, skulle gjort det igår kväll men saker kom emellan så det får bli ikväll istället och höra om mina tips härifrån får gehör. Alltså att hon får hjälpa till att utforma menyn i viss utsträckning och även hjälpa till vid matlagningen. Är hon med och tar besluten blir det svårare för henne att senare kritisera dem (maten i detta fallet).

tack för det

Nu ska jag ännu förtydliga mig och skriva ut att jag alltså menar att ni läser innehållsförteckningen tillsammans med tjejen. Om mamma-scans är kryddade med t.ex. lök, paprika och svartpeppar osv. så kryddar ni era köttbullar med samma kryddor. För det är ju det hon gillar

Låt henne gärna krydda själv! Det värsta som händer är att de blir smaklösa (då saltar man till lite i ät-skedet) eller så blir det för stora mängder krydda, då skrattar man tillsammans och dricker flera glas mjölk på varje "bullbit".

Om du bara på något vis kan så tycker jag du helt ska glömma nyttig-onyttig diskussionen för en tid. Förhoppningsvis äter hon bra mat i skolan och hemma hos sin mamma (eller inte?). Om det då blir lite ensidigt hos er, så klarar hon sig nog en tid till.
Detta alltså ifall ni lyckas komma på redan något ni tycker är roligt att äta och göra tillsammans

Fast ni då skulle äta just det flera gånger den veckan hon är hos er, så är det ju ingen panik.

Och det måste jag ännu få säga (ja, det brukar bli långt) att du inte ska ta hennes matvägran personligt!! Skulle hon äta "din typ av mat" ifall hennes pappa gör maten? Eller ska hon ändå ha det hon bestämmer sig för? Åtm fick jag den uppfattningen att din sambo gör just 'hennes' mat till henne han också.

...Ja, det brukar bli långa inlägg.

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

INNEHÅLL