Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Vet precis vad du menar! För här rynkas det på munnen över allt som serveras! Löken är för stor, köttfärssåesen smakar konstigt, grönsaker äter jag inte, usch vad äckligt mm. Barnen är 8 och 10 år och ehmma hos mamma serveras det bara det de vill äta! Mestadels godis, kakor, läsk och annan skit! Blir både förbannad och trött och har i 4 år försökt förändra, få de att tycka om mer saker, äta nyttigt men gott, men ärligt talat skiter jag i det nu! Det är inte mitt problem längre, låt deras mamma och pappa bestämma! Får de skörbjugg så får de! Inte mina barn iaf =(

Har ett barn med diagnos. H*n är extremt fobisk mot okända koncistenser och smaker. Barnet har från det var liten spytt så fort något inte var som det skulle med de få saker den åt.

Barnet äter några rätter, men som ts barn ratar hemgjorda köttbullar eller biffar. Köttfärssås har på sistonde börjat gå ner men kött, kyckling, skinka mm mm går inte att en smaka millimeterbitar av utan att spy. Barnet är snart tonåring. Men jag känner att det lossnar lite. Som barn har man väldigt känsliga smaklökar, men de dör efterhand. Därför kan vissa barn börja äta saker de inte kunnat innan när de blir äldre.

Jag var själv väldigt kräsen som barn (och spydde). Jag har aldrig varit överviktig eller undernärd.

Mitt barns hälsa är i bästa form enligt läkare. Trots att h*n får högst undermålig kost i skolan. Extremt bra fysik och kondition.

Däremot håller jag med om att flickan i tråden är ohyfsad (speciellt för sin ålder). När mitt barn inte kunde äta något så kunde h*n smaka, men sen vara tvungen att springa på toa och spy. "-Det går inte" sa den när den kom tillbaka.

Jag blir lika arg varje gång jag läser att vissa verkligen är övertygade om att ALLA barn KAN äta allt. Att det hänger på uppfostran och bortskämdhet. "Får den inget annat serverat så äter den det man serverar". Nej så är det inte alltid. Går tillbaka till mig själv igen (och mitt barn). Vi blir inte hungriga som alla andra. Jag kan gå ett dygn utan att äta utan att vara hungrig. Men jag blir matt och svimfärdig istället. Har hänt flera gånger jag gått o lagt mig och funderat "vad har jag glömt idag?" hm javisst.. jag har inte ätit något efter lunch..

Jag äter idag dubbelt mer saker än jag gjorde fram till jag fyllde 20 år. Några saker kan jag fortfarande inte äta, får kväljningar och känner jag vill spy. Men jag känner att mina smaklökar är betydligt mer avtrubbade idag än förr. Får man bara i sig närig och kroppen mår bra behöver man inte hetsa.

Inte läst alla inlägg men vi är uppfostrade såhär och uppfostrar mina barn såhär:

Man äter det som bjuds!  

Vill man inte äta, ja då får man låta bli. inget mer med det, men det lagas inte flera rätter åt var och en. Finns inget barn i sverige som svält ihjäl sig själv för att man inte tycker om maten.
 

Har i snart 6 månader varit bonusmamma åt tre barn och i början kom alltid kommentaren: Jag tycker inte om...
Mitt svar är alltid och kommer alltid vara. "BRA mer mat åt oss andra", och vi erbjuder inte något annat.
De får gå från bordet och vara hungriga. Idag smakar de alltid (ibland 1 ärta) men smakar åtminstone och många gånger pratar vi bort en stund och vips har det mesta slunkit ner. Vet inte om detta funkar för alla. Men hos oss har det funkat. Men jag har en bra kontakt med både barnens mamma och pappa. Så de vet också att de inte får något medhåll där.

Om dottern är elva år så hjälper hon väl till med maten vissa dar eller? Annars så kanske det är bra att införa, min barn (2,5 0ch 4 ) hjälper till och de är alltid er benägna att "tycka om" maten som de hjälpt till med. även om ni inte gjort det förr så är det faktiskt inte försent att börja, se till att din man är med på det, för att hon ska vara med på det och inte tjafsa kanske det är snabbmackisar och köttbullar som är första experimentet och sen kanske att man gör egna från råvaror. lagar hon inte mat själv så kan det vara bra att börja med enkla saker...glöm inte att beröm funkar på alla åldrar.

Jag säger samma som någon ovan redan skrev: Prata med flickan! Hon är ju 11 år. Hon är definitivt kapabel till en diskussion. Inte en diskussion där man förklarar åt henne hur det måste vara - utan en diskussion där hon själv får delta med lösningen.

