Sökning: d
|
-
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">div>Vad bra att du fick tid så snabbt! Och jag håller med läkaren, inte ska du behöva må sådär, så nog är det värt att pröva olika alternativ. Jag är inte riktigt pepp på piller och medicin överhuvudtaget, tar te.x väldigt sällan ens huvudvärkstabletter så det här med att knapra antidepp är jag inte helt tjenis med, det tar emot men jag gör det ändå av precis den anledningen du nämner, för min hälsa och mitt liv. Det bästa vore förstås att få må bra och kunna klara sig utan piller men om inte det funkar får man helt enkelt gå på alternativ 2, second best och finna sig i situationen. Det kommer gå bra, det vet jag.
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-11-30 00:56:11 följande:div>Jag tycker nog det låter som om det skulle kunna vara ADHD eller möjligen Aspergers syndrom. Många som har det ena har också det andra.
Du frågar vad du kan göra åt det och första steget är kanske att försöka få till en utredning och sedan ta det därifrån, beroende på vad utredningen visar. Själv kontaktade jag vårdcentralen, gick dit och blev remitterad till öppenpsyk och nu väntar jag kallelse därifrån. Vi är många i den här tråden som har känt och känner att vi inte passar in någonstans så det är "bra" att den här tråden finns tycker jag där vi kan ventilera med någon som förstår. div>Tycker också att en del av texten kan tyda på AS. Men vid en neuropsykiatrisk utredning så kan dom ju ta reda på vad det är, även om man utreder för ADD/ADHD. Jag gjorde som sagt utredning för AS men fick diagnosen ADD.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv> -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-11-30 01:33:01 följande:div>Vad bra att du fick tid så snabbt! Och jag håller med läkaren, inte ska du behöva må sådär, så nog är det värt att pröva olika alternativ. Jag är inte riktigt pepp på piller och medicin överhuvudtaget, tar te.x väldigt sällan ens huvudvärkstabletter så det här med att knapra antidepp är jag inte helt tjenis med, det tar emot men jag gör det ändå av precis den anledningen du nämner, för min hälsa och mitt liv. Det bästa vore förstås att få må bra och kunna klara sig utan piller men om inte det funkar får man helt enkelt gå på alternativ 2, second best och finna sig i situationen. Det kommer gå bra, det vet jag.
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Tack! Jag kom ju in i "pillersvängen" rätt tidigt eftersom jag började med zoloft som trettonåring. Så det känns inte så konstigt för mig. Ett till piller i kartan, liksom. Så länge jag mår bra och fixar skolan så kan man väl leva med det också. Jag förstår vad du menar, dock är ju ADD just ett "fysiskt" problem i hjärnan, dvs det finns någonting medicinskt som hjälper. Till skillnad från de stackare med trauman som enbart blir rekomenderade piller istället för terapi.
Jag är lite inne på kbt-grejen av just den anledningen att det inte enbart blir medicinskt, då det inte hjälpt mig hitills. Kanske det blir bättre med "riktig" terapi också.dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>
-
Hej, har nu väntat i 1,5 år på utredning. går på samtal på vuxenpsyk, men vårdkön står nu stil.. jag skulle fått utredning nu i december, men den kommer inte bli av. Jag vet inte vad jag ska göra. det kan inte vara okej att vänta mer än 2 år?!
I väntan fick jag equasym som motsvarar concerta ( som är mer känd) och har börjat med 20 mg, men det hjälper lite grann.
impulskontroll.. typ vad är det!
har störst problem med uppmärksamheten.. det skapar myycket problem då jag har en 3 åring och en 4 åring hemma.. -
<div class="quote"><div class="quote-nick">aktuelle skrev 2010-11-30 09:33:07 följande:div>Hej, har nu väntat i 1,5 år på utredning. går på samtal på vuxenpsyk, men vårdkön står nu stil.. jag skulle fått utredning nu i december, men den kommer inte bli av. Jag vet inte vad jag ska göra. det kan inte vara okej att vänta mer än 2 år?!
