• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • stormfågel
    Suneboll skrev 2010-09-30 12:10:23 följande:
    Äntligen ett riktigt vettigt inlägg :=)))))))))))))))
    Tack, tack.
    Suneboll skrev 2010-09-30 12:08:27 följande:
    INTE! De äter inte om de så får svälta det är ju det som är problemet....och det handlar inte om att var bortskämd.

    Nä man blir inte kränkt om man inte får bestämma maten, men man blir kränkt om man blir tvingad att göra ngt man inte vill, dvs att äta mat som man inte vill äta.
    Jag håller med dig att barn kan bli kränkta av att tvingas  att äta. Och hur skulle man liksom ens bära sig år. Ska man hålla i 11-åringen och pressa in maten i munnen.

    Självklart kan/ska man sluta laga en massa extrarätter. Men det är ju inte där problemet sitter.

    Vad säger flickan själv när du TS eller pappan tar upp det lugnt och sansat i lugn situation? Kan hon själv ge något förslag på lösnig?

    Kan ni kompromissa (ni har ingen stark curry i maten och hon lovar att försöka äta lax, men slipper strömming? - t.ex.) Försök få henne att se att ni tycker att hennes åsikter är viktiga. Då gissar i alla fall att ni har lärt henne något om respekt och att hon vill vara lite trevligare i matsammanhang såsmåningom.
  • Kinya

    Kan du inte få med henne att laga maten med dig? En 11-åring kan ju tycka att det är rätt kul att laga mat. Om hon är med och lagar maten så är det nog svårare att säga att det är äckligt.

  • stormfågel
    satakatse skrev 2010-09-30 12:29:15 följande:
    MIna barn kör med perioder av att ALLT ÄR ÄCKLIGT och det fenomenet har något okänt ursprung och det sker i båda hemmen (hos mamma och pappa) periodvis. Och mat som har varit gott blir plötsligt äckligt, och det är ett "bara för att" betende utan någon speciell vettig orsak kan börja i så enkelt så som att de slipper äta en maträtt som faktiskt är äcklig enligt dem och den får iden att "JAG KAN HA JULAFTON VARJE DAG PÅ BORDET".. Och jag tror absolut att ts har försökt prata normalt med ungen..

    Hon kör med att styvmammansmat är äckligt oavsett vad det handlar om, och ts har skrivit att de har god kontakt för övrigt... Så det är nog inte något större fel i kommunikation där utan att det är mer av att ungen har snöat in sig i något och varför får inte styvmammor köra med lite okjysta metoder för att få fram en påäng... För alla gånger funkar inte resonemang och fin komunikaton när ungen är insnöad på en linje till den grad att hon har skygglappar och selektiv hörsel...

    Och nej, det är ingen fel på ungen... fullkomligt normal unge med alla dess friskhetnstecken där barn spelar ut föräldar och andra vuxna om de får chansen... framförallt sklilsmässobarn får denna unika läge och kör stenhårt på den linjen om de får chansen...

    Lite kyclig på bordet med  valmöjlighet till mickrade köttbullar och makaroner som man har micka i tre dagar ger nog resultat...
    Jag menar inte att de har "komunikationsproblem" i stort . Men flickan är ju ganska stor, 11 år, och borde väl rimligen i ett lugnt och sansat läge kunna resonera kring maten?

    Såklart att hon har "snöat in" på det, men hon (flickan) kan väl inte heller tycka att det är så trevligt att ha konflikter runt maten varje dag.

    Mina barn (som är mycket yngre) har också haft olika matperioder och är inga exemplarungar på det området. Men det jag menar är att när har fatnat i ett sånt låst läge omkring maten så tror jag att det är bättre att prata och kompromissa om det än spela en teater med grillad kyckling och ha konflikter föräldrarna emellan om vem som ska laga/äta olika sorts mat.
  • akaa
    Anonym (Pia) skrev 2010-09-29 18:30:09 följande:
    Min systerson som är 5 år brukar säga "Jag är inte så förtjust i den här maten". Det är så himla gulligt så man kan inte bli arg.
    Min dotter är också 5 år och hon säger "Den här maten föll mig inte riktigt i smaken."
  • Zimlis
    Kinya skrev 2010-09-30 12:39:45 följande:
    Kan du inte få med henne att laga maten med dig? En 11-åring kan ju tycka att det är rätt kul att laga mat. Om hon är med och lagar maten så är det nog svårare att säga att det är äckligt.
    Bra tips och om inte annat så lär man ju faktiskt sej under tiden.

