• Anonym (förbannad)

    Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

    Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

    Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

    Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

  • Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!
  • Esther M

    Då får väl pappan laga mat till sin dotter. Du lagar din mat, han lagar deras.

  • mikroE

    Har ni tänkt på att en 11-åring i någon grad är i puberteten? Tänk på att det kan delvis vara hormoner som förstärker detta beteende och att det inte kanske bara är ren trots och illvilja. Även om hon inte har synliga tecken på pubertet så sker en hel del förändringar innan som kan påverka beteende och humör. Sedan säger jag inte att varken hon eller din sambo verkar vara felfria, men glöm inte denna faktor och ha lite förståelse för att hon kanske inte har det så lätt pga av sin pubertet.

    Jag har inga egna barn men jobbar inom skolan, en 11 åring är mer än väl mogen nog att inte spotta ut mat och skrika att den är äcklig, det måste din sambo säga till om. Det är helt oacceptabelt även för en 5 åring. Om hon inte vill äta den är en annan sak, hon är stor nog att kunna överleva att hoppa över ett mål och hon är också gammal nog att få tillåtelse att laga egen mat. Tjafsa inte för mycket, men acceptera inte att hon får bete sig otrevligt i hennes nekande av mat.

  • sextiotalist
    Anneli68 skrev 2010-09-30 11:00:17 följande:

    En av de strider jag väljer att INTE ta är just detta med maten. När jag ändå står vid spisen så spelar det mig ingen roll om jag kokar en kastrull makaroner samtidigt som jag kokar potatis. Eller steker korv samtidigt som jag kokar korv. Vi får mat ro och alla äter det man tycker om. Minns med fasa måltiderna som barn när det serverades mat som man faktist inte tyckte om, som man fick kväljningar av och som man ändå fick äta. Många av dessa maträtter kan jag inte äta än idag!


    Exakt mina minnen från min barndom också, det jag inte åt då, äter jag inte  heller idag, så det har liksom inte hjälpt. Men de rätter som jag frivilligt fått prövat i min egen takt, har jag antingen lärt mig tycka om, eller konstaterat att detta kommer inte över mina läppar någon mer gång, eller det går an.

    Har man dessa mardrömsminnen kring matbordet, då ser man till att det inte upprepas hemma.
  • sextiotalist
    Anonym (Matmamman) skrev 2010-09-30 11:01:33 följande:
    Men snälla nån, tjejen är 11 år och beter sig som en ouppfostrad femåring. Jag har ALDRIG lagat två maträtter bara för att det vi ska ha till middag inte passar någon. Låt ungen gå utan mat och gör också klart för henne att hon inte får äta NÅGONTING överhuvudtaget, alltså inte heller mackor om hon skulle bli hungrig, utan då är det middagsmaten som gäller. Ni som tycker det är en självklarhet att laga flera olika rätter, bedriver ni någon sorts hotellverksamhet hemma hos er eller?? Tror ni era ungar sväler ihjäl om de avstår från ett mål mat ibland?? Gud vilka bortskämda ungar det finns!!
    Det är en sak som aldrig, då menar jag aldrig, kommer att ske inom mina väggar. Jag har en riktig tunnis hemma, äter inte godis heller för den delen (chokladbit någon gång då och då), vi har även varit hos läkaren då hans ätande gav (eller snarare icke-ätande) resulterade i dålig tillväxt, huvudvärk och allmän dåligt allmäntillstånd.
    Mitt ansvar som förälder är att se till att mitt barn inte svälter
  • sextiotalist
    mikroE skrev 2010-09-30 11:17:12 följande:
    Har ni tänkt på att en 11-åring i någon grad är i puberteten? Tänk på att det kan delvis vara hormoner som förstärker detta beteende och att det inte kanske bara är ren trots och illvilja. Även om hon inte har synliga tecken på pubertet så sker en hel del förändringar innan som kan påverka beteende och humör. Sedan säger jag inte att varken hon eller din sambo verkar vara felfria, men glöm inte denna faktor och ha lite förståelse för att hon kanske inte har det så lätt pga av sin pubertet.

    Jag har inga egna barn men jobbar inom skolan, en 11 åring är mer än väl mogen nog att inte spotta ut mat och skrika att den är äcklig, det måste din sambo säga till om. Det är helt oacceptabelt även för en 5 åring. Om hon inte vill äta den är en annan sak, hon är stor nog att kunna överleva att hoppa över ett mål och hon är också gammal nog att få tillåtelse att laga egen mat. Tjafsa inte för mycket, men acceptera inte att hon får bete sig otrevligt i hennes nekande av mat.
    Det håller jag med om, en sak om man inte äter, men man beter sig trevligt. Beteende som TS beskriver är inte tillåtet hemma hos oss, men däremot är tolerensen att man inte äter allt betydligt högre hos oss än hos många som skriver här.
  • satakatse
    Anneli68 skrev 2010-09-30 11:00:17 följande:

    En av de strider jag väljer att INTE ta är just detta med maten. När jag ändå står vid spisen så spelar det mig ingen roll om jag kokar en kastrull makaroner samtidigt som jag kokar potatis. Eller steker korv samtidigt som jag kokar korv. Vi får mat ro och alla äter det man tycker om. Minns med fasa måltiderna som barn när det serverades mat som man faktist inte tyckte om, som man fick kväljningar av och som man ändå fick äta. Många av dessa maträtter kan jag inte äta än idag!