I väntan fick jag equasym som motsvarar concerta ( som är mer känd) och har börjat med 20 mg, men det hjälper lite grann.
impulskontroll.. typ vad är det!
har störst problem med uppmärksamheten.. det skapar myycket problem då jag har en 3 åring och en 4 åring hemma..div>Hej!
Hade du blivit lovad utredning nu i december men så blir det inte av? Otroligt dåligt i så fall. Hur lång kö det är verkar bero på i vilken kommun eller landsting man bor. Jag fick veta att här där jag bor var väntetiden upp till 1 år men absolut inte längre än så. Men det återstår att se.
Det förvånar mig ändå att du fått vänta så länge. De som har barn brukar väl få förtur? Har du inte blivit erbjuden någon annan hjälp än samtal och equasym? Någon form av avlastning eller boendestöd? Eller det kanske man inte kan få om man inte har en diagnos?
Måste vara jättejobbigt för dig att gå som du gör nu och behöva vänta otåligt.d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">
-
<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-11-30 08:07:34 följande:div>Tack! Jag kom ju in i "pillersvängen" rätt tidigt eftersom jag började med zoloft som trettonåring. Så det känns inte så konstigt för mig. Ett till piller i kartan, liksom. Så länge jag mår bra och fixar skolan så kan man väl leva med det också. Jag förstår vad du menar, dock är ju ADD just ett "fysiskt" problem i hjärnan, dvs det finns någonting medicinskt som hjälper. Till skillnad från de stackare med trauman som enbart blir rekomenderade piller istället för terapi.
Jag är lite inne på kbt-grejen av just den anledningen att det inte enbart blir medicinskt, då det inte hjälpt mig hitills. Kanske det blir bättre med "riktig" terapi också.
dth="15" height="15">div>Jag förstår. Och terapi är bra, åtminstone för de flesta. Jag har gått i både KBT och Psykodynamisk och har goda erfarenheter av båda. Terapi (främst KBT) i kombination med medicin tror jag också på, inte minst för oss som gärna vill se resultat igår d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">
-
Hej!
Här är en som har diagnos ADD. Jag har alltid upplevt mig vara annorlunda än alla andra såsom slarvig, oorganiserad, (alltså inte bara lite småslarvig utan jag är känd för detta), stökig och har ingen ordning alls. Med stökig menar jag då slarvig. Är inte hyperaktiv för fem öre men i hjärnan är det ständigt rörelse. Mina problem är att jag inte kan sköta hemmet. Som någon skrev så blir jag bara i soffan och så blir inget gjort. Att baka en kaka tex är jordens projekt. Är supernära nu att få medicin, väntar på läkartid bara. Hoppas hoppas hoppas det hjälper. Annars vet jag ärligt inte vad jag ska göra.
Du som skrev att du har två barn och får inget gjort, kan du ta hem besök och så? Här skäms jag alltid när det kommer oväntat besök. Har två barn också och det är rent ut sagt kaos med allt... men ändå så gör man inget åt skiten? Jag KAN bara inte på något oförståeligt sätt. Skitsvårt att förklara för nån som inte hajar...
Skolgången hade jag inga problem med då jag var väldigt lättlärd. MEN det jag inte var intresserad av gick åt pipsvängen men mina föräldrar styrde upp så att jag var tvungen att göra hemläxor och liknande. Men det jag var intresserad av gjordes med bravör. En annan grej var att jag fick gå extralektioner för att lära mig skillnaden på b och d. Någon annan som har haft just den grejen också?
Ja och alla misstag man gjort på jobb osv osv... orkar inte rada upp allt men det är iallafall klockrent med ADD samt att jag har gjort utredning som visade det. Skönt att hittat hem liksom -
Strulmaja, tack så hemskt mycket för ditt svar. Känns så skönt att prata med andra med samma eller liknande problematik så det går inte att beskriva det...