    --------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

    Det jag reagerar mest på är hennes fenomenalt störtlöjliga beteende. Kommer hon undan med att spotta ut maten och säga att det är äckligt??
    Det kan jag liksom inte förstå - det är ju inget litet trotsbarn på 2½.

    Du har ju ändå bra kontakt med henne i övrigt, så det borde ju gå att prata med henne om just matsituationen.
    Charm är att få svaret ja utan att ha ställt någon bestämd fråga.
  • puss

    det är väl inte dyrare att laga två sorters mat? att lagaen portion snabbmakaroner kostar inget alls. du ska inte gnälla över ekonomin.

    däremot, äterhon inte kan hon vara utan mat. eller laga egen.


    det är tammefan roligt nästan jämt
  • 071001

    Eftersom jag som barn var fruktansvärt kräsen och inte ens smakade på mat innan jag dissade den som äcklig och kom undan med det hemma kommer jag aldrig att låta mitt barn hålla på så eller laga annan mat åt henne. Tycker det är tramsigt och dumt av din sambo att låta dottern hållas. Inget bra kommer utav det.

  • puss

    här kommer ett seriöst inlägg:

    ok, trist att ni bråkar om mat. trist att du tar det personligt. det kan hända att ungen lägger fram det personligt, "du är oduglig och det visar jag genom att tycka att din mat är äcklig", men det betydet inte att du ts måste TA det personligt. du kan tolka det som exakt vad hon säger; nämligen att hon inte gillar maten.
    att du gör det till en kostnadsfråga visar vart din ribba för samarbetsvilja ligger.
    dyrt att laga lite snabbisar? inte alls, särskilt som ni spar in en porion av den andra maten, som troligtvis är dyrare.
    jobbigt att laga snabbisar? inte alls. om inte annat kan du laga fem portiner, så kan hon värma dom i micron, eller laga själv.

    tycker det är sorgligt att du låter detta sabba er relation.


    det är tammefan roligt nästan jämt
  • Topdog

    TS, kan ni inte försöka laga mat du och hon? Göra det till en mysig stund då ni hjälps åt och pratar lite om dagen, hennes fritidsintressen, kompisar och skolan. Berätta om grejer som hände när du var i hennes ålder, pinsamma grejer, roliga grejer och hemska saker. Låt henne välja nån rtt ur en kok bok och så fixar ni det tillsammans.

  • Anonym (förbannad)
    puss skrev 2010-09-30 14:16:06 följande:
    här kommer ett seriöst inlägg:

    ok, trist att ni bråkar om mat. trist att du tar det personligt. det kan hända att ungen lägger fram det personligt, "du är oduglig och det visar jag genom att tycka att din mat är äcklig", men det betydet inte att du ts måste TA det personligt. du kan tolka det som exakt vad hon säger; nämligen att hon inte gillar maten.
    att du gör det till en kostnadsfråga visar vart din ribba för samarbetsvilja ligger.
    dyrt att laga lite snabbisar? inte alls, särskilt som ni spar in en porion av den andra maten, som troligtvis är dyrare.
    jobbigt att laga snabbisar? inte alls. om inte annat kan du laga fem portiner, så kan hon värma dom i micron, eller laga själv.

    tycker det är sorgligt att du låter detta sabba er relation.
    Fast jag är inte alls inne på din linje. JAG kommer inte stå och koka snabbmakaroner varje dag för att det ska bli lugnt i stugan, inte en chans. Särskilt när jag är rätt övertygad om att pudelns kärna inte sitter i maten, utan något annat underliggande. Antingen så får jag ta ett rejält snack med henne för att reda ut vad det egentligen handlar om, eller så får hon vara med och laga maten tillsammans med mig eller kanske ibland själv, vilket borde lösa attitydproblemet, men frågan är om det löser det underliggande problemet vilket jag mer tror handlar om en slags makt eller protestbeteende. Genom att låta henne vara med och laga maten själv, tar jag som någon skrev, vapnet ur hennes hand, och hon kan till och med känna att det blir riktat mot henne själv.
    Och nej, det är faktiskt inte jag som sabbar vår relation, för att jag inte låter mig hunsas, eller köras med, det är pappan som låter dottern göra det. Man uppför sig inte så när man är 11 år oavsett om man gillar maten eller inte. Det finns barn som är hälften så gamla som kan uttrycka sig mer finkänsligt. Men som sagt tror jag inte det handlar så mycket om maten, och är det så att det handlar om just maten, så får det bli mammans och pappans problem att utreda det. Jag studerar på heltid och har kvällarna fulla med studier och andra aktiviteter, än att hålla på och tramsa med unge om mat, laga dubbla rätter hit och dit.
Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!