Anonym (förbannad)

Äldre 29 Sep 13:03

213 svar

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

Anonym (Pia)

Äldre 29 Sep 19:34

#51

Anonym skrev 2010-09-29 19:26:26 följande:

Har samma "problem". Fast min sambos dotter är 7 år. Hon äter för det första godis varje dag hemma. Sen får hon den maten hon vill ha och det är oftast pasta och något halvfabrikat precis som TS. Hon får t.o.m chokladpulver i gröten på morgonen om hon vill. Hon är dock inte så ouppfostrad att hon skulle spotta ut maten men hon vägrar äta om det inte passar. Tex la jag en gång köttfärssåsen över spaghettin. Då vägrade hon äta, det skulle ligga bredvid varandra. Min sambo slängde det och jag henne ny portion. Jag försökte då prata lite med henne, då hon är klok tjej, om nyttighet och om mat i största allmänhet, helt kravlöst samtal. Det har hjälpt lite och nu smakar hon på det mesta. Har även pratat med min sambo och han har skärpt kraven lite så nu funkar det helt okej! Men ändå.. vilka vanor hon har från sin mamma...

Och vanorna skulle inte kunna komma från pappan? Han har ju uppenbarligen låtit henne äta sin favoritmat hela tiden plus godis varje dag. Eller är det mamman som åkt hem till pappan och gett barnet godispåsen varje dag?

Förlåt, men att påstå att det enbart är mammorna som ansvarar för barnens uppfostran är att nedvärdera papporna. I mina ögon är en pappa en fullvärdig förälder och han har precis lika mycket ansvar för barnets uppfostran som mamman.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 19:38

#52

lokisse skrev 2010-09-29 19:32:50 följande:

mitt rad är nog helt enkelt att inte ta det perssonligt. dert handlar om en 11 arings sätt att rebelera. och att om det är sa att maten inte faller henne i smaken sa behöver den inte göra det. laga du mat som vanligt och lat henne hallas. det blir trakigt att reta nagon som inte retas av det hela. lat henne äta det hon tycker är ok av det du lagar (potatis ris, och sa vidare)

Fast jag blir ju retad av det...

Jag blir ju vansinnigt förbannad rent ut sagt (fast det vet hon inte), men jag förstår hur du menar. Det är ju också ett sätt att handskas med det, att inte bry sig så mycket. Men jag tycker liksom att jag anstränger livet ur mig för att hon ska få mat som barn normalt sett gillar och så får man bara ovett.. Ja det här blir intressant framöver.

Anonym (Pia)

Äldre 29 Sep 19:40

#53

Anonym (förbannad) skrev 2010-09-29 19:33:40 följande:

Nej det handlar ju inte om maten, tror inte det heller. Visst är hon kräsen, men hon drar det så mycket längre när det handlar om min mat. Ja jag tror hon ser mig som en konkurrent trots att hon gillar mig, men jag håller mig tillbaka så mycket jag bara kan. Gör jättemycket saker för mig själv när hon är där, för att hon ska få egentid med pappan. Ändå blir hon som lite svartsjuk om han ger mig en puss eller kram. Då springer hon fram och kramar honom och säger "åhhh pappa.." Men en buffé är också en bra idé! Särskilt så att hon får ta själv och ingen tvingar henne. Smart! Får massa bra idéer här. Tack!

Jag känner igen det där med att konkurrera om föräldern. Min yngsta är 11 år och hon vet inte riktigt vilken fot hon ska stå på när det gäller min kille. Hon tycker jättemycket om honom och vill helst att han ska komma hit varje dag. Hon tar kontakt och frågar honom om en massa saker, hon blir jätteglad när han hjälper henne med något eller bara frågar om hennes intressen. Men samtidigt så säger hon till mig att han tar mig ifrån henne och systrarna. Hon kräver att jag ska sitta bredvid henne i soffan istället för honom (fast när han inte är här så vill hon inte ens sitta i samma soffa som mig). Jag försöker ge henne tid både ensam med mig och tillsammans med killen. I soffan ser jag till att jag sitter bredvid båda, jag tänker att det är viktigt att hon får sitta med mig men samtidigt är det viktigt att hon ser att hon inte kan spela ut honom.

Det är svårt, en ständig balansgång. Det verkar vara en besvärlig ålder för sånt här också, hennes storasystrar bryr sig inte ett skvatt. De är bara glada över att killen inte är töntig.

NadiaMi

Äldre 29 Sep 19:40

#54

Vad skulle hon säga om det var PAPPA som hade lagat dendär andra maten som inte var mamma scans och snabbmakaroner?
Skulle det vara äckligt då också eller skulle det vara okej om det var han som stått vid spisen?

En idé jag får är att han och dottern skulle kunna laga mat tillsammans.
I början kanske en variant på snabbmaten men med fullkornsmakaroner istället för snabbmakaroner, eller med någon lite roligare pasta som skruvar, fjärilar eller liknande.
Hon är absolut gammal nog att kunna delta i matlagningen och även gammal nog att få förmånen att bestämma vad det ska bli till middag en kväll under veckan - under förutsättning att hon är med och lagar maten den kvällen också och gärna tar större delen av ansvaret just för den måltiden. Och med förbehållet att ni får lägga till en sallad eller liknande om hon bara vill ha 'makaroner köttbullar och ketchup'.

Får hon laga mat tillsammans med pappa kan det ha flera fördelar.
En är att pappan börjar anstränga sig lite mer i köket.
En att hon känner att hon får mer gemensam tid med sin pappa.
En att hon kan utöka sin mat-repertoar lite i taget eftersom lusten till maten brukar öka ju mer man håller på med det - förutsatt att det inte handlar om enbart enformig vardagsmat som bara ska gå snabbt att laga.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 19:41

#55

Anonym (007) skrev 2010-09-29 19:27:51 följande:

En stilla fråga.

