Anonym (förbannad)

Äldre 29 Sep 13:03

213 svar

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Blir snart galen av frustration. Lever med min sambo och hans elvaåriga dotter (vv) och vi har stora problem gällande maten som serveras här hemma. Jag har länge försökt att laga någon form av mat som passar oss alla, typ spagetti & köttfärsås, korv stroganoff, lasagne, spagetti carbonara, wokad mat.. ja allt möjligt men ingenting duger. Det enda hon äter och vill ha är snabbmakaroner och någon form av hel eller halvfabrikat till, typ mamma scans köttbullar eller stekt falukorv/ bullens kokta korv eller mcdonalds. Hon säger rakt ut att det är äckligt och jag tycker att när man är elva år så borde man vara så pass uppfostrad att man äter det som bjuds. Visst kan det finnas vissa rätter man gillar mer eller mindre, men man sitter väl inte konstant och sågar maten som bjuds?!? Pappan löser det genom att laga två rätter. Ja väldigt ekonomiskt. Och jag anser att hon kan hålla på såhär enbart för att hennes pappa aldrig säger ifrån. När vi är hos farmor och farfar är det en helt annan visa. "Nu äter du upp" och tjejen får äta det vi äter. Inga krusiduller. Och då gör hon det. Inte ett ord om att det är äckligt.

Sen tänker jag på hur hälsosamt är det att hon bara ska äta så här enformigt, vilket jag försökt ha som argument också, då säger han, "ja men det är ju bra att hon äter i varje fall". Fattar han inte att han NU lägger grunden för henne senares osunda leverene. Hon är konstant förkyld men det tror han inte har något med saken att göra.

Nu är alltså lösningen den att pappan får stå för matlagningen de veckor dottern är här. Antingen så lagar han två rätter eller så blir det någon snabbmakaronshistoria som jag får delta i och då brukar jag laga min egen mat. Häromdagen hade jag gjort en pasta med jättegod pastasås och gjort matlådor som jag kunde äta i flera dagar. Då tar sambon helt plötsligt och ger henne en av dessa portioner, för då orkade han plötsligt inte laga mat. DÅ SPOTTAR UNGEN UT MATEN I HANDEN OCH RUSKAR PÅ HUVUDET "ÄCKLIGT", som en barnunge på fem år ungefär. Jag bara tittade på pappan och ruskade på huvudet och gick därifrån. Vad fan ska man göra?? Saken är att jag och dottern kommer bra överens annars, men det här jäkla beteendet går mig så förbaskat på nerverna så det förstör min syn på henne. Hur mycket ska man krusa en unge? Hur gör ni i era familjer?

Anonym

Äldre 29 Sep 20:00

#61

Min 10 åring, biologisk, är också väldigt känslig när det gäller mat. Allt är äckligt utom tacos och kycklingkorv. Men hon beter sig inte riktigt lika illa som din bonus. Men det börjar gå över mer och mer och känns som en fas... men det är inte kul att laga mat och ungen klagar. Jag lagar aldrig två måltider utan vill hon inte äta slipper hon.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:00

#62

NadiaMi skrev 2010-09-29 19:40:55 följande:

Vad skulle hon säga om det var PAPPA som hade lagat dendär andra maten som inte var mamma scans och snabbmakaroner?
Skulle det vara äckligt då också eller skulle det vara okej om det var han som stått vid spisen?

En idé jag får är att han och dottern skulle kunna laga mat tillsammans.
I början kanske en variant på snabbmaten men med fullkornsmakaroner istället för snabbmakaroner, eller med någon lite roligare pasta som skruvar, fjärilar eller liknande.
Hon är absolut gammal nog att kunna delta i matlagningen och även gammal nog att få förmånen att bestämma vad det ska bli till middag en kväll under veckan - under förutsättning att hon är med och lagar maten den kvällen också och gärna tar större delen av ansvaret just för den måltiden. Och med förbehållet att ni får lägga till en sallad eller liknande om hon bara vill ha 'makaroner köttbullar och ketchup'.

