ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD/AS) skrev 2010-12-02 10:49:08 följande:div>Hur går man tillväga för att få till ett bedömningssamtal om man inte har så bra ekonomi? Ringer vc? Jag har alltid vetat att jag inte är "som alla andra", men aldrig riktigt blivit tagen på allvar. Jo, människor tycker nog att jag kan vara lite strange i vissa fall, men de tror ju att det bara är att ändra sig, vilket det ju inte är. Men det här är en så stor del av mitt liv, en del jag helst inte vill leva med om jag kan undvika det. Ja, jag kommer alltid vara jag, men om mina problem kunde bli mindre skulle jag bli glad.div>Jag ringde VC så prova att börja där du också.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-02 10:27:46 följande:div>Jag vet inte om jag känner igen mig i det här med att bli så upptrissad, inte så att jag blir skakig men visst blir jag upprymd och glad och än mer otålig.

Jag förälskar mig väldigt lätt också. Hur har ni det med det? Jag förälskar mig i allt ifrån människor till materiella ting. Om jag kommer över en bra låt te.x ska den nötas och spelas till förbannelse, om och om igen. Vad eller vem det än är jag snöar in mig på blir jag nästan som besatt av det och jag tror alltid att det är bestående men det är det aldrig. Min kärlek är flyktig. Den består bara tills något roligare eller bättre dyker upp. På så sätt är jag nog en ganska nyckfull person. 

Möblera och städa på nätterna har jag också alltid gjort. Då och då drar jag igång dammsugaren här kl 3 på natten, det som faller mig in det gör jag, någon hänsyn till klockan tar jag inte. När jag får en fix idé existerar inte tiden och jag är urdålig på att planera och beräkna tidsåtgången för de saker jag tar mig för. Och precis som du skriver händer det att motivationen tar slut mitti och jag lämnar mitt oavslutade projekt tills lusten faller på att ta tag i det igen. 

Men du, vad smart att ha ett bedömningssamtal på en privatklinik. Det tänkte jag aldrig på. Vad ligger priserna på för ett sådant? Runt tusenlappen eller mer? När planerar du att göra detta? Själv går jag fortfarande och väntar på min kallelse d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> div>Nu ska jag göra ett försök att svara ordentligt, inte bara hipp happ och sen posta snabbt som attan i ren impuls. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.

Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.

En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-11-30 10:01:14 följande:div>Hej!

Hade du blivit lovad utredning nu i december men så blir det inte av? Otroligt dåligt i så fall. Hur lång kö det är verkar bero på i vilken kommun eller landsting man bor. Jag fick veta att här där jag bor var väntetiden upp till 1 år men absolut inte längre än så. Men det återstår att se.

Det förvånar mig ändå att du fått vänta så länge. De som har barn brukar väl få förtur? Har du inte blivit erbjuden någon annan hjälp än samtal och equasym? Någon form av avlastning eller boendestöd? Eller det kanske man inte kan få om man inte har en diagnos?  
Måste vara jättejobbigt för dig att gå som du gör nu och behöva vänta otåligt. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> div>Jag hade fått en preliminär tid den 10:e december, blev jag lovad i börjar av hösten, men nu i november så fick jag höra att kön står typ still så de kommer inte kunna utreda mig nu och de kan inte svara på när.

får ingen hjälp förrän jag faktiskt har diagnos. enda jag får är equasym (eg borde jag inte fått det innan utredning heller) och så går jag på samtal och äter antidepp (eftersom jag blivit deprimerad tidigare då vardagen inte fungerar) blev låg nu  när jag fick meddelande om att utredningen dröjer än längre.. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-02 14:02:34 följande:div>Nu ska jag göra ett försök att svara ordentligt, inte bara hipp happ och sen posta snabbt som attan i ren impuls. dth="15" height="15">

Förälskelser - check. Jag avverkade väldigt många förhållanden under tonåren, blev kär och ville göra allt på en gång, förlovning, barn, gemensamt boende - allt kändes rätt och skulle göras på en gång. Efter ett par veckor, ibland ett par månader, hade jag tröttnat och ville ingenting av det istället. Tur att jag inte hann med att göra nå't drastiskt förrän jag verkligen var mogen för det. ;)

Fastnar för låtar gör jag också och kan ha samma låt spelandes gång på gång på gång i ipoden när jag är ute och går t.ex.

Krånglig relation med mamma - check. Dock mkt bättre nu, var kaos i tonåren.

Bedömningssamtalet kostar 2200 kr på denna klinik, rätt saftigt men definitivt värt det för att få veta om en utredning är aktuell.

En annan sak jag undrar över, är ni andra också motoriskt klumpiga? Jag har svårt att koordinera mina rörelser, dansar inte bra, går in i saker, verkar ha svårt att veta "var min kropp börjar och slutar". Slår i höfterna, tårna, välter saker med händerna o.s.v. Tappar ofta greppet om saker jag håller i o.s.v.div>Känner igen mig allt - check!

Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.

Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Däremot har jag fått höra av många att jag har ett intressant minspel i ansiktet när jag pratar... att jag använder mig av många olika miner och aldrig samma. Det är dock inget jag har koll på själv för det är inte ofta jag står framför spegeln och gaggar med mig själv direkt. Men pokerface är nog inget man förknippar med mig.

Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.

Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.   

Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det? d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-03 12:04:37 följande:div>Känner igen mig allt - check!

Ja det var saftigt. Å andra sidan lägger man ju flera tusen på sina tänder emellanåt så varför inte detta? Har man pengarna är det helt klart värt det.

Det här med klumpigheten. Jag har aldrig sett mig som en klumpig person men jag har fått höra (av min mamma) att jag är tafatt. Nu var det ett tag sen men jag brukade ALLTID gå in i saker och slå i höfterna. Hade alltid blåmärken på höftbenen förr om åren. Tappar och välter saker gör jag inte speciellt ofta heller. Men jag upplever ändå själv att jag har svårt att veta var min kropp börjar och slutar, hur mycket jag ska ta i eller inte ta i. Min kropp känns liksom främmande... lite som om hjärna och kropp inte är helt i balans med varandra, svårt att förklara. Tror det är någon vajsing med kroppsuppfattningen helt enkelt. Jag har te.x svårt att ta ut rörelser med kroppen, som om jag har ett inre motstånd och kanske är det detta som gör att jag uppfattas som tafatt.
Jag må vara en intensiv person men jag har inga yviga kroppsrörelser. Jag är nog mer som en sengångare där de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> Däremot har jag fått höra av många att jag har ett intressant minspel i ansiktet när jag pratar... att jag använder mig av många olika miner och aldrig samma. Det är dock inget jag har koll på själv för det är inte ofta jag står framför spegeln och gaggar med mig själv direkt. Men pokerface är nog inget man förknippar med mig.

Det som jag anser mig ha allra störst problem med just nu är oförmågan att sortera och skilja på relevant VS irrelevant information. Denna oförmåga färgar av sig på allt jag gör i vardagen och det gör att allt tar så väldans lång tid samt att jag fort blir trött. Allt jag gör eller tar mig för blir så omständigt och jag AVSKYR det. Och eftersom jag är medveten om detta försöker jag hitta genvägar genom de olika sysslorna, allt för att det ska gå snabbare och inte kännas så omständigt men det slutar alltid upp med att det blir fel ändå just p.g.a att jag försökt "fuska" åt mig lite extra tid.

Jag vet att jag inte är dum i huvudet men kan nog lätt uppfattas så. Förmågan att tänka logiskt finns där men jag klarar inte av att använda den för det är jag för otålig för. Min make å andra sidan älskar sånt där och han är duktig på det också, att följa instruktioner te.x från 1 till 10, steg för steg, ett steg i taget. När jag ska göra samma sak kan jag lika gärna börja på 10 sedan 7 och när jag efter mycket möda och besvär inte har klarat det kan jag börja på 1 men oftast har jag ju redan hunnit tappa tålamodet så jag skiter i det i stället.   

Igår när lugnet infunnit sig här (barnen hade precis somnat) och jag hade satt mig vid datorn för att ha lite egentid så kom maken och ville visa mig något. En normal person hade kanske sagt: Javisst!
Men det första jag frågar honom är: Hur lång tid tar det? d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> div>Haha, ååååh vad jag känner igen mig.
När min kille vill berätta något för mig eller läsa högt ur något så börjar jag genast skruva på mig och känna mig besvärad. Sen när han broderar ut storyn med detaljer eller tar krångliga vägar runt själva ämnet så kan jag fräsa ifrån "ja, jag fattar - kom till sak!!!". Hemskt, men jag står inte ut med att lyssna på gaggande när jag redan fattat poängen.

Instruktionerna, precis samma här. Nu har jag visserligen lärt mig av mina misstag och går från 1-10, men oj vad det tar emot och oj vad många gånger (speciellt i tonåren) jag börjat i fel ände, eller i mitten, eller hoppat över steg för att sedan behöva gå tillbaka och börja från början.
Jag älskar att fota och har köpt en ny, jättefin kamera. Tror ni att jag har satt mig in i instruktionsboken? Nej, jag vill kunna allt automatiskt. Så gjorde jag med förra kameran också, efter två år upptäckte jag funktioner som jag hade behövt kunna från början, haha...

Jag känner också att jag har dålig koppling mellan hjärna och kropp. Jag har dessutom haft ätstörningar tidigare, tydligen vanligt hos adhd-patienter. Jag gick en behandling där vi fick prova på kroppskännedom som terapiform, det var jättejobbigt för mig. Många ätstörningspatienter upplever att de är "avkapade" från huvudet neråt.

