Bonusbarnet vägrar äta min mat!!!

Skulle aldrig hålla på att fjanta med ett så pass gammalt barn!Passar det inte skulle hon få vara utan mat.Svårare är det inte.Lagade själv olika maträtter för min dotter åt bara vissa saker.Och eftersom hon är så smal så var jag nojig när hon var mindre.Nu är hon snart fem och hon ska smaka på maten iaf.Och vill hon inte ha får hon vänta till nästa mål.Sen tycker jag inte att man ska behöva gilla allt för det gör ingen.Men man gör dom ingen tjänst genom att låta dom slippa smaka vissa saker.Hur ska dom då lära sig att dom gillar annat än pannkaka och korv?

Jag tycker inte ni ska servera henne annan mat om den ni erbjuder inte duger. Hon får äta eller vara hungrig. Är ni för mesiga för det får hon väl själv göra iordning någon smörgås eller så. Men ni ska absolut inte stå och laga specialmat till henne varje dag. (Onyttig sådan). Vid den åldern hade jag själv lärt mig att käka och hålla käften.

Sen om det finns några rätter som hon verkligen avskyr kan ni ju undvika dem såklart. Men inte att hon bara ska käka snabbmakaroner och korv, det är ju ohållbart.

Har bara läst trådstarten.

TS: Jag hade exakt samma problem med min sambos barn. Barnet var 12 och satt och petade i all mat jag lagade. Jag höll på att bli tokig. Allt var äckligt och inte gott. Min sambo tyckte ofta att vi skulle laga annan mat till denne men jag vägrade. Så länge barnet inte är vegan eller dyl. så äts det samma mat. Plötsligt så slutade barnet att klaga. Det tog kanske nio månader av samboskap, en del klagande både från barnet och mig samt en massa tålamod.
    Nu försöker jag få barnet att frivilligt plocka sallad ur salladsskålen... det verkar ta längre tid än nio månader.

Lyssnade på "knattetimmen" på radion för flera månader sedan och har bestämt mig för att följa deras råd. Vill barnet bara ha mamma scan så "why not". Till slut tröttnar hon. Erbjud alltid att hon får smaka er mat om hon vill . Välj era strider, lägg energin på något bättre. Äter hon någon sorts grönsaker till, eller någon frukt efter maten, så låt henne hållas. Alla nöjda och glada!!

Meh vadå blir alla glada och nöjda av tvingas laga två middagar samt få höra att maten man lagat är äcklig vareviga dag? Blir inte jag glad och nöjd av iaf.

Jag har inte förbjudit  11 åringar deras barnslighet-  men det är INTE barnsligt att spy ner bonusmammas mat eller vägra äta den, det är inte barnsligt att spotta ut maten och säga fy vad äckligt!
DET DÄR ÄR en UPPFOSTRINGS FRÅGA!
Uppför man på ett sådant sätt så upplevs man tyvärr som ouppfostrad. Speciellt när man är 11 år och förstår redan det mesta här i livet!  Om man påstår något annat om en 11 åring så har man kränkt vederbörande och sänkt hennes utvecklingsnivå till en 5 åringens nivå.  

Är det mindre barnsligt att servera köttbullar till barnet varje kväll? Eller låta barnet ta fil och flingor istället för varm lagad mat? Eller stoppa huvudet under kudden och låtsas att det regnar- inte min unge dvs hon får göra vad hon vill.

Näpp. Det tycker inte jag.
Man är just vuxen nog att ta det bråket. OCh inte minst för barnets skull!

Om en bonusmamma går runt och mår dåligt pga av en ouppfostrad unge och pga att hon inte kan säga ifrån( just pga att det inte är hennes unge! Skulle det vara eget barn- skulle man ju inte tolerera det!), samt inte får stöd av barnets fadern då barnet trampar ner henne - så måste hon få stöd för att lära sig att säga ifrån innan hon får hjärtinfarkt eller blir utbränd av sin ständiga snällhet.  

