ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-11-30 21:01:10 följande:div>För mig och där jag var just då (d.v.s i en djup depression) fungerade det bra. Det fanns mycket outrett i min bakgrund eller vad man ska säga, jag hade sedan många år tillbaka hamnat i konflikt med delar av min familj så det var väl egentligen mest det vi pratade om, mina tankar kring varför. Mycket "rota i barndomen" efter svar på vissa frågor. Den största skillnaden som jag upplevde mellan KBT och psykodynamisk var att den psykodynamiska är mer inriktad på självreflektion. Det var en mer grävande terapi (om man kan säga så), mer djupgående än KBT. KBT-terapeuten var inte särskilt intresserad varför saker blivit som dom blivit utan HUR vi eller jag skulle kunna lösa det här och nu. Jag fick en mer tydlig guidening där, verktyg att jobba med, läxor tills nästa gång och jag kände att vi jobbade mot ett tydligt mål. Medan det i den psykodynamiska egentligen inte fanns något mål (mer än att jag förhoppningsvis skulle komma till insikt med vissa saker och börja må bättre) men där var det mer jag som styrde eller vad man ska säga. Terapeuten överlämnade hela sessionen till mig att bestämma vad jag ville prata om och hennes roll var mer lyssnande än KBT-terapeutens.

Jag blev hjälpt av båda terapiformerna så mina erfarenheter är enbart goda och jag skulle nog aldrig avråda någon att prova för det är egentligen först då man vet om det är något för en.div>Tack för svaret. Jag kanske borde börja med någon form av psykodynamisk terapi, och sedan när det är utrett gå över till kbt för att lära mig hantera det? Ska rådslå med min hjärnskrynklare nästa gång jag ser henne. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD?) skrev 2010-11-30 22:29:11 följande:div>Åhh Strulmaja! Tomhet efter framgång är min kille i ett nötskal! Han blir ofta deppig när han har lyckats avsluta något och "borde" vara lycklig. Jag har tidigare anklagat honom för att han inte "vill" känna sig lycklig men nu fick jag en ny syn på det hela.. Jag blir mer och mer övertygad av att han har adhd även om han inte tror det.

Själv känner jag mest igen mig i kraftiga humörsvängningar.div>Det här med humörsvängningarna känner jag också igen mig i. I terapin för ett par år sedan kom jag fram till att jag var passivt aggressiv. Jag kunde gå och samla på mig ilska för att sedan explodera när bägaren runnit över och de i min omgivning förstod inte ett skit och tyckte jag överreagerade. Men dom visste ju inte att jag hade samlat på olika irritationsmoment i ett par dagar, ibland längre än så och nu p.g.a ytterligare en liten grej fått nog och då exploderat och blivit jättearg för något som för någon annan kan tyckas vara en skitsak. Sen har jag haft och har nog lite svårt att se hur detta kan påverka andra, att jag inte riktigt förstår hur andra fortfarande kan vara arga när jag själv känner mig glad igen. För själva utbrotten varar inte länge alls men om jag anser att någon gjort mig riktigt illa är jag otroligt långsint, jag är nog inte den som säger förlåt i första taget d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> 

Det är så skönt att läsa era inlägg, jag känner också igen mig i det ni skriver om ovan.
Känner ofta tomhet och förvirring när jag väl klarat av något, typ "vad ska jag göra nu?".
Humörsvängningar - JA. Jag kan vara kolugn ena stunden (på utsidan) och sen brista ut i snudd på galenskap över nå'n skitgrej jag tycker att min kille gör fel...

Jag har så mycket som snurrar i huvudet så jag är allmänt virrig, jag pratar ganska ofta bakvänt t.ex.
Alldeles nyss stod jag och min son och tittade ut genom fönstret eftersom jag lagt ut mat till fåglarna och lillen tycker det är jättespännande att se hur de kommer för att hämta maten. Plötsligt knackar han på fönstret,
och då hör jag mig själv säga "inte knäcka, pappan blir rädd då!". Jag menade alltså "inte knacka, pippin blir rädd då". Eh... Freudiansk felsägning? dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Man skulle kunna tro att jag misshandlar min kille...
Fattar ni hur snurrig jag är, haha... Så'na saker kan jag skratta åt själv, men det är egentligen inte kul. Det beror ju på att jag har sån't kaos i huvudet hela tiden...

Just nu har jag bara det här med ADD och en eventuell utredning i huvudet, en del av min (och er) problematik är ju att man vill att allt ska hända NU NU  NU, så jag har svårt att lugna ner mig i väntan på svar. Jag har bekräftat att jag vill ha en tid för bedömningssamtal hos den privata kliniken jag hittade, de är dyra men jag resonerar som att ett bedömningssamtal kan jag kosta på mig - då vet jag förhoppningsvis sen om en utredning är något för mig.

