• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • puss
    Anonym (förbannad) skrev 2010-09-30 14:52:29 följande:
    Fast jag är inte alls inne på din linje. JAG kommer inte stå och koka snabbmakaroner varje dag för att det ska bli lugnt i stugan, inte en chans. Särskilt när jag är rätt övertygad om att pudelns kärna inte sitter i maten, utan något annat underliggande. Antingen så får jag ta ett rejält snack med henne för att reda ut vad det egentligen handlar om, eller så får hon vara med och laga maten tillsammans med mig eller kanske ibland själv, vilket borde lösa attitydproblemet, men frågan är om det löser det underliggande problemet vilket jag mer tror handlar om en slags makt eller protestbeteende. Genom att låta henne vara med och laga maten själv, tar jag som någon skrev, vapnet ur hennes hand, och hon kan till och med känna att det blir riktat mot henne själv.
    Och nej, det är faktiskt inte jag som sabbar vår relation, för att jag inte låter mig hunsas, eller köras med, det är pappan som låter dottern göra det. Man uppför sig inte så när man är 11 år oavsett om man gillar maten eller inte. Det finns barn som är hälften så gamla som kan uttrycka sig mer finkänsligt. Men som sagt tror jag inte det handlar så mycket om maten, och är det så att det handlar om just maten, så får det bli mammans och pappans problem att utreda det. Jag studerar på heltid och har kvällarna fulla med studier och andra aktiviteter, än att hålla på och tramsa med unge om mat, laga dubbla rätter hit och dit.
    hejja! kör på din linje och visa ungen att du inte går att hunsas med! det verkar ju funka bra hittills.
    det är tammefan roligt nästan jämt
  • Anonym (förbannad)
    Topdog skrev 2010-09-30 14:36:51 följande:
    TS, kan ni inte försöka laga mat du och hon? Göra det till en mysig stund då ni hjälps åt och pratar lite om dagen, hennes fritidsintressen, kompisar och skolan. Berätta om grejer som hände när du var i hennes ålder, pinsamma grejer, roliga grejer och hemska saker. Låt henne välja nån rtt ur en kok bok och så fixar ni det tillsammans.
    Ja jag är också inne på den linjen, ska prata ihop mig med sambon först och höra vad han tycker. Jag tror egentligen inte att han tycker att det här beteendet är ok som är nu. Bra idé att hon får välja, tack!
  • Anonym (förbannad)
    puss skrev 2010-09-30 14:55:05 följande:
    hejja! kör på din linje och visa ungen att du inte går att hunsas med! det verkar ju funka bra hittills.
    Jag har fått massor av bra och vettiga, konkreta tips som faktiskt kan lösa problemet. Ditt råd håller ju bara problemet vid liv och jag får dubbelt så mycket att göra. Curling är inte min gren, sorry!
  • puss
    Anonym (förbannad) skrev 2010-09-30 14:59:07 följande:
    Jag har fått massor av bra och vettiga, konkreta tips som faktiskt kan lösa problemet. Ditt råd håller ju bara problemet vid liv och jag får dubbelt så mycket att göra. Curling är inte min gren, sorry!
    ok, kör på. lycka till.
    det är tammefan roligt nästan jämt
  • gutegirl
    sextiotalist skrev 2010-09-30 09:58:51 följande:
    Det fungerar alldelse utmärkt, skall min sambo avstå från vissa rätter för att vi andra inte äter det, skall vi avstå från rätter som vårt barn inte äter, skall vårt barn avstå från rätter som vi vuxna inte äter.
    Så det är minst ett par (ibland oftare) då vi äter olika hemma till middagen.
    På helgerna är det mer tydligt, för där kan man lugnt säga, de gångerna vi äter samma sak till lunch är lätt räknade.
    Och ibland är det olika tillbehör till, sambons barn är dessutom allergiska så även där har det varit olika saker till middag.
    Så även med 5 vid en måltid har vi fixat det.
    JIsses, jag hade aldrig orkat göra så (fast vi är 9 pers hemma)  Det är i mina ögon betydligt lättare att man kan få välja en dag i veckan, t ex att barnen turas om att välja vilken mat de vill ha en dag var samt är med och lagar den. PÅ så sätt får alla någon gång sin favoritmat, och man kan ockås råka ut för en middag man inte gillar.
    Jag tycker inte att man måste älska mat, men man kan smaka på den.
    Tomten bjuder alla som vill på risgröt
  • k girl

    När jag och min syster var barn - och jo, då var vi nog i 11-12-årsåldern - flyttade vår pappa ihop med sin nuvarande fru. Hon lagade förjävla äcklig mat. Och jag kan inte påstå att jag tycker att hon lagar särskilt god mat nu heller, så jag tror inte att det handlade om någonting underliggande. Nåväl, vi fick lägga oss hungriga. Eller också - som vi gjorde - gick vi hem till vår lägenhet (när vi var hos pappa brukade mamma vara hos sin särbo) och lagade till något där på egen hand. Min syster är så präglad av detta att hon vägrar låta sin son lägga sig hungrig. Och jag förstår henne, det var inte roligt för någon av oss.

