• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • Alessia

    Låt den tjuriga elvaåringen svälta då! Säg med ett soligt leende och ljuvt tonfall "att det var tråkigt att maten inte smakar dig. Du kanske kan laga till något själv?"  Och kommentera inte det  hela vidare
    . Tjata inte, prata inte om det, nonchalera det. Flickan lär inte svälta ihjäl.....

  • Anonym (förkyld)

    TS - får faktiskt ge pappan lite kred i allt - förkylningen behöver faktiskt inte bara vara maten. Då skulle ju en del ungar under 5 också alltid vara förkylda (där snackar vi om att de definitvit kan vara matvägare )

    Menar bara att det kan faktiskt ligga annan bakomvarande orsak också. Allergi eller något som sitter rent allmänt "i näsan" så att säga. Däremot kanske du skulle be din sambo att ta henne till någon läkare om hon är konstant förkyld.

    Men som sagt var, det är ju lite OT i ditt matdilemma med dottern. Lycka till med allt!

  • Anonym
    Dizzykitty skrev 2010-09-29 20:56:33 följande:
    Skulle aldrig hålla på att fjanta med ett så pass gammalt barn!Passar det inte skulle hon få vara utan mat.Svårare är det inte.Lagade själv olika maträtter för min dotter åt bara vissa saker.Och eftersom hon är så smal så var jag nojig när hon var mindre.Nu är hon snart fem och hon ska smaka på maten iaf.Och vill hon inte ha får hon vänta till nästa mål.Sen tycker jag inte att man ska behöva gilla allt för det gör ingen.Men man gör dom ingen tjänst genom att låta dom slippa smaka vissa saker.Hur ska dom då lära sig att dom gillar annat än pannkaka och korv?
    Du har inte barn i den åldern va?
    Det är lätt att snacka innan man vet vad man pratar om.
  • Anna undrar

    Du får många bra råd, så här skulle jag göra:
    Laga mat som vanligt. Alla ska äta samtidigt. Man frågar dottern en halvtimma innan om hon vill ha samma som alla andra äter. Om dottern inte vill ha den maten så är hon gammal nog att själv koka makaroner och steka  köttbullar. Hon är också gammal nog att ta fram och ta bort samt diska det hon använt, slevar, kastrull, stekpanna.

    På så sätt får dottern exakt den mat hon vill ha. Du visar respekt genom att låta henne bestämma. Du slipper vara tråkig vuxen som säger tråkiga saker om att man måste smaka osv. Dottern får det precis som hon vill ha det. Med det lilla tillägget att hon själv får göra allt. Det kommer ganska snart leda till att dottern utan knot äter samma som ni, inte sjutton kommer hon orka laga mat och diska varje dag.
    Dessutom kan hon med värdigheten i behåll börja äta samma mat, ingen strid som hon behöver förlora, utan hon väljer själv.

    Ja, jag vet exakt vad jag talar om. =)

  • Anonym
    Anonym (curling) skrev 2010-09-29 19:32:50 följande:
    Vanor från sin mamma? Låter som pappan inte är helt oskyldig!!! Bara att han slänger maten för att färsen är på och inte vid sidan om... jag hade blivit superarg om jag sett nåt sånt!
    Nja, hon träffar mycket sällan sin pappa och hon bor permanent hos sin mamma så jag tycker nog matvanorna kommer därifrån. Pappan har försökt men gör det klassiska misstaget och är rädd att hon inte vill vara hos honom.
  • Anonym
    Anonym (Pia) skrev 2010-09-29 19:34:11 följande:
    Och vanorna skulle inte kunna komma från pappan? Han har ju uppenbarligen låtit henne äta sin favoritmat hela tiden plus godis varje dag. Eller är det mamman som åkt hem till pappan och gett barnet godispåsen varje dag?