Känner sååå igen mig i det någon skrev om att bli alldeles upptrissad när man tycker något är kul! Jag blir också alldeles skakig och kan inte fort nog komma igång med det, man kan nog nästan tro att jag går på amfetamin eller något om man ser mig i en sådan situation. I och med min skeva dygnsrytm (som jag noterat att de flesta här inne också verkar lida av) så kan jag få dessa infall/snilleblixtar mitt i natten. När jag var tonåring kunde jag t.ex. få för mig att möblera om mitt rum mitt i natten, jag tyckte jag hade kommit på det perfekta sättet att placera mina möbler. Helt skakig och upptrissad började jag släpa omkring möbler till resten av familjens stora förtret. Tyvärr tog motivationen ofta slut mitt i, varpå jag kunde bli stående i ett rum med möbler huller om buller och jag kunde bara inte förmå mig att slutföra det. Detta hände mer än en gång. Till slut blev jag ju tvungen att flytta möblerna på något sätt så jag kunde röra mig i rummet igen, men hela grejen med idén som dök upp från ingenstans och måste genomföras NU till motivationen som tog slut mitt i är så TYPISKT för min problematik.

Återigen, tack för att ni finns.
Jag läser allt ni skriver men jag är nog rätt dålig på att svara direkt eller ge respons på det ni skriver, det har att göra med min vimsighet att göra, jag läser, glömmer, läser igen, vill svara, glömmer vad jag ska svara på o.s.v.
Sorry... :S

Hmm jag samlar nog inte på mig ilska alls, jag kan också bli jättearg och blir det fort, men agerar alltid ut det omedelbart och en minut senare är det glömt. Inte alltid att omgivningen har släppt det lika fort och sånt orkar jag inte alls med, utagerat är utagerat tycker jag och finns ingen anledning att vara långsint. Vissa vill hellre än att säga vad de tycker och sen lämna det därhän, gå runt å småsura i timmar, ja dagar tom. Så länge orkar jag inte fokusera på att minnas en oförrätt.
Jag svänger väldigt fort med vad jag tycker om saker och ting också, tex kan nån säga men tycker du så nu, det är ju raka motsatsen mot -det här- som du sa att du tyckte för en halvtimme sen. Och så kan jag inte svara för det för jag minns inte hur jag resonerade då, jag vet bara att så här tycker jag just nu och just nu har jag jättesvårt att sätta mig in i hur man skulle kunna tänka annorlunda.
Så blir jag nog rätt jobbig att ha å göra med för jag är så inne på mitt eget spår att jag inte alls kan förstå hur man resonerar om man inte håller med, och hur kan man egentligen tycka något annat när det är så uppenbart att jag har rätt (för att det är uppenbart från mitt sätt att se saken). Och det nästan mest pinsamma är att jag är helt medveten om att jag är sån, i alla situationer i efterhand, och aldrig i den situationen som är just nu.

Update från läkarbesöket idag då. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Ny läkare, han föreslog ett byte från strattera till concerta som jag gick med på. Så jag fick en veckas tabletter á 18 mg, från min nuvarande stratterados på 60 mg. Ska tillbaka om en vecka för höjning. Han tyckte att vi skulle vänta med anti-depp en månad för att se om concertan kanske kunde få mig att må bättre först. Fine by me.
Dessutom ska dom starta upp en kbt-grupp i grannstaden i Februari, och min hjärnskrynklis anmälde mig dit. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Det är för personer med adhd/add. Ska bli spännande!
Så nu börjar det äntligen hända saker. Får tyvärr vänta en stund till på min journal verkar det som, min mamma verkar inte vilja träffa mig och ge mig mina papper, men dom skulle beställa till psyk i vilket fall som helst, så hinner jag inte få dom tills dess så kan jag ju kolla där. Så jag får se om det blir remiss till neuropsyk igen eller hur det blir.

