• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • stormfågel

    Jag tror som nån skrev innan att det inte alls handlar om maten. Jag tror inte att det är en fråga om mat och uppfostran överhuvudtaget utan snarare ett rop på uppmärksamhet av något slag. Jag menar inte alls att hon får för lite uppmärksamhet men hon kanske "vill ha pappa för sig själv" och har kommit på ett sätt som fungerar. Pappa måste helt enkelt ge henne extra uppmärksamhet.

    Jag tror faktiskt att det hela bara blir värre om du spelar upp scener med grillad kyckling och annat och snarare tänker på hur du skulle gjort om det var ditt eget barn.

    Skulle det vara mitt barn skulle jag i alla fall försöka få till nån slags dialog, och inte precis när det är matdags. Typ ta en promenad i skogen och så fråga rent ut "Du det här med maten, jag tycker att det är ett stort problem och jag blir så leden när du säger att allt jag gör är äckligt. Kan vi lösa det på något sätt tror du?".

    Då tror jag att du kan vinna många poäng i både den här striden och i kommande tonårsstrider.

    Men jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt för dig!

  • Anonym (Förbannad Tupp)
    satakatse skrev 2010-09-30 11:42:29 följande:
    Jattekuuul NOT.. och barnen ska lära sig att det är olika regler i olika hem... MIna försöker tappert mellan varen med att "Men hos pappa får vi.." och mitt svar är "Vi är INTE hos pappa" och när pappan har ringt och rådfråga mig om detta betende när han får höra att "Men hos mamma får vi.." Så han ger svaret "Vi är INTE hos mamma"...

    Vill och får barnen leva på mackor hos mamma, fine, mammas regler, mamma är inte hemma hos er.. ELLER????

    Nej tack gode gud bor inte mamman hos oss. Men hon och min sambo har bråkat om det här med att ha mackor med sig till skolan så nu har han mackor med sig till skolan när han är hos oss oxå. Jag vägrar dock att göra mackorna och att lägga ner dem i väskan. Har inte hans pappa gjort det får han vara utan. Vad hände med att ha en frukt med sig till skolan?

  • Suneboll
    Jenny1 skrev 2010-09-30 11:09:41 följande:
    Hur gammal är din son?
    Nu är han 5.5 år
  • Suneboll
    Anonym (Snorungar) skrev 2010-09-30 11:04:45 följande:
    Larvigt!! Det handlar om att ungar som vägrar äta är bortskämda och vana att få som de vill. Låt dem gå utan mat ett tag, så äter de nog sen. Menar du att om ungen inte får bestämma maträtterna så blir hon kränkt?? Herregud..Ska man införa samma i skolan tycker du, att ungarna ska få den mat de vill ha där också?
    INTE! De äter inte om de så får svälta det är ju det som är problemet....och det handlar inte om att var bortskämd.

    Nä man blir inte kränkt om man inte får bestämma maten, men man blir kränkt om man blir tvingad att göra ngt man inte vill, dvs att äta mat som man inte vill äta.
  • Suneboll
    stormfågel skrev 2010-09-30 11:56:44 följande:
    Jag tror som nån skrev innan att det inte alls handlar om maten. Jag tror inte att det är en fråga om mat och uppfostran överhuvudtaget utan snarare ett rop på uppmärksamhet av något slag. Jag menar inte alls att hon får för lite uppmärksamhet men hon kanske "vill ha pappa för sig själv" och har kommit på ett sätt som fungerar. Pappa måste helt enkelt ge henne extra uppmärksamhet.

    Jag tror faktiskt att det hela bara blir värre om du spelar upp scener med grillad kyckling och annat och snarare tänker på hur du skulle gjort om det var ditt eget barn.

    Skulle det vara mitt barn skulle jag i alla fall försöka få till nån slags dialog, och inte precis när det är matdags. Typ ta en promenad i skogen och så fråga rent ut "Du det här med maten, jag tycker att det är ett stort problem och jag blir så leden när du säger att allt jag gör är äckligt. Kan vi lösa det på något sätt tror du?".

    Då tror jag att du kan vinna många poäng i både den här striden och i kommande tonårsstrider.