Jag har restless legs också, nån av er som har det? Igår fick jag en snilleblixt och tänkte "det kanske har ett samband?" Googlade och, javisst - det har samband med adhd/add. Allt faller på plats för mig nu.

Slutligen kan jag berätta att jag fått tid för bedömningssamtal i slutet av januari. I samband med bokningen fick jag två självskattningsformulär att fylla i på psykologens hemsida.
Kan säga att efter att ha svarat på de drygt 100 frågorna har jag inga tvivel överhuvudtaget om att jag lider av add, det är solklart. Nu är det bara att vänta på att psykologen ska konstatera samma sak.

Jag har det rätt jobbigt just nu iom att jag har förstått vad mitt problem är, jag tänker på det hela tiden, fastnar framför datorn, drömmer jättemycket mardrömmar och fick nästan en panikångestattack idag. Mitt liv är i gungning, mitt jag och synen på mig själv förändras och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. :(

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-03 16:55:02 följande:div>Haha, ååååh vad jag känner igen mig.
När min kille vill berätta något för mig eller läsa högt ur något så börjar jag genast skruva på mig och känna mig besvärad. Sen när han broderar ut storyn med detaljer eller tar krångliga vägar runt själva ämnet så kan jag fräsa ifrån "ja, jag fattar - kom till sak!!!". Hemskt, men jag står inte ut med att lyssna på gaggande när jag redan fattat poängen.

Instruktionerna, precis samma här. Nu har jag visserligen lärt mig av mina misstag och går från 1-10, men oj vad det tar emot och oj vad många gånger (speciellt i tonåren) jag börjat i fel ände, eller i mitten, eller hoppat över steg för att sedan behöva gå tillbaka och börja från början.
Jag älskar att fota och har köpt en ny, jättefin kamera. Tror ni att jag har satt mig in i instruktionsboken? Nej, jag vill kunna allt automatiskt. Så gjorde jag med förra kameran också, efter två år upptäckte jag funktioner som jag hade behövt kunna från början, haha...

Jag känner också att jag har dålig koppling mellan hjärna och kropp. Jag har dessutom haft ätstörningar tidigare, tydligen vanligt hos adhd-patienter. Jag gick en behandling där vi fick prova på kroppskännedom som terapiform, det var jättejobbigt för mig. Många ätstörningspatienter upplever att de är "avkapade" från huvudet neråt.

Jag har restless legs också, nån av er som har det? Igår fick jag en snilleblixt och tänkte "det kanske har ett samband?" Googlade och, javisst - det har samband med adhd/add. Allt faller på plats för mig nu.

Slutligen kan jag berätta att jag fått tid för bedömningssamtal i slutet av januari. I samband med bokningen fick jag två självskattningsformulär att fylla i på psykologens hemsida.
Kan säga att efter att ha svarat på de drygt 100 frågorna har jag inga tvivel överhuvudtaget om att jag lider av add, det är solklart. Nu är det bara att vänta på att psykologen ska konstatera samma sak.

Jag har det rätt jobbigt just nu iom att jag har förstått vad mitt problem är, jag tänker på det hela tiden, fastnar framför datorn, drömmer jättemycket mardrömmar och fick nästan en panikångestattack idag. Mitt liv är i gungning, mitt jag och synen på mig själv förändras och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. :(div>d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> Jag läste något om det fenomenet, att många människor med ADHD kan förutspå vad den andra personen ska säga i nästa mening och därför blir vi så irriterade när någon drar ut på svaret eller snackar en massa goja kring problemet. Detta händer mig jätteofta och flera ggr om dagen med min make som dessutom är en sån att när man frågat honom en fråga så kan det ta upp till en minut (jag skojar inte) innan han svarar. Gaaaaaaaaaaaaah!! Och när jag säger att han ska skynda sig säger han att han måste tänka först. Måste tänka? I alla fall så berodde detta på att många med ADHD är inutiativa och inkännande.

Jag älskar också att fota men har ingen fin kamera (än). Den jag har kan jag inte riktigt med för precis som du struntade jag i att läsa instruktionsboken. Det är "learning as I go" här d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

Jo det här med ätstörningar och att det är vanligt hos människor med ADHD har jag läst. Jag har aldrig varit drabbad av det, inget allvarligt iaf. Däremot har jag varit utsatt för våldtäkt och annat skit och det kan väl också kanske ha påverkat i viss mån även om jag var sådan här redan innan våldtäkten.
Inga restless legs här. Jag har bara hört uttrycket förut så var tvungen att googla. Men nej, det är inget jag känner igen. Låter däremot ganska jobbigt. Har du mycket ont av det?