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-01 16:32:38 följande:div>Update från läkarbesöket idag då. dth="15" height="15">

Ny läkare, han föreslog ett byte från strattera till concerta som jag gick med på. Så jag fick en veckas tabletter á 18 mg, från min nuvarande stratterados på 60 mg. Ska tillbaka om en vecka för höjning. Han tyckte att vi skulle vänta med anti-depp en månad för att se om concertan kanske kunde få mig att må bättre först. Fine by me.
Dessutom ska dom starta upp en kbt-grupp i grannstaden i Februari, och min hjärnskrynklis anmälde mig dit. dth="15" height="15"> Det är för personer med adhd/add. Ska bli spännande!
Så nu börjar det äntligen hända saker. Får tyvärr vänta en stund till på min journal verkar det som, min mamma verkar inte vilja träffa mig och ge mig mina papper, men dom skulle beställa till psyk i vilket fall som helst, så hinner jag inte få dom tills dess så kan jag ju kolla där. Så jag får se om det blir remiss till neuropsyk igen eller hur det blir.div>Men du det är ju helt underbart! Härligt, vad glad jag blir för din skull d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Hoppas du blir hjälpt av medicinen och att du kommer klara dig utan antidepp. Och KBT! Anpassad för ADHD/ADD personer är ju skitbra. Jag tror du kommer ha stor nytta av det. Jag har själv aldrig provat gruppterapi men hört mycket gott om det. 

Vad är det med din mamma då? (om jag får fråga?) 
Anyways, hoppas du vill fortsätta uppdatera oss här hur det går. Har du tagit medicinen än förresten? Om ja, märker du någon skillnad? Grattis till genombrottet! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-01 19:47:07 följande:div>Men du det är ju helt underbart! Härligt, vad glad jag blir för din skull d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Hoppas du blir hjälpt av medicinen och att du kommer klara dig utan antidepp. Och KBT! Anpassad för ADHD/ADD personer är ju skitbra. Jag tror du kommer ha stor nytta av det. Jag har själv aldrig provat gruppterapi men hört mycket gott om det. 

Vad är det med din mamma då? (om jag får fråga?) 
Anyways, hoppas du vill fortsätta uppdatera oss här hur det går. Har du tagit medicinen än förresten? Om ja, märker du någon skillnad? Grattis till genombrottet! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">div>Tack! Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att jag äntligen ställde lite krav på vården istället för att dra mig till de där samtalen månad efter månad och ändå inte våga öppna munnen om viktiga saker. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Jag har också hört en hel del bra, så jag hoppas verkligen att det går bra! Lite jobbigt bara att det är i en annan stad, tågbiljetter kostar ju en del, men det får lösa sig. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Hon är knepig. Vill helst inte säga mer än så när jag inte är anonym. Men vi kan säga som så att hon är en ganska stor del i mitt mående. Och just nu ett irritationsobjekt eftersom hon aldrig kan ge mig mina papper som jag behövt en bra tid nu.

Jag ska ta den i morgonbitti. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Känns konstigt, stratteran tog jag ju på kvällen, så jag hoppas att jag vaknar som jag ska i morgon. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Ska absolut uppdatera i tråden, tack så jättemycket! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-01 13:35:36 följande:div>Det är så skönt att läsa era inlägg, jag känner också igen mig i det ni skriver om ovan.
Känner ofta tomhet och förvirring när jag väl klarat av något, typ "vad ska jag göra nu?".
Humörsvängningar - JA. Jag kan vara kolugn ena stunden (på utsidan) och sen brista ut i snudd på galenskap över nå'n skitgrej jag tycker att min kille gör fel...

Jag har så mycket som snurrar i huvudet så jag är allmänt virrig, jag pratar ganska ofta bakvänt t.ex.
Alldeles nyss stod jag och min son och tittade ut genom fönstret eftersom jag lagt ut mat till fåglarna och lillen tycker det är jättespännande att se hur de kommer för att hämta maten. Plötsligt knackar han på fönstret,
och då hör jag mig själv säga "inte knäcka, pappan blir rädd då!". Jag menade alltså "inte knacka, pippin blir rädd då". Eh... Freudiansk felsägning? dth="15" height="15"> Man skulle kunna tro att jag misshandlar min kille...
Fattar ni hur snurrig jag är, haha... Så'na saker kan jag skratta åt själv, men det är egentligen inte kul. Det beror ju på att jag har sån't kaos i huvudet hela tiden...

Just nu har jag bara det här med ADD och en eventuell utredning i huvudet, en del av min (och er) problematik är ju att man vill att allt ska hända NU NU  NU, så jag har svårt att lugna ner mig i väntan på svar. Jag har bekräftat att jag vill ha en tid för bedömningssamtal hos den privata kliniken jag hittade, de är dyra men jag resonerar som att ett bedömningssamtal kan jag kosta på mig - då vet jag förhoppningsvis sen om en utredning är något för mig.