    Skillnad mellan att respektera att vissa maträtter är helt enkelt äckliga mot att ALLT är äckligt pga att fel person har lagat maten...
  • sextiotalist
    satakatse skrev 2010-09-30 11:29:15 följande:
    Skillnad mellan att respektera att vissa maträtter är helt enkelt äckliga mot att ALLT är äckligt pga att fel person har lagat maten...
    Och då ser man till att fokusera på rätt sak, dvs man ger i det här fallet barnet en egen möjlighet att laga maten själv om det inte passar
  • Anonym (Förbannad Tupp)

    Jag vill bara säga att jag förstår helt hur du känner jag känner lika dant, fast här är det inte min sambo som är det stora problemet utan hans exfru. Hon tycker väll i stort att det är ok att ge mackor om man inte äter maten som serveras.

    Min älsta styvson på 8 år har mackor med sig till skolan för att han inte vill äta i bamba. Sist jag kollade så serverades det potatis, pasta, ris, sallad, knäckebröd som man kan äta om man nu int tycker om det som serveras till.

    Jag funderar starkt på att sluta laga mat dom dagarna barnen är här.

    Jag är bara rädd att deras mat beteende skall smitta av sig på våran gemensamma son.

    I går hade den äldsta sonen beställt lax och jag gick och köpte laxfjärilar och gjorde rostade grönsaker till och kall cremfraich/-honungs och citronsås . Vad händer dom åt inte utan dom slängde det.

    TACK FÖR MATEN!!!!!!!!!!!!!

  • Lillafrökenfräken
    Anonym (Snorungar) skrev 2010-09-30 11:04:45 följande:
    Larvigt!! Det handlar om att ungar som vägrar äta är bortskämda och vana att få som de vill. Låt dem gå utan mat ett tag, så äter de nog sen. Menar du att om ungen inte får bestämma maträtterna så blir hon kränkt?? Herregud..Ska man införa samma i skolan tycker du, att ungarna ska få den mat de vill ha där också?
    Haha, det krävs rätt många dagar för mig utan mat för att jag ska äta det som bjuds... Och nej, jag tycker inte det är gott då heller. Har varit kräsen hela mitt liv även om det blivit lite bättre nu senaste året.

    I skolan försökte de tvinga i mig mat vilket innebar att jag satte mig än mer på tvären. I hela lågstadiet hade jag ca 10 minuters lunchrast varje dag, resten av lunchen spenderades tittandes på en tallrik med mat jag inte ville ha. Till slut gick de, efter mycket tjat från mamma, med på att jag skulle få äta om jag ville och övriga dagar fick jag ta smörgås och mjölk.

    Det går inte att tvinga i ett barn mat. Det man KAN göra och som funkar med vissa är att involvera dem i matlagningen, att de får hjälpa till. Sen kan man försöka se om det går att analysera vad det är som gör att vissa saker är "äckliga", om det handlar om smak eller konsistens. Jag har identifierat att mitt största problem med många saker är just konsistensen på det.
  • satakatse
    Anonym (Förbannad Tupp) skrev 2010-09-30 11:35:28 följande:
    Jag vill bara säga att jag förstår helt hur du känner jag känner lika dant, fast här är det inte min sambo som är det stora problemet utan hans exfru. Hon tycker väll i stort att det är ok att ge mackor om man inte äter maten som serveras.

    Min älsta styvson på 8 år har mackor med sig till skolan för att han inte vill äta i bamba. Sist jag kollade så serverades det potatis, pasta, ris, sallad, knäckebröd som man kan äta om man nu int tycker om det som serveras till.

    Jag funderar starkt på att sluta laga mat dom dagarna barnen är här.

    Jag är bara rädd att deras mat beteende skall smitta av sig på våran gemensamma son.

    I går hade den äldsta sonen beställt lax och jag gick och köpte laxfjärilar och gjorde rostade grönsaker till och kall cremfraich/-honungs och citronsås . Vad händer dom åt inte utan dom slängde det.

    TACK FÖR MATEN!!!!!!!!!!!!!
    Jattekuuul NOT.. och barnen ska lära sig att det är olika regler i olika hem... MIna försöker tappert mellan varen med att "Men hos pappa får vi.." och mitt svar är "Vi är INTE hos pappa" och när pappan har ringt och rådfråga mig om detta betende när han får höra att "Men hos mamma får vi.." Så han ger svaret "Vi är INTE hos mamma"...

    Vill och får barnen leva på mackor hos mamma, fine, mammas regler, mamma är inte hemma hos er.. ELLER????
Svar på tråden Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!