    Men jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt för dig!
    Äntligen ett riktigt vettigt inlägg :=)))))))))))))))
  • Anonym (been there)

    TS:


    Så har jag haft det i fem år med två barn (men speciellt den äldsta). Thank God att vi bara har dem varannan helg för jag blir tokig av detta beteende. Nu har de samma problem hos sin mamma och min analys av det hela är att "skiljsmässobarn" lätt kommer undan med detta beteende, då ingen förälder vill ta fighten och vara den "onda" som tvingar sina stackars barn att äta saker som de inte tycker om. Att sedan beteendet spårar ur, de inte lär sig normalt hyfs och dessutom är överviktiga verkar ha mindre betydelse i sammanhanget...

  • Git

    Här hemma lagar vi en midda. Thats it! ät det du tycker om, eller låt bli att äta! Det finns ju alltid något man kan få i sig, och man ska smaka allt. 

  • Anonym

    Jag tror inte heller att det handlar om maten i det här fallet. Men med både bio- och bonusbarn har jag gjort såhär: var och en fick välja EN maträtt som han/hon absolut inte ville äta. Då tillagades inte den rätten någonsin.  Det funkade faktiskt riktigt bra.

  • satakatse
    stormfågel skrev 2010-09-30 11:56:44 följande:
    Jag tror som nån skrev innan att det inte alls handlar om maten. Jag tror inte att det är en fråga om mat och uppfostran överhuvudtaget utan snarare ett rop på uppmärksamhet av något slag. Jag menar inte alls att hon får för lite uppmärksamhet men hon kanske "vill ha pappa för sig själv" och har kommit på ett sätt som fungerar. Pappa måste helt enkelt ge henne extra uppmärksamhet.

    Jag tror faktiskt att det hela bara blir värre om du spelar upp scener med grillad kyckling och annat och snarare tänker på hur du skulle gjort om det var ditt eget barn.

    Skulle det vara mitt barn skulle jag i alla fall försöka få till nån slags dialog, och inte precis när det är matdags. Typ ta en promenad i skogen och så fråga rent ut "Du det här med maten, jag tycker att det är ett stort problem och jag blir så leden när du säger att allt jag gör är äckligt. Kan vi lösa det på något sätt tror du?".

    Då tror jag att du kan vinna många poäng i både den här striden och i kommande tonårsstrider.

    Men jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt för dig!
    MIna barn kör med perioder av att ALLT ÄR ÄCKLIGT och det fenomenet har något okänt ursprung och det sker i båda hemmen (hos mamma och pappa) periodvis. Och mat som har varit gott blir plötsligt äckligt, och det är ett "bara för att" betende utan någon speciell vettig orsak kan börja i så enkelt så som att de slipper äta en maträtt som faktiskt är äcklig enligt dem och den får iden att "JAG KAN HA JULAFTON VARJE DAG PÅ BORDET".. Och jag tror absolut att ts har försökt prata normalt med ungen..

    Hon kör med att styvmammansmat är äckligt oavsett vad det handlar om, och ts har skrivit att de har god kontakt för övrigt... Så det är nog inte något större fel i kommunikation där utan att det är mer av att ungen har snöat in sig i något och varför får inte styvmammor köra med lite okjysta metoder för att få fram en påäng... För alla gånger funkar inte resonemang och fin komunikaton när ungen är insnöad på en linje till den grad att hon har skygglappar och selektiv hörsel...

    Och nej, det är ingen fel på ungen... fullkomligt normal unge med alla dess friskhetnstecken där barn spelar ut föräldar och andra vuxna om de får chansen... framförallt sklilsmässobarn får denna unika läge och kör stenhårt på den linjen om de får chansen...

    Lite kyclig på bordet med  valmöjlighet till mickrade köttbullar och makaroner som man har micka i tre dagar ger nog resultat...
  • Modesty Blaise

    Jag hade accepterat att barnen (efter att ha smakat) inte tyckt om det jag lagat. Däremot hade jag inte accepterat att få höra det i termer som beskrivs av TS. För mig är det helt avgörande hur saker framförs. Och alla barn som vistas i vårt hem (biobarn, bonusbarn och kompisar) har fått lära sig hur man tilltalar andra människor på ett sätt som vare sig är kränkande eller respektlöst. 

    Matproblemet i sig hade jag löst genom att laga mat tillsammans med barnet.  

Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!