Känner sååå igen mig i det någon skrev om att bli alldeles upptrissad när man tycker något är kul! Jag blir också alldeles skakig och kan inte fort nog komma igång med det, man kan nog nästan tro att jag går på amfetamin eller något om man ser mig i en sådan situation. I och med min skeva dygnsrytm (som jag noterat att de flesta här inne också verkar lida av) så kan jag få dessa infall/snilleblixtar mitt i natten. När jag var tonåring kunde jag t.ex. få för mig att möblera om mitt rum mitt i natten, jag tyckte jag hade kommit på det perfekta sättet att placera mina möbler. Helt skakig och upptrissad började jag släpa omkring möbler till resten av familjens stora förtret. Tyvärr tog motivationen ofta slut mitt i, varpå jag kunde bli stående i ett rum med möbler huller om buller och jag kunde bara inte förmå mig att slutföra det. Detta hände mer än en gång. Till slut blev jag ju tvungen att flytta möblerna på något sätt så jag kunde röra mig i rummet igen, men hela grejen med idén som dök upp från ingenstans och måste genomföras NU till motivationen som tog slut mitt i är så TYPISKT för min problematik.

Återigen, tack för att ni finns.
Jag läser allt ni skriver men jag är nog rätt dålig på att svara direkt eller ge respons på det ni skriver, det har att göra med min vimsighet att göra, jag läser, glömmer, läser igen, vill svara, glömmer vad jag ska svara på o.s.v.
Sorry... :Sdiv>Jag vet inte om jag känner igen mig i det här med att bli så upptrissad, inte så att jag blir skakig men visst blir jag upprymd och glad och än mer otålig.

Jag förälskar mig väldigt lätt också. Hur har ni det med det? Jag förälskar mig i allt ifrån människor till materiella ting. Om jag kommer över en bra låt te.x ska den nötas och spelas till förbannelse, om och om igen. Vad eller vem det än är jag snöar in mig på blir jag nästan som besatt av det och jag tror alltid att det är bestående men det är det aldrig. Min kärlek är flyktig. Den består bara tills något roligare eller bättre dyker upp. På så sätt är jag nog en ganska nyckfull person. 

Möblera och städa på nätterna har jag också alltid gjort. Då och då drar jag igång dammsugaren här kl 3 på natten, det som faller mig in det gör jag, någon hänsyn till klockan tar jag inte. När jag får en fix idé existerar inte tiden och jag är urdålig på att planera och beräkna tidsåtgången för de saker jag tar mig för. Och precis som du skriver händer det att motivationen tar slut mitti och jag lämnar mitt oavslutade projekt tills lusten faller på att ta tag i det igen. 

Men du, vad smart att ha ett bedömningssamtal på en privatklinik. Det tänkte jag aldrig på. Vad ligger priserna på för ett sådant? Runt tusenlappen eller mer? När planerar du att göra detta? Själv går jag fortfarande och väntar på min kallelse d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> 

Hur går man tillväga för att få till ett bedömningssamtal om man inte har så bra ekonomi? Ringer vc? Jag har alltid vetat att jag inte är "som alla andra", men aldrig riktigt blivit tagen på allvar. Jo, människor tycker nog att jag kan vara lite strange i vissa fall, men de tror ju att det bara är att ändra sig, vilket det ju inte är. Men det här är en så stor del av mitt liv, en del jag helst inte vill leva med om jag kan undvika det. Ja, jag kommer alltid vara jag, men om mina problem kunde bli mindre skulle jag bli glad.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-01 20:13:42 följande:div>Tack! Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att jag äntligen ställde lite krav på vården istället för att dra mig till de där samtalen månad efter månad och ändå inte våga öppna munnen om viktiga saker. dth="15" height="15"> Jag har också hört en hel del bra, så jag hoppas verkligen att det går bra! Lite jobbigt bara att det är i en annan stad, tågbiljetter kostar ju en del, men det får lösa sig. dth="15" height="15">

Hon är knepig. Vill helst inte säga mer än så när jag inte är anonym. Men vi kan säga som så att hon är en ganska stor del i mitt mående. Och just nu ett irritationsobjekt eftersom hon aldrig kan ge mig mina papper som jag behövt en bra tid nu.

Jag ska ta den i morgonbitti. dth="15" height="15"> Känns konstigt, stratteran tog jag ju på kvällen, så jag hoppas att jag vaknar som jag ska i morgon. dth="15" height="15"> Ska absolut uppdatera i tråden, tack så jättemycket! dth="15" height="15">div>Jag har också en knepig mamma som också varit en stor del i mitt mående genom åren. Men inte nu längre, tack och lov. Men du behöver inte säga mer, jag förstår. Mor och dotter-relationen är en relation för sig helt klart.