Det låter som om vi är lite på samma ställe. Visst, jag är väl inte helt övertygad än om att jag har ADHD eller ADD men mycket tyder på det. Jag har också svårt att släppa detta, tänker på det nästan konstant, ifrågasätter mig själv, mitt liv och saker som hänt. Sedan detta uppdagades ser jag saker i mitt liv ur ett annat perspektiv, jag ser min del och mitt ansvar i situationer som uppstått som jag tidigare bara avfärdat som något som var någon annans fel. Det är tungt men samtidigt känns det som en lättnad. Jag hoppas nu att utredningen så småningom kommer att visa på ADHD/ADD annars kommer det nog kännas väldigt snopet, tror inte du det? 
Jag tror inte jag skulle kunna släppa det där... inte nöja mig. 

Hursom, grattis? till bedömningssamtalet. Måste iaf kännas skönt att ha fått en tid och ett bestämt datum. Hoppas du vill fortsätta skriva här och uppdatera oss.  
    

Vill bara ge mig till känna. Läste igenom hela tråden i går, tog i princip hela dagen så jag orkade inte skriva nått.
Har gått och funderat och funderat i flera dagar.
Jag är diagnostiserad med bipolär, PTSD och borderline. Ingen av dom känns riktigt bekväm, möjligen en liten del bipolär kanske. Men ALLT ni skriver här känner jag i gen. Jag satt för mig själv i går och skrattade så tårarna kom för att jag kände igen så mycket i era berättelser. Men jag tror även att jag har asperger på det, men samtidigt är dom snarlika så jag vet inte. Som sagt ville bara skriva att jag läst, så mycket snurrande tankar så jag har svårt för att skriva.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hmm) skrev 2010-12-03 19:34:59 följande:div>Vill bara ge mig till känna. Läste igenom hela tråden i går, tog i princip hela dagen så jag orkade inte skriva nått.
Har gått och funderat och funderat i flera dagar.
Jag är diagnostiserad med bipolär, PTSD och borderline. Ingen av dom känns riktigt bekväm, möjligen en liten del bipolär kanske. Men ALLT ni skriver här känner jag i gen. Jag satt för mig själv i går och skrattade så tårarna kom för att jag kände igen så mycket i era berättelser. Men jag tror även att jag har asperger på det, men samtidigt är dom snarlika så jag vet inte. Som sagt ville bara skriva att jag läst, så mycket snurrande tankar så jag har svårt för att skriva.div>Hej och välkommen!
Visst är det en märklig känsla när man hittar sina likar?

Jag har också drag av Asperger verkar det som, speciellt utpräglat var det när jag var liten. Detta framgick också i självskattningen jag gjorde (såsom jag tolkade den). Jag tror dock inte att jag HAR Asperger, bara drag av det i kombination med förmodad ADD. Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare men jag är redan diagnostiserad med GAD (generaliserat ångestsyndrom) och har haft ätstörningar tidigare, men jag är rätt säker på att det inte stannar där. Så är det väl ofta med Adhd-problematik verkar det som, många olika tillstånd går hand i hand...

Är det nå'n annan som har synestesi? Det har jag.. Det innebär att jag förknippar ord, siffror, vissa ljud och musik med färger. Detta är tydligen vanligt bland Aspergare, lite småintressant... Undrar just vad de hittar på utredningen. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Hej alla! Jag tänkte bara säga att jag är kvar i tråden och jag läser era inlägg. Jag har dok inte energi just nu för att skriva långa inlägg.. men jag är glad att det är så mycket aktivitet i tråden!

Ps.. jag fräser också åt min kille när han aldrig kommer till poängen.. d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (oj) skrev 2010-12-03 20:20:55 följande:div>Hej och välkommen!Visst är det en märklig känsla när man hittar sina likar?Jag har också drag av Asperger verkar det som, speciellt utpräglat var det när jag var liten. Detta framgick också i självskattningen jag gjorde (såsom jag tolkade den). Jag tror dock inte att jag HAR Asperger, bara drag av det i kombination med förmodad ADD. Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare men jag är redan diagnostiserad med GAD (generaliserat ångestsyndrom) och har haft ätstörningar tidigare, men jag är rätt säker på att det inte stannar där. Så är det väl ofta med Adhd-problematik verkar det som, många olika tillstånd går hand i hand...Är det nå'n annan som har synestesi? Det har jag.. Det innebär att jag förknippar ord, siffror, vissa ljud och musik med färger. Detta är tydligen vanligt bland Aspergare, lite småintressant... Undrar just vad de hittar på utredningen.div>
Vad har du mer på asberger som kan skilja det från ADD? Det är där jag är så osäker. Ser massor i asperger, när det gäller mig men samtidigt är det mycket i ADD som passar också.