Kanske ni kan läsa innehållsförteckningen till mamma-scans köttbullar och rulla hemgjorda köttbullar tillsammans?? 
Kanske ni kan fundera på vad snabbmakaroner eg är... o testa färskpasta. Låt henne vara med och planera maten och tillreda den. Ibland gör ni precis den mat hon vill ha, en dag kanske pappan får bestämma och en dag bestämmer bara du... de övriga dagarna funderar ni om tillsammans.

Eftersom hon äter hos farmor och farfar så "vet" hon ju helt klart hur det ska gå till.

Jag är själv skilsmässobarn - det är inte en situation man valt själv - så det blir faktikst viktigt att få vara med och bestämma/ välja sådana saker man kan (t.ex. vad man sätter i munnen, vilka kläder osv.).  Jag menar ändå inte att det är bra att alltid få sin vilja igenom - men man behöver få engagera sig och känna att ens åsikter efterfrågas och tas i beaktande. 

Lycka till!
 

Kunna? Du menar väl att dem inte vill laga makaroner och köttbullar själva?
För är dem 9 och 12 så kan dem laga den maten själva.
Det kan iaf mina barn som är i samma ålder.

Varför skulle dem få övervikt och andra problem av makaroner och köttbullar? Själv är jag och mina syskon nästintill uppvuxna med sån mat och ingen av oss har någonsin varit överviktig.

I vuxen ålder äter vi dock det mesta, både jag och mina syskon.

Har et bonusbarn som oxå har haft lite trassel med maten... När jag kom in i deras liv kunde de äta samma mat 2-3 ggr i veckan...

Nu är det så att jag står för den mesta matlagningen här hemma, men skulle ALDRIG, ALDRIG laga två maträtter!!! Vem gör man den tjänsten???
Detta barn är känsligt för sås, och gör jag exempelvis korvstroganoff så kan jag plocka ur korv, så får det väl bli korv och ris då... Torrt... Men så är det! 
Och vill barnet inte äta min mat som jag står och lagar.... Va utan då!!
Man ska alltid smaka maten... Tycker man inte om, fine!! Men om man inte smakar eller om det lagas samma mat för att barna ska äta... Hur ska de då lära sig att äta annan mat??? De kanske missar saker som de faktiskt kanske skulle tyckt om... Man kan faktiskt kräva att barn ska smaka!

Näe... Duger inte min mat, får det vara! Aldrig att jag ställer mig och gör två maträtter!!!

Här hemma lagar vi en sorts mat och om man inte äter den så blir man utan. Att stå och laga 2-3 olika rätter varje gång funkar inte vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt.

Läst några inlägg om vissa som skriver om att vara bonusmamma osv, att de inte är deras ansvar med bonusbarnen, men så kan ni väl ändå inte säga, det är ju en del av erat ansvar när dom bor under samma tak som er själva. Jag har själv en bonusson som varit likadan med maten och sagt så fort pappan lagat maten att då är den god. Men samma här, pappan sätter inte regler i huset vi bor i. Ett barn ska ha rutiner, regler och kärlek.

Vi har även en son tillsammans på 1 år och ser han att storebror äter så äter dom tillsammans och skrattar, men tvekar den ena så gör den andra samma sak, men jag har sagt så att det blir inget mellanmål heller om man inte äter en del av maten, visst ska det absolut inte bli något elakt med att inte äta upp maten eller att man ska tycka att det blir tråkigt att äta upp. Men det ska ju handla om att ungen blir mätt i magen och att man ska kunna orka vara ute och leka med barn och kunna hålla sig frisk. Sen förstår jag att ALL mat inte är god, men man bör nog smaka, det kan plötsligt vara det bästa du någonsin ätit.

Sen är ju alla olika och har olika med regler, men dottern som är elva år borde veta bättre, skolorna har väl hemkunskap i skolan och får lära sig baka och dona lite med maten?  försök att leka lite med maten, fråga henne vad hon tycker ät gott av grönsaker och gör en sallad tillsammans sedan var hon tycker om för kött och blanda till en egen maträtt och döp den efter henne inom familjen.

Man måste "leka" lite med tanken, för det är jätte jätte svårt med att vara bonusmamma och försöka vara alla till lags, men funkar det inte med barnen funkar det knappt med pappan/mamman heller, för man blir nästan arg på dem för att det inte finns regler eller att de inte kan säga till dom att nu gör du fel.