    Förlåt, men att påstå att det enbart är mammorna som ansvarar för barnens uppfostran är att nedvärdera papporna. I mina ögon är en pappa en fullvärdig förälder och han har precis lika mycket ansvar för barnets uppfostran som mamman.
    Hon bor inte hos sin pappa alls. De träffas mycket mycket sällan!! 
  • sextiotalist
    Anna undrar skrev 2010-09-30 01:18:27 följande:
    Du får många bra råd, så här skulle jag göra:
    Laga mat som vanligt. Alla ska äta samtidigt. Man frågar dottern en halvtimma innan om hon vill ha samma som alla andra äter. Om dottern inte vill ha den maten så är hon gammal nog att själv koka makaroner och steka  köttbullar. Hon är också gammal nog att ta fram och ta bort samt diska det hon använt, slevar, kastrull, stekpanna.

    På så sätt får dottern exakt den mat hon vill ha. Du visar respekt genom att låta henne bestämma. Du slipper vara tråkig vuxen som säger tråkiga saker om att man måste smaka osv. Dottern får det precis som hon vill ha det. Med det lilla tillägget att hon själv får göra allt. Det kommer ganska snart leda till att dottern utan knot äter samma som ni, inte sjutton kommer hon orka laga mat och diska varje dag.
    Dessutom kan hon med värdigheten i behåll börja äta samma mat, ingen strid som hon behöver förlora, utan hon väljer själv.

    Ja, jag vet exakt vad jag talar om. =)
    Eftersom vi har själva ett kräset barn, så kan jag förstå frustationen. Nu är mitt barn så gammalt, så lagar vi mat, som vi vet att han kan äta, då får han fixa sin egen mat. När han var yngre så togs det mer hänsyn. Så jag tror faktiskt att det är den rätta taktiken. Hon får själv "ta konsekvenserna" av sin kräsenhet, du eller pappan dansar inte efter hennes pipa när det gäller maten. Om det är ett maktmedel, så kommer ni på så sätt lirka detta vapen ur hennes hand och hon blir troligen tvungen att kapitulera.
    Men förbred henne, tala om att ni anser att hon är så stor nu och att ni vet att hon äter annat än köttbullar och makaroner. Det är inget som skall komma oförberett, utan hon vet vad som gäller.
  • Dizzykitty
    Anonym skrev 2010-09-30 00:48:51 följande:
    Du har inte barn i den åldern va?
    Det är lätt att snacka innan man vet vad man pratar om.
    Så du menar att man ska dalta mer med ett större barn?!Om det är så har du rätt i att jag inte vet vad jag pratar om
  • Anonym

    Men allt kan ju vara äckligt.... det är inte så att du använder vitlök i all din mat, eller någon annan krydda eller för mycket/för lite salt? SJälv hade jag en kompis vars familjs mat jag absolut inte kunde äta så de hade socker i både potatismos och på fiskpinnarna - blä!!! Dock tycker jag att en 11-åring inte behöver vräka ut sig att det är "äckligt", utan kan samtala om maten och vad det är hon inte gillar.

    Kan du inte låta bonusdottern på 11 år vara med och laga mat så hon får lära sig och kunna visa vad och hur hon gillar maten tillagad? Kanske kan hon laga mat själv nån dag under veckan?

  • gutegirl
    minst skrev 2010-09-29 21:59:28 följande:
    Lyssnade på "knattetimmen" på radion för flera månader sedan och har bestämt mig för att följa deras råd. Vill barnet bara ha mamma scan så "why not". Till slut tröttnar hon. Erbjud alltid att hon får smaka er mat om hon vill . Välj era strider, lägg energin på något bättre. Äter hon någon sorts grönsaker till, eller någon frukt efter maten, så låt henne hållas. Alla nöjda och glada!!
    Och det där funkar ju om man bara har ett barn, men hur tycker du man ska göra om man är fler än tre i ett hushåll?
    En vill ha ris, en pasta, en potatis, en fiskbullar, en korv, en köttfärs.

    Jag tycker man får äta det som bjuds, i alla fall smaka på det och passar inte potatisen så ät kött och sallad.
    Tomten bjuder alla som vill på risgröt
Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!