    Att tvinga ett barn att äta tror jag är kontraproduktivt. Det lär inte förbättra situationen för någon av er. Det avsevärt bästa tipset jag har läst i tråden är att låta henne laga egen mat, om hon vill ha det. Då slipper hon äta din äckliga mat (om hon nu tycker att den är äcklig) samtidigt som hon blir avväpnad. Eftersom hon är så demonstrativ lär det ju inte handla om maten. Att spotta ut maten och säga "BLÄ vad äckligt" är dock bara oartigt och det borde hennes far inte låta henne komma undan med. Det går att vara artig om än man inte gillar maten.

  • Kaxelsson

    Oavsett om det vore mitt barn eller mitt bonusbarn så hade jag inte krusat.
    Man äts det som bjuds eller så får man gå hungrig tills det är dags att äta nästa gång.
    Det är ju inget litet barn vi pratar om !

    Kan tillägga att jag själv alltid varit kräsen i kosten och petat i maten hemma.
    Inte ätit fiskpinnar, falukorv, kött, kassler (ja listan är lång men är ej veg).
    Mamma har ibland lagat ex köttbullar till mig ist för korv men i övrigt har jag fått äta det som serverats vilket jag tycker är okej. Min mamma är ingen restaurang !


    ☆° ★ Axel ★ °☆ - En lycka för stor att förklara . »-(¯`v´¯)--> ★ °☆
  • LyckligtSlut

    Hon repsekterar dig antagligen helt enkelt inte. Men vem är jag att ge råd. Har inte ens vågat försöka laga mat till bonusen själv.


    PMS året runt :(
  • LyckligtSlut
    Anonym (förbannad) skrev 2010-09-30 14:52:29 följande:
    Fast jag är inte alls inne på din linje. JAG kommer inte stå och koka snabbmakaroner varje dag för att det ska bli lugnt i stugan, inte en chans. Särskilt när jag är rätt övertygad om att pudelns kärna inte sitter i maten, utan något annat underliggande. Antingen så får jag ta ett rejält snack med henne för att reda ut vad det egentligen handlar om, eller så får hon vara med och laga maten tillsammans med mig eller kanske ibland själv, vilket borde lösa attitydproblemet, men frågan är om det löser det underliggande problemet vilket jag mer tror handlar om en slags makt eller protestbeteende. Genom att låta henne vara med och laga maten själv, tar jag som någon skrev, vapnet ur hennes hand, och hon kan till och med känna att det blir riktat mot henne själv.
    Och nej, det är faktiskt inte jag som sabbar vår relation, för att jag inte låter mig hunsas, eller köras med, det är pappan som låter dottern göra det. Man uppför sig inte så när man är 11 år oavsett om man gillar maten eller inte. Det finns barn som är hälften så gamla som kan uttrycka sig mer finkänsligt. Men som sagt tror jag inte det handlar så mycket om maten, och är det så att det handlar om just maten, så får det bli mammans och pappans problem att utreda det. Jag studerar på heltid och har kvällarna fulla med studier och andra aktiviteter, än att hålla på och tramsa med unge om mat, laga dubbla rätter hit och dit.
    BRA!
    PMS året runt :(
  • Anonym (förbannad)
    k girl skrev 2010-09-30 16:03:38 följande:
    När jag och min syster var barn - och jo, då var vi nog i 11-12-årsåldern - flyttade vår pappa ihop med sin nuvarande fru. Hon lagade förjävla äcklig mat. Och jag kan inte påstå att jag tycker att hon lagar särskilt god mat nu heller, så jag tror inte att det handlade om någonting underliggande. Nåväl, vi fick lägga oss hungriga. Eller också - som vi gjorde - gick vi hem till vår lägenhet (när vi var hos pappa brukade mamma vara hos sin särbo) och lagade till något där på egen hand. Min syster är så präglad av detta att hon vägrar låta sin son lägga sig hungrig. Och jag förstår henne, det var inte roligt för någon av oss.

    Att tvinga ett barn att äta tror jag är kontraproduktivt. Det lär inte förbättra situationen för någon av er. Det avsevärt bästa tipset jag har läst i tråden är att låta henne laga egen mat, om hon vill ha det. Då slipper hon äta din äckliga mat (om hon nu tycker att den är äcklig) samtidigt som hon blir avväpnad. Eftersom hon är så demonstrativ lär det ju inte handla om maten. Att spotta ut maten och säga "BLÄ vad äckligt" är dock bara oartigt och det borde hennes far inte låta henne komma undan med. Det går att vara artig om än man inte gillar maten.
    Det är ju beteendet som gör att jag inte tror att det handlar om maten, att hon verkligen måste demonstrera hur äckligt det är innan hon över huvd taget ens tagit en tugga. Hade hon suttit och försökt truga i sig maten, försökt visa god min, så hade jag kunnat köpa mer att hon inte gillar just min matlagning men ändå försöker uppföra sig. Sen är hon ganska dubbelmoralisk, förklarar hur äckligt vitlök är och i nästa sekund sitter hon och äter vitlöksbröd med massa vitlöksmör. Fast så tror jag iofs många ungar gör.
    Men tvinga henne, det har du helt rätt i, det fungerar inte. Har fått jättemånga bra tips här som jag tror kan hjälpa vår relation. Ska prata med sambon ikväll! 
Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!