Får hon laga mat tillsammans med pappa kan det ha flera fördelar.
En är att pappan börjar anstränga sig lite mer i köket.
En att hon känner att hon får mer gemensam tid med sin pappa.
En att hon kan utöka sin mat-repertoar lite i taget eftersom lusten till maten brukar öka ju mer man håller på med det - förutsatt att det inte handlar om enbart enformig vardagsmat som bara ska gå snabbt att laga.

Nej hon äter ju pappans mat, inte allt, men min äter hon ju inte alls. Så det var ju lite som den gången hon kom hem och sa att det luktade så gott och trodde det var pappan som lagade, men sen när hon insåg att det var jag skulle hon inte ens smaka.
Ja jag ska föreslå för sambon att hon är med vid matlagningen, och kanske till och med bestämmer och lagar någon rätt själv. Mycket bra idéer!! Tack!

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:12

#63

Anonym skrev 2010-09-29 20:00:07 följande:

Min 10 åring, biologisk, är också väldigt känslig när det gäller mat. Allt är äckligt utom tacos och kycklingkorv. Men hon beter sig inte riktigt lika illa som din bonus. Men det börjar gå över mer och mer och känns som en fas... men det är inte kul att laga mat och ungen klagar. Jag lagar aldrig två måltider utan vill hon inte äta slipper hon.

Skönt att höra att det finns fler, fast trist såklart. Min bonus gillar inte ens tacos:/ Hoppas också på att det är ngn slags fas som går över snart. *hoppas hoppas*. Nej det här med två måltider känns väldigt överarbetat.

NadiaMi

Äldre 29 Sep 20:14

#64

Förresten, kom att tänka på en sak när jag läste lite andra inlägg i tråden.

När jag växte upp hade jag och min bror fått för oss att det var EN favoriträtt vi ville ha Hela Tiden, och vi frågade varenda dag om vi skulle få det till middag.
Till slut så tröttnade mamma och pappa på tjatet och lovade att vi skulle få Just Den rätten till både lunch och middag hemma en hel vecka i sträck och INGET annat, och de skulle inte ens försöka få oss att prova något annat än just det vi ville ha.

Sagt och gjort, och i början av veckan var vi hur glada som helst och satt och glittrade med ögonen när maten serverades.
Men mot slutet av veckan började det faktiskt bli lite tråkigt att äta samma sak varenda kväll.
Och när helgen kom och vi inte fick något annat genom lunchen på skolan blev det två gånger samma dag dessutom, och vi sade till och med till mamma att hon inte behövde göra den rätten och att det vore helt okej och att det inte skulle göra något om hon bröt sitt löfte - men se det ville hon inte höra på.
Hon körde stenhårt på skuldkänslorna och påpekade att när man har lovat sina egna barn något så måste man faktiskt hålla det, för annars är man en dålig mamma, och hon ville faktiskt inte vara någon dålig mamma - det var ju därför hon hade lovat oss att vi skulle få vår favoriträtt en hel vecka i sträck, för att vi så gärna ville ha det, det kom vi väl ihåg?
Så vi led oss igenom den långa helgen med vår favoriträtt till både lunch och middag, medan mamma och pappa förståss satt och åt helt andra saker med massor av lök och kryddor som de i vanliga fall brukade vara försiktiga med för att vi inte tyckte om dem. För dem var det en ganska bra mat-vecka...

Efter den veckan blev det betydligt lättare att få oss barn att äta det som serverades utan tjat och knotande, eftersom vi visste hur det kunde gå om man fick som man ville.

Så, ja, varför inte lova tjejen att hon ska få sina snabbmakaroner med mamma scans en hel vecka i sträck?
Självklart måste ni hålla på det löftet också, så ni inte backar ur ifall hon skulle ändra sig halvvägs igenom veckan, eller vilja ha en liten smakportion av något annat som ni andra äter.
Hon ska ju få som hon vill, och det var ju att få sina snabbmakaroner med mamma scans och ketchup i en vecka...

