• ThereseLaurin

    vikt...peppningstråd =)

    Jag tänkte att vi som håller på att går ner i vikt eller ska till att börja att ta tag i sin vikt..kan peppa varandra =)

    Jag kan berätta lite kort om mig: Har två barn yngsta ett år...har gått ner ca25-30 kilo vill minst ner 10 till helst 20...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2005-12-14 09:40:25:
    virtuell modell: www.llbean.com/myVirtualModel/

    ändra längd: eslus.com/Gizmos/inchcm.html

    ändra vikt: www.charleysbar.net/pounds-kilo-converter.htm

    träningsprogram: www.familjeliv.se/Forum-5-95/m5788329.html

    en sida man kan fylla i vikt dagbok mm: www.shapelink.se

  • Svar på tråden vikt...peppningstråd =)
  • ThereseLaurin

    jag heter thereselaurin =) Jag vill inte nämna hennes namn här men kan göra det på lunar =) vart bo du ??

  • Våra Liv

    TL linköping hehe har svarat på ditt mail haha inte samma sorgligt att det finns 2 av dom

  • ThereseLaurin

    ja det är för sorgligt måste jag säga..sen att man vart kompis me henne gör det hela ännu mera sorgligt men men...nu ska vi inte deppa=)

    Haha mindre än fyra veckor kvar till vi drar till thailand =)

    Nån som är frivillig att ta över viktuppgifterna medans jag är borta?? eller om ni ska maila mig ???

  • idiotblondinen

    Våra Liv: Jo men jag är ju rädd för att det blir en dålig förändring. För det är helt otroligt hur "snäll" och harmonisk min son är... När andra skriver att deras barn skriker och är jobbiga så blir jag verkligen ! För min son skriker aldrig, han är aldrig ens missnöjd, han älskar all mat man ger honom o har aldrig matvägrat, han har aldrig vägrat göra nånting överhuvudtaget... Det kanske låter helt otroligt, men han är ALDRIG jobbig eller missnöjd! ALDRIG! Så den KAN INTE bli bättre, bara sämre o jag vill inte riskera det. Men jag antar att det är en del av livet... Känns som att det kunde vänta ett tag bara. Dessutom så tror jag att jag är rädd för förändring för att vi har levt i denna perfekta bubbla så länge, bara han och jag. Jag kan inte sluta tänka på att andra omöjligen kan ha samma uppsikt över honom som jag. Andra felar, jag gör det inte. Typ. Jag vet att jag inte borde tänka så, men jag kan inte rå för hur jag känner. Men detta är bara en kant som jag måste komma över. Jag tycker att det är dags att min son börjar lära känna andra och kommer ut i den "riktiga" världen, men jag tycker det kunde väntat tills han åtminstone var 1½ innan jag behövde lämna honom till människor jag personligen inte känner. Min son är mitt allt, det enda jag har... O jag har ingen att "bolla" frågorna med, det är jag som bestämmer. Så det känns lite jobbigt, men jag ska försöka bearbeta det inom mig så gott det går. Jag har iallafall kommit fram till att det bästa som kan hända, om han sen när han väl börjat på dagis eller hos dagmamma, är att han inte vill gå därifrån! Det är ett gott tecken på att han har haft det bra iallafall.

    Jag tänker nog för mycket så att det blir helt tokigt i hjärnan. På gott och ont...

  • Våra Liv

    idiotblondinen min son har en väldigt stark vilja så han har alltid testat sina gränser hehe. det blir nog så när både hans pappa o mamma har extremt starka egna viljor haha
    tror inte dagis skulle göra honom sämre! om din son är nöjd med livet så fortsätter det nog i den vägen, skulle han bli missnöjd så komemr det nog ske vilket falls om helst
    hur gammal är han?
    alla barn trotsar iaf nån gång så var beredd på det hoppas bara på att du får det enkelt då haha
    annars tror jag att dagmamma kanske är bättre, tycker att dagisbarn är brn som är stökiga o dagmammebarn är dom lugna asså hur dom är innan man skaffar dagis el dagmamma.
    min son var ju en liten terrorist han skulle inte platsa hos en dagmamma, dagisd ÄSLAKR han! han springer dit på morgonen o vill inte hem när man hämtar honom

  • alarik82

    ojojoj nu haer jag cyklat 45 min å de blev 9 kilometer å 258 kalorier :)

  • idiotblondinen

    Våra Liv: Ja, jag är faktiskt förvånad över att han aldrig ens trotsat än. Inte för att jag vet vad han skulle trotsa mot ens. Han verkar tycka att allt är väldigt roligt... Det är klart att han gnäller lite om han tex är trött, men då lägger man bara honom så somnar han direkt. Det känns som Guds gåva, eftersom jag ju är ensamstående. Som det verkar nu så kan jag inte tänka mig annat än att även när han går igenom trotsåldrarna så kommer han inte ens att vara speciellt jobbigt. Meeeeen... Det återstår ju att se.

    Jag känner det nästan som att han skulle uppfatta dagis som en högljudd actionfilm med väsen och action överallt. Men jag vet inte. Hur det än blir, så blir det nog bra. Det är bara jag som måste komma över mina rädslor och sociala fobi. Även om det blir en jobbig tankeprocess, så kommer jag i slutändan absolut komma fram till det som är bäst för Filip. Det bästa för Filip är ju även det bästa för mig.

    Tack för att ni "bollar" med jobbiga mig.

  • idiotblondinen

    Glömde säga, han är 13½ månad.

  • idiotblondinen

    Månader kanske man ska säga... Annars låter det som att han är 13 år och en halv månad gammal

Svar på tråden vikt...peppningstråd =)