Äter hon allt på skolan? Vet ni det med säkerhet, eller antar ni det?
Det är inte så att hon äter typ makaronerna med ketchup, möjligen moset och eventuellt lite ris med krydda på, precis så mycket att hon orkar igenom skoldan.
Det finns faktiskt barn som har både konsistens och smakproblem. Hon kan ju vara ett av dom, och att tvinga ett sådant barn att äta den *äckliga* maten lär inte bli ett lyckat kapittel.
Jag tycker ni kollar med skolan först hur hon äter där innan ni börjar med annat.

Jo det är sant, men enligt skolpersonalen och flickan själv så äter hon bra. Det som jag ser som "problemet" är ju att beteendet inte är konsekvent, utan mer riktat mot min mat. Hade det varit så här överallt så hade jag nog inte tagit det lika personligt. Men vad gör man om hon har konstistens och smakproblem?

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 19:43

#56

satakatse skrev 2010-09-29 19:12:55 följande:

Bara och sleva ur till en tallrick ur den där stora skålen med inhoprörda makaroner och köttbullar så klart, bara o slänga i micro... mmmmmm.... gott... not....

Perfekt!!!

satakatse

Äldre 29 Sep 19:47

#57

Anonym (förbannad) skrev 2010-09-29 19:41:52 följande:

Jo det är sant, men enligt skolpersonalen och flickan själv så äter hon bra. Det som jag ser som "problemet" är ju att beteendet inte är konsekvent, utan mer riktat mot min mat. Hade det varit så här överallt så hade jag nog inte tagit det lika personligt. Men vad gör man om hon har konstistens och smakproblem?

Hehe, skickar henne på matutredning... så de är väll oxå ett sätt och hantera det lite finstilt på.... "Din lilla flicka har nog konstitens och smakproblem och det är bra om vi sänder henne på utredning"..

De vilka har sådana problem brukar inte kunna äta mycket av något alls och är hängiga, bleka, underviktiga och sjuka pga undernäring.. Har inte sett flickan, men betendet är desamma som min dotter kan ha periodvis, divafasoner där AAAAAAALLT är äckligt, bara makaroner duger = dumheter

kvinnor.bloggplatsen.se/

Anonym (m)

Äldre 29 Sep 19:51

#58

Varför inte låta henne laga sin egen mat om hon nu måste ha vissa maträtter?

När jag var 12 lagade jag mat till hela familjen en dag i veckan (minst) och det var inga problem.
Makaroner och köttbullar är inte direkt svårt att laga.

Jag skulle göra mat till alla tre (för att inte lämna henne utanför) men låta henne göra sin egen mat.
Sen får hon äta det som passar.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 19:52

#59

Anonym (Pia) skrev 2010-09-29 19:40:13 följande:

Jag känner igen det där med att konkurrera om föräldern. Min yngsta är 11 år och hon vet inte riktigt vilken fot hon ska stå på när det gäller min kille. Hon tycker jättemycket om honom och vill helst att han ska komma hit varje dag. Hon tar kontakt och frågar honom om en massa saker, hon blir jätteglad när han hjälper henne med något eller bara frågar om hennes intressen. Men samtidigt så säger hon till mig att han tar mig ifrån henne och systrarna. Hon kräver att jag ska sitta bredvid henne i soffan istället för honom (fast när han inte är här så vill hon inte ens sitta i samma soffa som mig). Jag försöker ge henne tid både ensam med mig och tillsammans med killen. I soffan ser jag till att jag sitter bredvid båda, jag tänker att det är viktigt att hon får sitta med mig men samtidigt är det viktigt att hon ser att hon inte kan spela ut honom.

Det är svårt, en ständig balansgång. Det verkar vara en besvärlig ålder för sånt här också, hennes storasystrar bryr sig inte ett skvatt. De är bara glada över att killen inte är töntig.

Hahaha.. det här är ju underbart att höra för det är precis så jag har det, precis så!!! Som att hon inte vet vilken fot hon ska stå på, som att hon är rädd för att jag på något sätt skulle ta honom ifrån henne. Jag har pratat med sambon om hur jag upplever det också och tyckt att han skulle prata lite med henne om det. Som det är nu så vaktar hon ju på honom/oss konstant för att se vad vi gör/säger. Det kan vara lite påfrestande, att jag känner att hon inte riktigt kan slappna av. Det måste ju vara jobbigt för henne också. Och jag känner igen det där att hon vill göra saker med mig hela tiden och blir glad när jag intresserar mig för henne. Så det är liksom dubbelt hela tiden. Och hon blir jätteledsen om han inte sitter bredvid henne i soffan, börjar gråta och så, så han sitter ofta mellan oss också, för att båda ska få gosa..

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 19:54

#60

Anonym (m) skrev 2010-09-29 19:51:52 följande:

Varför inte låta henne laga sin egen mat om hon nu måste ha vissa maträtter?

När jag var 12 lagade jag mat till hela familjen en dag i veckan (minst) och det var inga problem.
Makaroner och köttbullar är inte direkt svårt att laga.

Jag skulle göra mat till alla tre (för att inte lämna henne utanför) men låta henne göra sin egen mat.
Sen får hon äta det som passar.

Ja jag tror också på det där med att hon får vara med och laga maten, det blir nog lite svårare att klaga om hon gjort maten själv

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

INNEHÅLL