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:20

#65

Anonym (Pia) skrev 2010-09-29 19:34:11 följande:

Och vanorna skulle inte kunna komma från pappan? Han har ju uppenbarligen låtit henne äta sin favoritmat hela tiden plus godis varje dag. Eller är det mamman som åkt hem till pappan och gett barnet godispåsen varje dag?

Förlåt, men att påstå att det enbart är mammorna som ansvarar för barnens uppfostran är att nedvärdera papporna. I mina ögon är en pappa en fullvärdig förälder och han har precis lika mycket ansvar för barnets uppfostran som mamman.

I vårt fall tror jag mer att pappan är boven i dramat, för att han tror att han är "snäll" när han ger med sig. Mamman verkar faktiskt strängare mot henne.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:28

#66

NadiaMi skrev 2010-09-29 20:14:59 följande:

Förresten, kom att tänka på en sak när jag läste lite andra inlägg i tråden.

När jag växte upp hade jag och min bror fått för oss att det var EN favoriträtt vi ville ha Hela Tiden, och vi frågade varenda dag om vi skulle få det till middag.
Till slut så tröttnade mamma och pappa på tjatet och lovade att vi skulle få Just Den rätten till både lunch och middag hemma en hel vecka i sträck och INGET annat, och de skulle inte ens försöka få oss att prova något annat än just det vi ville ha.

Sagt och gjort, och i början av veckan var vi hur glada som helst och satt och glittrade med ögonen när maten serverades.
Men mot slutet av veckan började det faktiskt bli lite tråkigt att äta samma sak varenda kväll.
Och när helgen kom och vi inte fick något annat genom lunchen på skolan blev det två gånger samma dag dessutom, och vi sade till och med till mamma att hon inte behövde göra den rätten och att det vore helt okej och att det inte skulle göra något om hon bröt sitt löfte - men se det ville hon inte höra på.
Hon körde stenhårt på skuldkänslorna och påpekade att när man har lovat sina egna barn något så måste man faktiskt hålla det, för annars är man en dålig mamma, och hon ville faktiskt inte vara någon dålig mamma - det var ju därför hon hade lovat oss att vi skulle få vår favoriträtt en hel vecka i sträck, för att vi så gärna ville ha det, det kom vi väl ihåg?
Så vi led oss igenom den långa helgen med vår favoriträtt till både lunch och middag, medan mamma och pappa förståss satt och åt helt andra saker med massor av lök och kryddor som de i vanliga fall brukade vara försiktiga med för att vi inte tyckte om dem. För dem var det en ganska bra mat-vecka...

Efter den veckan blev det betydligt lättare att få oss barn att äta det som serverades utan tjat och knotande, eftersom vi visste hur det kunde gå om man fick som man ville.

Så, ja, varför inte lova tjejen att hon ska få sina snabbmakaroner med mamma scans en hel vecka i sträck?
Självklart måste ni hålla på det löftet också, så ni inte backar ur ifall hon skulle ändra sig halvvägs igenom veckan, eller vilja ha en liten smakportion av något annat som ni andra äter.
Hon ska ju få som hon vill, och det var ju att få sina snabbmakaroner med mamma scans och ketchup i en vecka...

Wow, vilken rolig historia!

Måste säga att dina föräldrar gjorde det bra där, som var konsekventa, annars hade ni ju aldrig förstått poängen. Och jag fick ett liknande förslag från en annan här, att bara servera just den rätten en tid, typ en vecka eller så. Snacka om att hon måste tröttna på det fullständigt...
Eller så säger vi bara att hon får laga sin mat själv, det hon kan är att värma en pirog i mikron/ koka makaroner. Lär bli enformigt

NadiaMi

Äldre 29 Sep 20:34

#67

Anonym (förbannad) skrev 2010-09-29 20:28:55 följande:

Wow, vilken rolig historia!