Det spelar mindre roll  varför barnet uppför sig så - om hon vill ha makt eller visar sitt missnöje mot bonusföräldern genom att vägra äta hennes mat. Ett sådant uppförande måste upphöras.
 
En bonusmamma som levt ihop med barnet 1,5 år är inte så ny heller, utan kan absolut ställa krav och visa vad hon tänker och tycker, speciellt om barnet är så stor som 11 år. 

Jag lever själv i en familj med mina-dina-våra barn och skulle tycka att det var förjävligt om mina bonusbarn eller egna barn skulle spy ner min mat  och allt detta UTAN ATT JAG KUNDE SÄGA IFRÅN och utan att min man skulle stötta mig. Nu är inte så fallet - min man accepterar aldrig sådant uppförande vare det gällde mina eller hans egna barn. OCh jag skulle  t o m vara tacksam om han reagerade och sa ifrån till mitt barn!!!.  

Men, så klart - alla familjer måste ha frihet att bestämma själva hur många gånger i veckan de vill ha köttbullar serverade på bordet  så att ALLA i familjen mår bra.

Så jag tycker inte att det är fel att visa sina känslor (även att man bli arg eller" flipprar ur"!) och säga ifrån - Det här är oacceptabelt, lilla damen! Du får äta varm mat med oss eller så sitter du bara här vid matbordet och gör oss sällskap medan vi äter.
Förr eller senare börjar de äta. (Ja, om man nu inte bjuder olämplig speciell mat -med starka kryddor eller dyl.)  Det sägs att ett litet barn måste smaka en ny  maträtt 9 gånger innan det vänjer sig med smaken och börjar tycka om den. En 11 åring kanske bara 5 gånger. Så det är även tålamodet som gäller.

Lycka till, TS.

Nej alltså det här med två måltider kommer ivf inte jag hålla på med, det får pappan fortsätta med om han är intresserad av. Det tar längre tid, blir mer att diska, kostar mer ... ser ingen anledning att hålla på så och truga.

Kul sambo du har...

Jag tål inte bortskämd ungar, såna är ÄCKLIGA. Jag borde inte ens läst tråden, det är vidrigt hur vissa föräldrar låter ungarna hålla på.

Jag tycker det låter lite som att hon straffar dig genom att inte gilla den mat du har lagat... Eller så har hon helt enkelt blivit så bortklemad att hon bara vill ha sina favoriträtter och inget annat.

Jag tror på idén att hon får vara med och laga mat och att ni alla 3 gör mat tillsammans. Sen måste hon få smaka åtminstone på den maten ni gjort och gillar hon inte den så är fråga om ni vill vara så hårda att hon får vara utan?

När det gäller att introducera lite mer "nyttig" mat så föreslår jag gurkstavar, morotstavar, majs, paprika etc som någon slags förrätt medan ni väntar på att middagen ska bli klar. Så får hon tugga lite på det innan.
Förklara också för henne att man blir sjuk om man äter samma mat dag ut och dag in året runt...

Sen måste ju självklart du och pappan vara på samma sida här... annars är det helt kört!

Till Lavish: jag vet inte vad du har för middagsrutiner men att stoppa in några köttbullar i ugnen ( mamma scans så klart) och släng ner 1 dl makaroner i kokande vatten kan väl inte anses vara särskilt jobbigt och det kan inte heller ta mer än totalt 15 minuter. Eller har jag fel? Då slipper hon höra att maten är äcklig och på köpet får hon får en mätt och nöjd unge i huset. Hur svårt kan det vara? 

Det är ju inte så att det kräver allt för mycket tankeverksamhet för att fixa till den maträtten så ts, eller hennes sambo, kan nog koncentrera sig på att laga sin egen goda mat under tiden. Inte jobbigt alls och det behöver inte bli så dyrt heller om man lyckas köpa köttbullarna på extrapris. Jag lägger hellre energin på att tjata om läxor och annat viktigt.

Detta är en fas i livet och jag tror att 99% av alla köttbullegalningar blir helt normala vuxna så småningom. Lycka till!