Ang. schemat så måste jag bara berätta om hur det kommit till.
Jag skrev upp till tio st. innan jag hittade ett som fungerar just av den anledningen som du skrev: "ska jag sätta lunchen vid 12 eller 12:30?" Det var jätteproblematiskt för mig att få till det helt exakt, och det funkar inte för mig att bara stryka över och skriva dit en ny tid - det får absolut inte se kladdigt ut för då blir jag ännu mer förvirrad.
Det måste vara uppspaltat med mellanrum som motsvarar tiden mellan aktiviteterna, så att det blir överskådligt.
Låter knepigt, men om det är t.ex. en timme mellan lunch och fruktstund så får avståndet inte se ut som två timmar eller en kvart i jämförelse med de tidigare avstånden, för då blir det fel för mig. Suck...
Så upp till tio st. scheman blev det innan jag fick till detta som funkade.
Nu undrar ni kanske varför jag inte använde blyerts så jag kunde sudda? Det är också typiskt mig, jag vägrar inse att det kanske blir så att jag skriver fel och måste sudda, sen har jag inte tålamod att sudda och skriva om - då knögglar jag hellre ihop pappret och börjar på ett nytt. Minsta lilla motgång gör att jag ger upp.
Så detta schema har tagit en hel del tid i anspråk, och skamligt många träd har förmodligen fått sätta livet till för att ge mig kladdpapper.
Jag är dock väldigt nöjd med att jag fått till det, det funkar jättebra och min son mår superbra. Jag skulle som sagt behöva ett schema där jag integrerat mina egna aktiviteter tillsammans med hans, men det får bli nästa projekt. Jag kan verkligen rekommendera schema-metoden till er andra, även om jag vet att det är sjukt svårt att få till. För mig har det iallafall underlättat. Nu har jag visserligen ingen diagnos än, så jag kan ju inte svära på att det funkar för er andra. :o)
Någon frågade om att blanda ihop b och d. Jag vill minnas att jag hade de problemen när jag började skolan, men det gick över efter ett tag och ingen var särskilt oroad för mig eftersom jag hade så lätt i skolan.
Jag lärde mig själv att läsa och skriva vid fyra års ålder (förutom just b och d då ;) ) och de hade inte så mkt att lära mig när jag började skolan, så hela första klass tilläts jag i princip dagdrömma bort - vilket inte var bra alls för mig egentligen.
I tvåan (tror jag) fick jag ett ryck och räknade ut hela matteboken hemma en kväll - och fick jättemycket skäll när jag kom tillbaka. Vad skulle jag nu göra på lektionerna? Däremot de läxor jag verkligen SKULLE göra blev aldrig gjorda, boken kom oftast inte ens med hem... Jag förstod inte alls varför jag fick skäll och blev så sårad, jag fixade inte skäll när jag var liten - var livrädd för alla vuxna utom mina päron.
Nu måste jag gå, schemat kallar.
Tack för att ni finns!!! -
<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-11-30 10:06:21 följande:div>Jag förstår. Och terapi är bra, åtminstone för de flesta. Jag har gått i både KBT och Psykodynamisk och har goda erfarenheter av båda. Terapi (främst KBT) i kombination med medicin tror jag också på, inte minst för oss som gärna vill se resultat igår
d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>Hur tyckte du att psykodynamisk fungerade? Är lite nyfiken på den, har läst en del på psykiatrin och tror att jag nog skulle behöva reda ut en del, även om det kanske inte påverkar ADD:n så skulle det nog kunna påverka min allmänhälsa, men det känns lite knepigt med två olika terapier samtidigt?
-
Tänkte på det där med b och d. Jag har också haft svårt med det, men även litet q, att inte skriva det på ett p med ett sträck på, vilket var jobbigt när jag var yngre eftersom jag har just ett q i mitt efternamn. Löste det genom att skriva stor bokstav mitt i efternamnet.
<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>