Måste säga att dina föräldrar gjorde det bra där, som var konsekventa, annars hade ni ju aldrig förstått poängen. Och jag fick ett liknande förslag från en annan här, att bara servera just den rätten en tid, typ en vecka eller så. Snacka om att hon måste tröttna på det fullständigt...
Eller så säger vi bara att hon får laga sin mat själv, det hon kan är att värma en pirog i mikron/ koka makaroner. Lär bli enformigt

Ja, det hade ju aldrig fungerat om de inte hade hållt enad front och varit konsekventa, så det är väl den största risken i ditt fall. Om hennes pappa skulle vara "snäll" och ge efter när hon började bli lite ledsen så hon slapp konsekvenserna den gången också.

Så länge det känns osäkert kanske det vore bättre ändå om pappa tog mer ansvar i köket och om dottern fick vara med och laga till maten i lite större utsträckning.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:36

#68

Anonym skrev 2010-09-29 19:26:26 följande:

Har samma "problem". Fast min sambos dotter är 7 år. Hon äter för det första godis varje dag hemma. Sen får hon den maten hon vill ha och det är oftast pasta och något halvfabrikat precis som TS. Hon får t.o.m chokladpulver i gröten på morgonen om hon vill. Hon är dock inte så ouppfostrad att hon skulle spotta ut maten men hon vägrar äta om det inte passar. Tex la jag en gång köttfärssåsen över spaghettin. Då vägrade hon äta, det skulle ligga bredvid varandra. Min sambo slängde det och jag henne ny portion. Jag försökte då prata lite med henne, då hon är klok tjej, om nyttighet och om mat i största allmänhet, helt kravlöst samtal. Det har hjälpt lite och nu smakar hon på det mesta. Har även pratat med min sambo och han har skärpt kraven lite så nu funkar det helt okej! Men ändå.. vilka vanor hon har från sin mamma...

Min bonus får bara äta godis på lördagar. Där är han faktiskt lite strängare sambon. Men jag förstår inte det här med halvfabrikat, alltså maten man gör hemma på riktiga råvaror är ju tusen ggr bättre än de med alla smaktillsatser, E-tillsatser, färgämnen, salter och allt skit som tillsätts för att hålla det längre. Hade jag varit bioförälder hade jag jublat över att någon engagerat sig i maten till hans dotter ska vara hälsosam. Han säger att: "ja men hon är ju inte tjock", som att det är måttstocken på om man äter nyttigt. Min bonus är också smart och begåvad så jag kanske också ska ta ett litet snack om näringslära. Hon är ju alltid förkyld så något vidare immunförsvar kan hon inte ha.

Anonym (förbannad) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 20:39

#69

NadiaMi skrev 2010-09-29 20:34:54 följande:

Ja, det hade ju aldrig fungerat om de inte hade hållt enad front och varit konsekventa, så det är väl den största risken i ditt fall. Om hennes pappa skulle vara "snäll" och ge efter när hon började bli lite ledsen så hon slapp konsekvenserna den gången också.

Så länge det känns osäkert kanske det vore bättre ändå om pappa tog mer ansvar i köket och om dottern fick vara med och laga till maten i lite större utsträckning.

Nej det var ju det där med enad front och konsekvens. Där sprack det för oss. Ja pappan får nog ta över rodret ett tag och kanske involvera henne mer och mer vartefter. Kanske hon till slut till och med saknar min mat, vem vet?

Hybr1d

Äldre 29 Sep 20:44

#70

Förstår att det måste vara väldigt väldigt frustrerande för dig.

Hemma hos oss är vi bara jag och min 5-åring. Även om hon inte tycker om maten skulle hon få sig en rejäl åthutning om hon skulle yppa orden "äckligt", nä så säger man bara inte. Hade också tyckt det var en jobbig sits.

Äter hon om du och hon lagar mat tillsammans? Eller vill hon inte ens prova att vara med.. dvs att ni väljer vad ni ska göra och skrider till verket tillsammans..?

Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

INNEHÅLL